Ferrari 156 F1

Ferrari 156
Grundinformation
Märke	Ferrari
Tillverkning	13 st, 1961-1964
Designer	Carlo Chiti
Drivlina
Motor	6-cyl V-motor
Drivning	Mittmotor
Kronologi
Föregångare	Ferrari Dino 246 F1
Efterträdare	Ferrari 158

Ferrari 156 är en formel 1-bil, tillverkad av den italienska biltillverkaren Ferrari mellan 1961 och 1964.

Bakgrund

I slutet av femtiotalet stod det klart att Ferraris frontmotorbil Dino 246 inte längre kunde matcha de brittiska konkurrenternas mittmotorbilar. Under säsongen 1960 visade Ferrari upp prototypen 246P, byggd enligt den nya principen och till säsongen 1961, när den nya 1,5-litersformeln började gälla, hade Carlo Chiti tagit fram en konkurrentkraftig bil.

Utveckling

156 F1

Ferrari 156 var uppbyggd på samma sätt som 246P, runt en burram, men med den mindre och svagare motorn var även bilens ytterdimensioner mindre. Ferrari startade säsongen med den äldre Dino-motorn från företrädaren, men till Monacos Grand Prix stod Chitis nya V6-motor klar. Chitis motor hade en vinkel på 120° mellan cylinderbankarna, vilket gav en kompakt motor med låg tyngdpunkt. Den låga motorn gjorde att karossen kunde byggas låg och bred baktill. Fronten hade ett tvådelat luftintag till kylaren, vilket gav upphov till bilens smeknamn ”Sharknose”. Ferraribilen led av sämre väghållning än de brittiska konkurrenterna, men detta kompenserades mer än väl av Chitis starka motor.

Under hösten 1961 skakades Ferrari av en palatsrevolution, då ett flertal nyckelmedarbetare lämnade företaget sedan de tröttnat på Enzo Ferraris diktatoriska ledarstil. Carlo Chiti och Gran turismo- och sportvagnskonstruktören Giotto Bizzarrini hoppade av och startade ATS, i direkt konkurrens med sin förre arbetsgivare.

Ferrari utsåg den unge Mauro Forghieri till ny chefskonstruktör, men med organisationen åderlåten på sina främsta talanger var det inte mycket han kunde åstadkomma inför 1962. Konkurrenterna hade kommit ifatt även på motorsidan och under året drabbades stallet av flera strejker som en del i en pågående konflikt på den italienska arbetsmarknaden. Säsongen 1962 blev en av de sämsta i stallets historia och Ferrari drog sig ur mästerskapet efter Italiens Grand Prix.

Till 1963 hade Forghieri, tillsammans med veteranen Vittorio Jano, tagit fram ett förbättrat chassi med nya hjulupphängningar. Genom att förse motorn med bränsleinsprutning fick man ut högre effekt.

156 Aero

Vid Italiens Grand Prix 1963 introducerades Forghieri den nya bil som skulle användas från 1964. Ferrari 156 Aero hade en självbärande front/sittbrunn som bar upp framhjulsupphängningen. Motorn och transmissionen var skruvad direkt mot sittbrunnen och bar upp den bakre hjulupphängningen. Ferrari lät sina yngre förare tävla med den sexcylindriga bilen under 1964, medan stallets främsta förare körde den nya 158-modellen.

Tekniska data

Tekniska data	156 F1	156/63	156 Aero
Motor:	Mittmonterad 120° 6-cylindrig V-motor
Cylindervolym:	1477 cm³
Borrning x slaglängd:	73,0 x 58,8 mm
Kompression:	9,8:1
Max effekt vid varvtal:	190 hk vid 9 500 v/min	205 hk vid 10 500 v/min
Ventilstyrning:	Dubbla överliggande kamaxlar per cylinderrad, 2 ventiler per cylinder
Bränslesystem:	2 st Weber 40 IF3C	Bosch bränsleinsprutning
Växellåda:	5-växlad manuell	6-växlad manuell
Hjulupphängning fram:	Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar
Hjulupphängning bak:	Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar	Övre tvärlänk, undre triangellänk, dubbla längslänkar, skruvfjädrar, krängningshämmare
Bromsar:	Hydrauliska skivbromsar
Chassi & kaross:	Fackverksram med aluminiumkaross		Självbärande monocoque
Hjulbas:	230 cm	238 cm
Torrvikt:	420 kg	460 kg
Torrfart:	260 km/h

Tävlingsresultat

Formel 1-VM 1961

Säsongen 1961 utvecklades till en kamp om förartiteln mellan Phil Hill och Wolfgang von Trips, som vann två lopp var. Vid Frankrikes Grand Prix gick det så hett till att fabriksförarna tvingades bryta tävlingen, en efter en. Segern gick istället till Giancarlo Baghetti, som därmed vann sitt debutlopp i en Ferrari med den äldre Dino-motorn, anmäld av det privata FISA -stallet.

Kampen om förartiteln fick en sorglig upplösning vid säsongens näst sista tävling, Italiens Grand Prix på Monza, när von Trips omkom i en olycka som även krävde femton åskådares liv. Ferrari valde efter olyckan att avstå från sista tävlingen, USA:s Grand Prix.

Phil Hill blev världsmästare 1961, med von Trips på en postum andraplats. I konstruktörsmästerskapet tog Ferrari hem sin första titel.

Formel 1-VM 1962

Phil Hill i en Ferrari 156 vid Tysklands Grand Prix 1962.

Efter problemen beskrivna här ovan blev säsongen 1962 en av de sämsta i stallets historia. Bästa resultat blev en andraplats för Phil Hill i Monacos Grand Prix. Ferrari gav till slut upp säsongen och drog sig ur mästerskapet efter Italiens Grand Prix. Enzo Ferrari löste kontrakten med sina förare Hill och Giancarlo Baghetti, som gick vidare till ATS.

I förarmästerskapet blev Hill bäste Ferrariförare på sjätte plats och i konstruktörsmästerskapet slutade Ferrari på en femteplats.

Formel 1-VM 1963

Säsongen 1963 kom Scuderia Ferrari tillbaka med en uppdaterad bil och nya förare. John Surtees vann ett lopp under säsongen, Tysklands Grand Prix.

Surtees blev bäste Ferrariförare med en fjärdeplats och stallet slutade fyra i konstruktörsmästerskapet.

Formel 1-VM 1964

Säsongen 1964 tävlade Ferrari huvudsakligen med 158-modellen, men Lorenzo Bandini tog även en seger i Österrikes Grand Prix med 156 Aero.

Bandini slutade sedan fyra i förarmästerskapet.

Källor

• Ferrari, av Hans Tanner och Doug Nye, 1984. ISBN 0-85429-350-7

Externa länkar

• barchetta.cc (engelska)
• ultimatecarpage.com om Ferrari 156. (engelska)