Europeiska fackliga samorganisationen
| Europeiska fackliga samorganisationen - EFS "Europafacket" | |
 | |
| Information | |
|---|---|
| Ordförande |  Rudy De Leeuw |
| Generalsekreterare |  Luca Visentini |
| Historia | |
| Grundat | 1973 |
| Land | Europeiska unionen (EU) |
| Övrigt | |
| Adress | European Trade Union Confederation (ETUC) Boulevard Roi Albert II, 5 B-1210 Bryssel, Belgien |
| Webbplats | etuc.org |
Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), på engelska European Trade Union Confederation (ETUC), i Sverige ofta kallat Europafacket, bildades 1973 sedan Europeiska fria fackföreningsfederationen och EFTA:s fackliga kommitté slagits samman. LO var en av de organisationer som var med och grundade EFS.[1]
Europafacket består i dag av 95 medlemsorganisationer från 36 länder och representerar totalt ca 60 miljoner löntagare i hela Europa. I EFS ingår också 11 europeiska branschfederationer som är förbundens europeiska samorganisationer.
EFS har till uppgift att påverka europeisk politik och lagstiftning. Viktiga politikområden är sysselsättning, sociala frågor och ekonomisk politik. EFS samordnar sina medlemsorganisationer när de deltar i olika EU-organ.
Europafacket spelade en pådrivande roll när EU-länderna i Amsterdamfördraget 1997 enades om att skriva in att EU till allt annat även skulle utgöra en så kallad jobbunion.
På kongressen i Sevilla 21-24 maj 2007 utsågs svenska LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin till EFS-ordförande. På kongressen i Aten 16-19 maj 2011 efterträddes hon av Ignacio Fernández Toxo, Spanien. Ny generalsekreterare blev Bernadette Ségol, Frankrike.[1]
Generalsekreterare och ordförande
[redigera | redigera wikitext]| Generalsekreterare[2][3] | År | Fackförening |
|---|---|---|
| Théo Rasschaert | 1973–1975 | ABVV, Belgien |
| Peer Carlsen | 1975–1976 | LO, Danmark |
| Mathias Hinterscheid | 1976–1991 | LAV, Luxemburg |
| Emilio Gabaglio | 1991–2003 | CISL, Italien |
| John Monks | 2003–2011 | TUC, Storbritannien |
| Bernadette Ségol | 2011–2015 | CGT, Frankrike |
| Luca Visentini | 2015– | UIL, Italien |
| Ordförande[2][3] | År | Fackförening |
|---|---|---|
| Victor Feather | 1973–1974 | TUC, Storbritannien |
| Heinz Oskar Vetter | 1974–1979 | DGB, Tyskland |
| Wim Kok | 1979–1982 | FNV, Nederländerna |
| Georges Debunne | 1982–1985 | ABVV, Belgien |
| Ernst Breit | 1985–1991 | DGB, Tyskland |
| Norman Willis | 1991–1993 | TUC, Storbritannien |
| Fritz Verzetnitsch | 1993–2003 | OGB, Österrike |
| Cándido Méndez Rodríguez | 2003–2007 | UGT, Spanien |
| Wanja Lundby-Wedin | 2007–2011 | LO, Sverige |
| Ignacio Fernández Toxo | 2011–2015 | CCOO, Spanien |
| Rudy De Leeuw | 2015– | ABVV, Belgien |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- (på engelska) The European Trade Union Confederation: its history, structure and policies. Info, 99-0392037-7 ; 29 (2. updated ed). Brussels: The Inst. 1991. Libris 1226001
- Misgeld, Klaus (1997). Den fackliga europavägen: LO, det internationella samarbetet och Europas enande 1945-1991. Stockholm: Atlas. Libris 7777510. ISBN 91-89044-10-X (inb.)
- Wretborn, Christer (1982). Fackligt samarbete i Västeuropa. Utblick (Stockholm. 1981), 0280-4565 ; 1982:5. Stockholm: Utrikespolitiska inst. i samarbete med Europainst. Libris 488062
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Europeiska fackliga samorganisationen.- Officiell webbplats (engelska)(franska)
