Frantz Fanon
| Frantz Fanon | |
| Född | Frantz Omar Fanon 20 juli 1925 Fort-de-France, Martinique, Frankrike |
|---|---|
| Död | 6 december 1961 (36 år) Bethesda, Maryland, USA |
| Yrke | Psykiatriker, filosof, författare, debattör |
| Nationalitet | Fransk |
| Språk | franska[1][2] |
| Genrer | Politisk filosofi, sociologi |
| Ämnen | Antikolonialism |
| Noterbara verk | Svart hud, vita masker (1952), Jordens fördömda (1961) |
| Make/maka | Josie Fanon |
| Barn | Olivier Fanon Mireille Fanon-Mendès-France |
| Influenser | Jean-Paul Sartre, Karl Marx, Aimé Césaire |
Frantz Omar Fanon, född 20 juli 1925 i Fort-de-France på Martinique, död 6 december 1961 i Bethesda i Maryland, var en fransk psykiater, filosof och debattör, förmodligen en av de mest erkända teoretikerna kring den västerländska imperialismen och avkoloniseringen. Trots att han dog ung lyckades han att publicera två böcker som fick stort genomslag, Svart hud, vita masker (1952) och Jordens fördömda (1961). Fanons teorier var starkt präglade av marxism och psykoanalys. Det psykoanalytiska perspektivet på kolonialism och postkolonialism bestod bland annat i Fanons hävdande att det första en förtryckt måste göra för att kunna bjuda motstånd är att sluta se sig själv "med den vite mannens ögon", som underställd.[3]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Fanons far Felix Casimir Fanon var tulltjänsteman och ättling till en afrikansk slav. Hans mor Eléanore Médélice var dotter till en marockansk svart kvinna och en vit fransman. Fanon växte upp i en svart medelklassfamilj och var en av de få svarta som fick möjlighet att på gymnasiet. Under gymnasietiden utbröt andra världskriget och Fanon sökte sig till en militär grundutbildning på den brittiska ön Dominica.
Före sin tjänstgöring som militär var Fanons politiska inställning en blandning av fransk liberalism och marxism.[4] Han såg sig som en fransk patriot när han anslöt sig till general de Gaulles befrielsearmé.[5]
| ” | Närhelst friheten angrips, oavsett om vi är vita, svarta, gula eller kakos … Jag svär att var det än må ske ska vi vara på plats varje gång friheten hotas. | „ |
| – Frantz Fanon[6] | ||
Fanon tjänstgjorde i den 5. bataljonen. Den bestod av trupper från Guadeloupe, Guyana och Martinique och var stationerad i franska Algeriet. Det blev ett brutalt uppvaknande, då triumfer fläckades av rasistiska kränkningar. Den martinikanska kvinnokåren blev konkubiner till officerare.[4]
Frankrike
[redigera | redigera wikitext]Efter kriget, när Franz Fanon var 20 år, reste han till Lyon i Frankrike, för att studera. Han läste till läkare med inriktning mot psykiatri och skrev en avhandling om psykologi. I den undersökte han psykologiska processer hos vita kolonisatörer som distanserar sig från svarta invånare. Avhandlingen omarbetades 1952 till en faktabok med titeln Peau noire, masques blancs[a].
Algeriet
[redigera | redigera wikitext]1953 fick Fanon en tjänst på en psykiatrisk klinik i Algeriet som då var franskt territorium. Han sökte sin egen identitet som svart man i en vit kolonial kultur och upplevde åter rasism.[3]
Fanons teorier och påverkan
[redigera | redigera wikitext]Många av Fanons teorier och åsikter var mycket kontroversiella, främst på grund av att han ansåg att våld var en nödvändig och strategiskt korrekt metod för att befria den koloniserade världen. Inom sociologin är Fanons teorier tillämpningsbara i frågor kring integration och organisering underifrån.
Det var främst i Algeriet som Fanon använde och utvecklade sina teorier. Han var bland annat aktiv i den algeriska befrielseorganisationen Front de Libération Nationale (FLN).
Boken Jordens fördömda (Les Damnés de la terre, 1961) är Frantz Fanons uppgörelse med kolonialismen. Bokens förord är skrivet av Jean-Paul Sartre som var en stor beundrare av Fanon men också inspirerade Fanon mycket. Fanon kritiserade dock Sartre för att han inte förstod att de svarta var "fångar i hudfärgens tecken". Fanon menade att den humanism som den franska vänstern bekände sig till på 1950-talet saknade insikt i kolonialismens förmåga att begränsa de svartas handlingsmöjligheter.[7]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 1952 – Peau noire, masques blancs (Svart hud, vita masker 1997)
- 1959 – L'An V de la révolution algérienne
- 1961 – Les Damnés de la terre (Jordens fördömda 1962)
- 1964 – Pour la révolution africaine
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Identifiants et Référentiels, Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, idRef-ID SUDOC: 028302257, läs online, läst: 20 augusti 2023.[källa från Wikidata]
- ^ CONOR.Sl, CONOR.SI-ID: 20505443.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] ”World Biography”. Läst 29 april 2017
- ^ [a b] Gordon 2016, sid. 18–23.
- ^ ”Tänkare i tiden” Arkiverad 27 januari 2018 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 29 april 2017.
- ^ Citat ur boken ”Pour France, pour notre mére” skriven av hans bror Joby Fanon.
- ^ Michael Azar - Frihet, jämlikhet, brodermord Brutus Östling bokförlag Symposion (2001), sid 262
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Gordon, Lewis R.; Söderlind Oskar (2016). Vad Fanon sa. Hägersten: Tankekraft Förlag. Libris 19438892. ISBN 9789188203137
- Fanon, Frantz; Zennström Per-Olov, Sartre Jean-Paul, Tängerstad Erik (2007). Jordens fördömda ([Ny utg.]). Stockholm: Leopard. Libris 10276014. ISBN 978-91-7343-151-4
- Fanon, Frantz; Nygren Lars (2004). Svart hud, vita masker. Enskede: TPB. Libris 12596780
- Gibson, Nigel C. (2014) (på engelska). Fanonian practices in South Africa: from Steve Biko to Abahlali baseMjondolo (First Palgrave Macmillan paperback edition.). Libris 17222329. ISBN 1137414774
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Frantz Fanon.- Frantz Fanon i Libris
|