Grjazev-Sjipunov GSj-23
| Grjazev-Sjipunov GSj-23 | |
 En GSj-23L under buken på en MiG-23 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Automatkanon |
| Ursprungsland |  Sovjetunionen |
| Tjänstehistoria | |
| Brukstid | 1965 – |
| Era | Kalla kriget |
| Produktionshistoria | |
| Designer | Vasilij P. Grjazev och Arkadij G. Sjipunov |
| Varianter | GSj-23, GSj-23L |
| Specifikationer | |
| Kaliber | 23 x 115 mm |
| Piplängd | 1000 mm |
| Magasin | Bandmatad |
| Låsmekanism | Gasts princip |
| Längd | 1387 mm (GSh-23) 1537 mm (GSh-23L) |
| Vikt | 50,5 kg (GSh-23) 52 kg (GSh-23L) |
| Eldhastighet | 3000 – 3400 skott/min |
| Utgångshastighet | 720 m/s |
Grjazev-Sjipunov GSj-23 (ryska: Грязев-Шипунов ГШ-23) är en automatkanon utvecklad i Sovjetunionen på 1960-talet för att ersätta Nudelman-Richter NR-23. En ovanlig egenskap är att den fungerar enligt Gasts princip; När ett av kanonens två eldrör avfyras så laddas det andra om av rekylkraften. En princip som möjliggör hög eldhastighet i ett lätt vapen.
GSj-23 introducerades i form av kanonkapseln UPK-23 (Universalnyj pusjetjnyj kontejner = universell kanonkapsel) med 250 patroner på MiG-21PFM Fishbed-F. MiG-21M Fishbed-J och MiG-23 fick senare samma kanon som fast beväpning i en gondol med beteckningen GP-9. Även bombflygplan som Tu-22M och transportflygplan som Il-76 fick dubbla GSj-23 (totalt fyra eldrör) som självförsvarsvapen i ett rörligt aktertorn.
Varianter
[redigera | redigera wikitext]- GSj-23 – Ursprunglig modell.
- GSj-23L – GSj-23 med mynningsbroms.
Bilder
[redigera | redigera wikitext]
|
| |
En UPK-23 med 250 patroner. Denna kapsel är främst avsedd för luftstrid.
|
En SPPU-22 (Samoletnaj podvesnaj pusjetjnaja ustanovka) där kanonen kan riktas upp till 30° nedåt.
|
 |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- GSh-23L 23mm twin-barrel cannon Thomas Heinz