Hoppa till innehållet

Skogsgenett

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Genetta servalina)
Skogsgenett
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljViverrider
Viverridae
SläkteGenetter
Genetta
ArtSkogsgenett
G. servalina
Vetenskapligt namn
§ Genetta servalina
AuktorPucheran, 1855
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Skogsgenett (Genetta servalina[2][3][4][5]) är en däggdjursart som beskrevs av Jacques Pucheran 1855. Genetta servalina ingår i släktet genetter och familjen viverrider.[6][7]

Till denna art räknades tidigare populationen som numera är godkänd som Genetta cristata. I regioner där utbredningsområdena för båda arter överlappar varandra kan hybrider förekomma.[8]

Honor är med en kroppslängd (huvud och bål) av 44,5 till 49,5 cm, en svanslängd av 36,8 till 48,5 cm och av cirka 2,3 kg lite mindre än hannar. Exemplar av hankön blir 49 till 51 cm långa och därtill kommer en 45 till 46,5 cm lång svans. Viktuppgiften saknas för hannar. Genetta servalina har 8 till 9,5 cm långa bakfötter och 4 till 6 cm stora öron.[8]

På ovansidans grå till ockra färgad päls med gul skugga förekommer flera mörka fläckar. Dessutom sträcker sig en mörk strimma längs ryggens topp med hår som inte kan resas till en kam. De översta fläckarna är större och de bildar tre ungefär horisontala rader. Mot undersidan blir de mindre och oordnade. Mörka strimmor kring nosen och vita fläckar kring ögonen bildar en ansiktsmask. Svansen har ljusa och mörka ringar och de mörka ringarnas blir lite bredare mot spetsen. Själva spetsen är däremot ljus. Även extremiteterna har små mörka fläckar förutom bakbenens insida som är mörkgrå. Honor har ett par spenar. I varje käkhalva finns 3 framtänder, 1 hörntand, 4 premolarer och 2 molarer.[8]

Denna genett förekommer i centrala Afrika från Kamerun och Sydsudan i norr till Kongo-Brazzaville och Rwanda i söder. I bergstrakter når arten 4400 meter över havet. Habitatet utgörs av olika slags skogar samt av områden med många buskar.[1]

Antagligen är denna genett nattaktiv. När honan inte är brunstig lever individerna ensam eller sällan i par. Rovdjuret jagar vanligen små däggdjur som gnagare och näbbmöss samt ryggradslösa djur. Ibland ingår kräldjur och groddjur i födan och sällan åts fåglar och frukter. I Uganda observerades nyfödda ungar mellan februari och augusti.[8]

Populationen i Tanzania var tidvis utdöd men efter cirka 70 år förekommer arten åter i Udzungwabergens nationalpark. Allmänt är inga hot mot beståndet kända.[8] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • G. s. servalina
  • G. s. archeri
  • G. s. bettoni
  • G. s. lowei
  • G. s. schwarzi
  1. ^ [a b c] 2008 Genetta servalina Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Genetta servalina
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (28 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b c d e] D. E. Wilson & R. A. Mittermeier, red (2004). ”Genetta servalina”. Handbook of the Mammals of the World. Lynx Edicions. sid. 223. ISBN 978-84-96553-49-1 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]