Hoppa till innehållet

Grådrongo

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Grå drongo)
Grådrongo
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljDrongor
Dicruridae
SläkteDicrurus
ArtGrådrongo
D. leucophaeus
Vetenskapligt namn
§ Dicrurus leucophaeus
AuktorVieillot, 1817
Utbredning
Synonymer
Grå drongo

Grådrongo[2] (Dicrurus leucophaeus) är en asiatisk fågel i familjen drongor inom ordningen tättingar,[3] med mycket vid utbredning från Afghanistan till Borneo.

Grådrongon är en medelstor drongo med en kroppslängd på 28 centimeter. Den är mörkgrå ovan och skiffergrå under med blågrå glans. Dess iris är tydligt röd. Ungfågeln är mer brungrå under med otydlig blek fjällning. Underarterna (se nedan) varierar i utseende, där exempelvis hopwoodi ä blekare grå och salangensis har vit tygel och örontäckare. [4]

Sången är ett klart visslande som i engelsk litteratur återges "huur-uur-cheluu" eller "wee-peet wee-peet". Även andra jamande läten och härmningar av andra fåglar hörs. Den har rapporterats ibland sjunga nattetid.[5]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Grådrongo delas in i 14 underarter med följande utbredning:[3]

  • longicaudatus-gruppen
    • Dicrurus leucophaeus longicaudatus – förekommer från östra Afghanistan till Sikkim, flyttar till södra Indien och Sri Lanka
    • Dicrurus leucophaeus hopwoodi – förekommer från östra Himalaya till Myanmar och södra Kina, flyttar till Indokina
    • Dicrurus leucophaeus nigrescens – förekommer i mangroveskogar i allra sydligaste Myanmar, södra Thailand och Malackahalvön
  • leucophaeus-gruppen
  • Dicrurus leucophaeus leucogenis – förekommer i Manchuriet och östra Kina, flyttar till Indokina
  • Dicrurus leucophaeus salangensis – förekommer i sydöstra Kina, flyttar till Indokina
  • Dicrurus leucophaeus innexus – förekommer på Hainan (södra Kina)
  • periophthalmicus-gruppen
    • Dicrurus leucophaeus periophthalmicus - förekommer på Mentawaiöarna (utanför Sumatra)
    • Dicrurus leucophaeus siberu - förekommer på Siberut (utanför Sumatra)
    • Dicrurus leucophaeus batakensis - förekommer på norra Sumatra
    • Dicrurus leucophaeus phaedrus - förekommer på södra Sumatra
  • Dicrurus leucophaeus stigmatops – förekommer i bergen på norra Borneo

Arten har påträffats på Koreahalvön samt i Singapore och Taiwan.[1] Den har även setts längre västerut till Förenade Arabemiraten, Kuwait och Israel.[6][7]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Arten häckar i skog och övervintrar i beskogade områden. Den lever huvudsakligen av insekter, men tar även små ryggradsdjur. Fågeln häckar i maj-juni i Himalaya, april-juni i Kina, april i centrala Myanmar och mars-maj på Sumatra.[8]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som generellt vanlig i Indien, men ovanlig i Bangladesh.[1]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Dicrurus leucophaeus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Mackinnon, John; Nigel Hicks (1996). Birds of China. Bloomsbury Natural History. ISBN 9781472932136 
  6. ^ Tarsiger.com Fynd av grå drongo i Västpalearktis
  7. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 152. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ Rocamora, G. & Yeatman-Berthelot, D. (2018). Ashy Drongo (Dicrurus leucophaeus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60587 28 december 2018).

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]