GBU-8 HOBOS
| GBU-8/9 HOBOS | |
 | |
| Typ | TV-styrd glidbomb |
|---|---|
| Ursprungsland |  USA |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1969 – 1980 |
| Används av |  Grekland Israel USA |
| Medverkan i krig | Vietnamkriget |
| Produktionshistoria | |
| Designer | Rockwell |
| Designdatum | 1967 – 1968 |
| Tillverkare | Rockwell |
| Antal tillverkade | cirka 4 000 |
| Varianter | GBU-8, GBU-9 |
| Specifikationer | |
| Längd | 3 630 mm (GBU-8) 3 660 mm (GBU-9) |
| Vikt | 1 027 kg (GBU-8) 1 463 kg (GBU-9) |
| Spännvidd | 1 120 mm (GBU-8) 1 350 mm (GBU-9) |
| Diameter | 460 mm (GBU-8) 635 mm (GBU-9) |
| Stridsspets | Mark 84 (GBU-8) Mark 118 (GBU-9) |
| Stridsspetsvikt | 428,6 kg (GBU-8) 895 kg (GBU-9) |
| Tändrör | Anslagsrör |
| Målsökare | Kontrastsökande TV eller FLIR |
| Vapenbärare | A-7, A-10, F-4, F-15E, F-16, F-111, Kfir |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 7 – 20 km |
GBU-8 HOBOS (Homing Bomb System) var USAF:s första precisionsstyrda bomb. Den användes under Vietnamkriget men ersattes i början av 1980-talet av den förbättrade varianten GBU-15 och de laserstyrda bomberna i Paveway-serien.
Utveckling
[redigera | redigera wikitext]År 1967 fick Rockwell International i uppdrag av USA:s flygvapen att konstruera en precisionsstyrd bomb baserad på Mark 84 och samma målsökare som AGM-62 Walleye. Till skillnad från Walleye var kravet att det här systemet skulle vara modulärt för att kunna monteras på flera olika bomber. Systemet utvärderades under stridsmässiga förhållanden i Vietnam 1969 och togs därefter i tjänst med beteckningen GBU-8. En variant med dubbelt så stor sprängkraft baserad på bomben Mark 118 togs också i tjänst med beteckningen GBU-9.
Konstruktion
[redigera | redigera wikitext]Systemet består av en tung flygbomb (antingen en Mark 84 eller Mark 118), en målsökare (KMU-353 med TV eller KMU-359 med FLIR) samt en stjärtsektion med fenor och roder. Till skillnad från efterföljaren GBU-15 har GBU-8/9 ingen radiolänk och bomben kan därför inte styras efter att den släppts. I stället behöver bombens målsökare låsas på målet innan den släpps. Det gjorde HOBOS till ett fire-and-forget-system, men den var ändå mindre flexibel och mindre pålitlig än laserstyrda system som Paveway och dessutom var de betydligt dyrare.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Över 700 bomber användes av USAF under Vietnamkriget. Även Israel använde ett mindre antal GBU-8 under Jom Kippurkriget och Inbördeskriget i Libanon.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Parsch, Andreas (11 maj 2006). ”HOBOS”. Directory of U.S. Military Rockets and Missiles. http://www.designation-systems.net/dusrm/app5/hobos.html.
- ”Rockwell International GBU-8 Electro-Optical Guided Bomb”. National Museum of the U.S. Air Force. 18 maj 2015. https://www.nationalmuseum.af.mil/Visit/Museum-Exhibits/Fact-Sheets/Display/Article/196017/rockwell-international-gbu-8-electro-optical-guided-bomb/.
- Goebel, Greg (1 oktober 2018). ”HOBOS EOGB”. Evolution Of US Smart Bombs. http://www.airvectors.net/avusmtb_1.html#m2.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör GBU-8 HOBOS.
