Transkription (språkvetenskap)
Transkription eller transkribering är en språkvetenskaplig term. Det kan syfta dels på nedskrivningen av tal, dels på omskrivningen av text från ett skriftspråk till ett annat.[1]
En hyponym är translitteration.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Trans- som prefix betyder 'över', 'bortom', 'att gå bortom', från latin: trans-, som preposition 'över', 'gå över', 'bortom'. Det troliga ursprunget är från trare-, som betyder 'att korsa' (' igenom').[2]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Nedskrivning av tal
[redigera | redigera wikitext]En transkription av talat språk beskriver uttalet. Vid transkriptionen strävar man efter att uttalet ska återges så att det motsvarar källan. När uttalet ska återges så exakt som möjligt kan man transkribera till det internationella fonetiska alfabetet (IPA).[3] Vid andra, mindre exakta transkriptioner kan man utgå från bokstäver – eller bokstavskombinationer – vars vanligast uttal är välkänt för läsaren. För transkriptioner på svenska kan då exempelvis [ɛ] (IPA) motsvaras av /ä/ och [ʃ] av /sj/.
Överföring till annat skriftspråk
[redigera | redigera wikitext]- Jämför: translitterering
Transkription används också när man omvandlar text på ett alfabet/skriftspråk till ett annat. Transkription kallades det när man omvandlar texten så den så bra som möjligt motsvarar källspråkets uttal. En omskrivning som syftar på ge en trogen överföring av skriften, bokstav/tecken för tecken, kallas translitterering (efter latinets littera, 'bokstav').[3]
Skillnaden mellan transkription och translitterering kan vara olika stor, beroende på vilka språk som är inblandade. Exempelvis ger ofta regelmässig translitterering och transkription från japanska till latinsk skrift olika resultat, eftersom bland annat lånord i japanskan (ett språk baserat på ett begränsat antal stavelser) inte alltid kan skrivas ned som de är tänkta att uttalas. Detta gäller också japanska ord där stavning och uttal inte längre exakt sammanfaller, som i おもひで – omohide (= translitterering) respektive omoide (= transkription).
Transkriptionen kommer ofta att se olika ut beroende på vilket språk eller enligt vilken transkriptionsmetod som används. I japanskan är Hepburn-systemet ett av flera sätt att omvandla japanska till latinsk skrift, oberoende av målspråk. Texter på bland annat ryska transkriberas ofta olika, beroende på vilket språk transkriptionen skrivs på. Den östslaviska bokstaven 'ш' kan därför dyka upp i ett antal olika varianter på latinsk skrift – sj (svenska), sh (engelska), sch (tyska), sz (polska), x (katalanska), š (kroatiska), s (ungerska), ș (turkiska) och ch (franska).
Notering
[redigera | redigera wikitext]När ett uttal transkriberas, noteras det (åtminstone med IPA) på ett av två sätt beroende på transkribering. Om transkriptionen är fonematisk (= endast på ett ungefär återger uttalet) sätts noteringen i regel mellan snedstreck, medan en fonetisk (= mer exakt) transkription sätts mellan hakparenteser. Det svenska ordet kaka kan då ges en fonematisk transkription som /ka:ka/ och en fonetisk transkription som ['khɑ:ˌka] (där förtydligas betoning, aspirering och den inledande bakre vokalen).[3]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Staffan Fridell, Marco Bianchi, Magnus Källström och Sonia Steblin‑Kamenskaya, Runkunskap 7,5. Kompendium med stödpapper och övningar till lektioner. Uooå.
- ^ Etymonline, uppslagsord trans
- ^ [a b c] "transkription". NE.se. Läst 10 januari 2014.