Fjällämmel

	Fjällämmel; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Ordning	Gnagare; Rodentia
Överfamilj	Musliknande gnagare; Myomorpha
Familj	Cricetidae
Underfamilj	Sorkar; Arvicolinae
Släkte	Lemmus
Art	Fjällämmel; L. lemmus
Vetenskapligt namn
	§ Lemmus lemmus
Auktor	Linné, 1758
Utbredning
	Utbredningskarta enligt IUCN:s rödlista
Synonymer
	Lemmus borealis
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Fjällämmel (Lemmus lemmus) är en art i gnagarfamiljen Cricetidae. Fjällämmeln förekommer i Fennoskandia och är enda ryggradsdjuret som med säkerhet är endemisk för regionen.^[2] I sitt utbredningsområde är den en mycket vanligt förekommande art. Den lever främst på tundra och i fjällen, helst i närheten av vatten. Födan för vuxna består främst av gräs, starr och mossa. De är aktiva hela dygnet och alternerar mellan perioder av vila och aktivitet.

Utbredning

Fjällämmeln förekommer vanligen i öppna fjällområden, men kan även påträffas i björk- och videskog i Norge, på Kolahalvön samt nordligare delar av både Finland och Sverige.^[3] Utbredningsområdets östgräns är Vita havet.^[2] Dess sydgräns fluktuerar beroende på populationsförändringar. Under så kallade lämmelår är utbredningsområdet betydligt större.^[3] I Sverige förekommer den vanligtvis ner till norra Dalarna, främst i fjälltrakterna, och under vintern eller vid markanta populationsökningar även i lägre regioner.^[4]

Utseende

Fjällämmeln är 12–15 centimeter lång; pälsen är gulaktig på undersidan samt rödbrun på sidorna och bakkroppen. På ovansidan finns ett svart område från nosen till ryggens mitt som ofta fortsätter i en strimma till bakdelen. Det svarta området bryts mellan öronen av orangebruna fläckar. Vikten är omkring 100 gram.^[3]

Ekologi

Lämmelns huvudsakliga föda utgörs av de flesta växter som finns tillgängliga i markskiktet. Mossor är viktigare under vintern medan örter och gräs dominerar under sommaren.^[5] Mycket sällan äter den as.^[6]

När födotillgången är god kan honan få upp till 6 kullar men vid dåliga år betydligt färre. Antalet ungar per kull kan vara uppemot 12 stycken. Honan kan bli könsmogen redan vid 20 dagars ålder.^[5]

Lämmelår

Periodvis förekommer fjällämmeln i mycket stort antal, (250 stycken per hektar) så kallade lämmelår. Dessa förändringar i populationsstorlek sker cykliskt, det vill säga att topparna och dalarna av lämmelns täthet sker ganska regelbundet. Topparna respektive dalarna sker cirka vart 3–5 år.^[5]

Under lämmelår uppträder lämmeln aggressivt, ofta fräsande och med högljudda gnisslanden. Då händer det att lämlarna lämnar sina boplatser. Tusentals lämlar vandrar då tillsammans för att hitta nya boplatser och bilda nya kolonier.

Som en följd av det stora antalet lämlar under sådana år stiger också antalet födda ungar hos rovfåglar som till exempel fjällvråk och fjälluggla. Även fjällräven föder upp större kullar än vanligt vid goda lämmelår. 1965 och 1969 var berömda lämmelår^[6]. 2008 väntades bli ett lämmelår,^[7], men denna förhoppning infriades inte.^[8]. 2011 blev däremot ett ymnigt lämmelår^[9]^[10], vilket också 2019 har goda förutsättningar att bli.^[11]

Bredvid de nämnda rovdjuren kan även renar döda och äta fjällämlar som utgör en saltkälla för hjortdjuret. Därför heter fjällämmel på samiska goddesáhpán ("renmus").^[12]

Lämmeltåg

Huvudartikel: lämmeltåg

År då populationen är stor uppstår vandringsbeteenden hos lämlarna, bland annat på grund av matbrist. Hur det förhåller sig med de riktigt storskaliga massvandringarna, så kallade lämmeltåg, är omdebatterat men de flesta anser idag att de är historier som bygger på överdrifter.

Bygdemål

Namn	Trakt	Referens
Lemming	Hälsingland	^[13]
Lymälld	Dalarna (Älvdalen)	^[13]

Referenser

Noter

^ Henttonen, H. 2016 Lemmus lemmus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 23 augusti 2019.
^ [a b] Ekman, Sven (1922) Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska halvön, Albert Bonnier, sid:398
^ [a b c] Jensen (2004) s:144-148
^ ”Fjällämmel”. Artdatabanken. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/206021. Läst 14 mars 2019.
^ [a b c] "Fjällämmel", Svenska Jägarförbundet, 2012-09-07. Läst 26 Mars 2014.
^ [a b] Lindahl (1988) s:260-264
^ Lindström, P O (TT) (3 april 2008). ”Dags för nytt lämmelår”. Norrbottens-Kuriren. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. http://archive.is/2012.05.25-092029/http://www.kuriren.nu/arkiv/2008/03/04/Senaste+nytt+lokalt/3297690/Dags-f%F6r-nytt-l%E4mmel%E5r.aspx. Läst 31 juli 2008.
^ ”Väntad lämmelexplosion uteblev”. Västerbottens-Kuriren. 6 juli 2008. http://www.vk.se/Article.jsp?article=201019. Läst 31 juli 2008. ^{[död länk]}
^ ”Rekordår för lämlar”. Göteborgs-Posten. 19 augusti 2011. Arkiverad från originalet den 22 november 2014. https://web.archive.org/web/20141122090335/http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.700047-rekordar-for-lamlar. Läst 6 november 2011.
^ Anna Lejfelt-Sahlén (2011). ”Lämmelår igen – äntligen!”. Fauna och flora 106 (3): sid. 32-35. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140809013551/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_3_2011_Laemmelar.pdf. Läst 6 november 2011. Arkiverad 9 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine.
^ Erik. ”Tydliga signaler om bra lämmelår 2019”. Natursidan. https://www.natursidan.se/nyheter/tydliga-signaler-om-bra-lammelar-2019/. Läst 11 augusti 2019.
^ Ulfstrand, S. & Ebenhard, T. (red.) (1997) Djur i Sveriges natur - Däggdjur, Bertmarks förlag, s:98, ISBN 91-973632-5-1
^ [a b] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 397 [1], Gleerups, Lund 1862 ... 1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Tryckta källor

B. Jensen (2004) Nordens däggdjur, andra upplagan, Prisma förlag, ISBN 91-518-4432-X
Kai Curry-Lindahl (1988) Däggdjur, Groddjur & Kräldjur, Norstedts, ISBN 91-1-864142-3

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Fjällämmel.
Bilder & media
Svenska jägareförbundet
faktoider:lämlar

[IUCN-1] Henttonen, H. 2016 Lemmus lemmus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 23 augusti 2019.

[Ekman-2] [a b] Ekman, Sven (1922) Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska halvön, Albert Bonnier, sid:398

[Jensen_144-3] [a b c] Jensen (2004) s:144-148

[artfakta-4] ”Fjällämmel”. Artdatabanken. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/206021. Läst 14 mars 2019.

[:0-5] [a b c] "Fjällämmel", Svenska Jägarförbundet, 2012-09-07. Läst 26 Mars 2014.

[Lindahl_260-6] [a b] Lindahl (1988) s:260-264

[7] Lindström, P O (TT) (3 april 2008). ”Dags för nytt lämmelår”. Norrbottens-Kuriren. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. http://archive.is/2012.05.25-092029/http://www.kuriren.nu/arkiv/2008/03/04/Senaste+nytt+lokalt/3297690/Dags-f%F6r-nytt-l%E4mmel%E5r.aspx. Läst 31 juli 2008.

[8] ”Väntad lämmelexplosion uteblev”. Västerbottens-Kuriren. 6 juli 2008. http://www.vk.se/Article.jsp?article=201019. Läst 31 juli 2008. ^{[död länk]}

[9] ”Rekordår för lämlar”. Göteborgs-Posten. 19 augusti 2011. Arkiverad från originalet den 22 november 2014. https://web.archive.org/web/20141122090335/http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.700047-rekordar-for-lamlar. Läst 6 november 2011.

[10] Anna Lejfelt-Sahlén (2011). ”Lämmelår igen – äntligen!”. Fauna och flora 106 (3): sid. 32-35. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140809013551/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_3_2011_Laemmelar.pdf. Läst 6 november 2011. Arkiverad 9 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine.

[11] Erik. ”Tydliga signaler om bra lämmelår 2019”. Natursidan. https://www.natursidan.se/nyheter/tydliga-signaler-om-bra-lammelar-2019/. Läst 11 augusti 2019.

[12] Ulfstrand, S. & Ebenhard, T. (red.) (1997) Djur i Sveriges natur - Däggdjur, Bertmarks förlag, s:98, ISBN 91-973632-5-1

[ER-13] [a b] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 397 [1], Gleerups, Lund 1862 ... 1867, faksimilutgåva Malmö 1962

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]