Hoppa till innehållet

Algenib

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gamma Pegasi)
Algenib
Gamma Pegasi (γ)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildPegasus
Rektascension00t 13m 14,15123s[1]
Deklination+15° 11′ 00,9368″[2]
Skenbar magnitud ()+2,82-2,86[3]
Stjärntyp
SpektraltypB2 IV[2]
U–B-0,85[4]
B–V-0,190 ± 0,002[5]
VariabeltypPulserande variabel av 53 Persei-typl och Beta Cephei-typ (BCEP/SPB)[3]
Astrometri
Radialhastighet ()+4,1[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 1,98 ± 0,55[1] mas/år
Dek.: -9,28 ± 0,34[1] mas/år
Parallax ()8,33 ± 0,53[1]
Avstånd390 ± 20  (120,1 ± 8 pc)
Absolut magnitud ()-2,64[7]
Detaljer
Massa8,9 ± 0,1[8] M
Radie4,80 ± 0,39[9] R
Temperatur21 179 ± 237[9] K
Metallicitet-0,34[10]
Vinkelhastighet0[11] km/s
Ålder18,7 ± 3,2[8] miljoner år
Andra beteckningar
88 Pegasi, GC 238, IRAS 00106+1454, ROT 69, GCRV 105, JP11 353, SAO 91781, GEN# +1.00000886, 2MASS J00131414+1511008, SKY# 390, AG+14 11, GSC 01179-01775, N30 32, SRS 30007, ALS 15090, HD 886, TD1 78, BD+14 14, HGAM 5, PHL 734, TYC 1179-1775-1, CCDM J00132+1511A, HIC 1067, PLX 33, UBV 128, CSI+14 14 1, HIP 1067, PLX 33.00, uvby98 100000886 V, CSV 100009, HR 39, PMC 90-93 6, WDS J00132+1511A, FK5 7, IDS 00080+1438 A, PPM 116243, AAVSO 0008+14[2]

Algenib,[12] eller Gamma Pegasi (γ Pegasi, förkortat Gamma Phe, γ Phe) som är stjärnans Bayer-beteckning, är en pulserande variabel av 53 Persei-typ och Beta Cephei-typ (BCEP/SPB)[3] i stjärnbilden Pegasus.

Stjärnan varierar mellan visuell magnitud +2,82 och 2,86 med en period av 0,151751 dygn eller 3,6420 timmar.[3]

Gamma Pegasi är stjärnans Bayer-beteckning. Den har också det traditionella namnet Algenib, men detta namn har och Mirfak, eller Alfa Persei, lånat.

År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[13] för att katalogisera och standardisera egennamn för stjärnor. WGSN:s första bulletin i juli 2016 ger en tabell över de två första satserna av namn som godkänts av WGSN, där Algenib ingår för denna stjärna.[14]


Gamma Pegasi är en stor stjärna med nästan nio[8] gånger solens massa och nära fem[9] gånger solens radie. Den stellära klassificeringen av B2 IV[8] antyder att detta är en underjättestjärna som genererar energi genom termonukleär fusion av väte i dess kärnan och är på väg att utvecklas bort från huvudserien. Det roterar antingen mycket långsamt utan mätbar rotationshastighet eller annars har den dess rotationsaxel i siktlinjen från jorden.[11] Gamma Pegasi har en total ljusstyrka på 5 840 gånger den hos solen[15] som utstrålas från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 21 200 K.[9] Vid denna temperatur lyser stjärnan med en blåvit nyans.[16]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Gamma Pegasi, 23 april 2019.
  1. ^ [a b c d] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c] ”Basic data: V*Gam Peg – Variable Star of beta Cep type” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Gam+Peg&submit=SIMBAD+search. Läst 8 juni 2017. 
  3. ^ [a b c d] ”Gam Peg” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=25521. Läst 8 juni 2017. 
  4. ^ Crawford, D. L.; Barnes, J. V.; Golson, J. C. (1971), "Four-color, H-beta, and UBV photometry for bright B-type stars in the northern hemisphere", The Astronomical Journal, 76: 1058, Bibcode:1971AJ.....76.1058C, doi:10.1086/111220
  5. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=1067. Läst 8 juni 2017. 
  6. ^ Wilson, Ralph Elmer (1953), General Catalogue of Stellar Radial Velocities, Washington: Carnegie Institution of Washington, Bibcode:1953GCRV..C......0W
  7. ^ Huang, W.; et al. (2012), "A catalogue of Paschen-line profiles in standard stars", Astronomy & Astrophysics, 547: A62, arXiv:1210.7893, Bibcode:2012A&A...547A..62H, doi:10.1051/0004-6361/201219804.
  8. ^ [a b c d] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
  9. ^ [a b c d] Fitzpatrick, E. L.; Massa, D. (March 2005), "Determining the Physical Properties of the B Stars. II. Calibration of Synthetic Photometry", The Astronomical Journal, 129 (3): 1642–1662, arXiv:astro-ph/0412542, Bibcode:2005AJ....129.1642F, doi:10.1086/427855
  10. ^ Gies, Douglas R.; Lambert, David L. (March 10, 1992), "Carbon, nitrogen, and oxygen abundances in early B-type stars", Astrophysical Journal, Part 1, 387: 673–700, Bibcode:1992ApJ...387..673G, doi:10.1086/171116
  11. ^ [a b] Abt, Helmut A.; Levato, Hugo; Grosso, Monica (July 2002), "Rotational Velocities of B Stars", The Astrophysical Journal, 573 (1): 359–365, Bibcode:2002ApJ...573..359A, doi:10.1086/340590. The zero value is for v sin i, so v and/or i must be small.
  12. ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  13. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
  14. ^ ”IAU Working Group on Star Names (WGSN)” (på engelska). http://www.pas.rochester.edu/~emamajek/WGSN/WGSN_bulletin1.pdf. Läst 4 juni 2017. 
  15. ^ Hohle, M. M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B. F. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, arXiv:1003.2335, Bibcode:2010AN....331..349H, doi:10.1002/asna.200911355
  16. ^ "The Colour of Stars", Australia Telescope, Outreach and Education, Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation, December 21, 2004, archived from the original on 2012-03-10, hämtad 2012-01-16

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]