Hoppa till innehållet

Shanxiflugsnappare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ficedula elisae)
Shanxiflugsnappare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteFicedula
ArtShanxiflugsnappare
F. elisae
Vetenskapligt namn
§ Ficedula elisae
Auktor(Weigold, 1922)
Synonymer
  • Ficedula narcissina elisae
  • * Kinesisk narcissflugsnappare

Shanxiflugsnappare[2] (Ficedula elisae) är en tätting endemisk för Kina som numera placeras i familjen flugsnappare.[3] Den behandlades tidigare som underart till narcissflugsnappare (Ficedula narcissina), men urskiljs idag oftast som egen art.

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Shanxiflugsnappare är lik narcissflugsnappare men skiljer sig från denna genom grågrön hjässa och rygg istället för svart, kort och smalt, ej långt och brett, gult ögonbrynsstreck samt helgul undersida utan orange anstrykning på bröstet och vitaktig buk.[4] Även den mjuka och klara sången skiljer sig, med mindre variation, färre upprepningar och pauser samt mindre dramatiska förändringar i hastighet och tonhöjd.[5]

Shanxiflugsnappare häckar i nordöstra Kina i nordöstra Hebei och Shanxi.[4] Den flyttar till Thailand, Malackahalvön och möjligen Sydkorea.[3] Den har även observerats i Vietnam.[1]

Tidigare behandlades den som underart till narcissflugsnappare (F. narcissina) och vissa gör det fortfarande.[6] Den skiljer sig dock tydligt i fråga om läten, utseende och genetik.[5] Nyligen beskrivna taxonet beijingnica, först behandlad som egen art, har visats sig vara en ung hane elisae. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

En studie i subalpin ungskog nära Beijing mellan 2003 och 2006 visar att arten främst häckar bland björkar av arten Betula dahurica. Den anländer till häcklats i början av maj, första års-hanar senare än äldre. De unga hanarna tenderade också att bygga bo på lägre nivå, i snitt på 1271 meters höjd jämfört med gamla hanar på 1364 meter. Boet placeras 2,5 meter ovan mark, vari den lägger i genomsnitt fyra ägg som ruvas i 13 dagar. Ungarna är flygga efter ytterligare 13 dagar. Häckningsframgången är endast drygt 50%, främst på grund av bopredation.[7]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Hugo Weigold som beskrev arten vetenskapligt 1922 gav den namnet elisae efter sin fru Elise Weigold.[8]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Ficedula elisae Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  4. ^ [a b] del Hoyo, J. & Collar, N. (2018). Green-backed Flycatcher (Ficedula elisae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1344065 26 december 2018
  5. ^ [a b] Dong, L., Wei, M., Alström, P., Huang, X., Olsson, U., Shigeta, Y., Zhang, Y. & Zheng, G. (2015) Taxonomy of the Narcissus Flycatcher Ficedula narcissina complex: an integrative approach using morphological, bioacoustic and multilocus DNA data. Ibis 157(2): 312–325.
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Wang, N., Zhang, Y.Y. & Zheng, G.M. 2008. Breedingecology of the Narcissus Flycatcher in North China. WilsonJ. Ornithol. 120:92–98.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]