Eosinofil granulocyt
.png)
Eosinofila granulocyter, eller bara eosinofiler, är en sorts vita blodkroppar av typen granulocyter. Eosinofiler har en funktion i försvaret mot parasiter. De har även en roll i astma och allergi.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Eosinofiler finns framförallt i vävnader, särskilt i den bindväv som ligger i anslutning till epitelet i lunga, mag- och tarmkanalen, samt urinvägar.[1] Endast en liten andel av eosinofilerna finns i blodet.[1] I blodet utgör eosinofila granulocyter 1–6 % av antalet vita blodceller.[1][2] Eosinofilers halveringstid i blodet är 8–18 timmar.[2] De bildas och mognar ut i benmärgen.[2]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Eosinofiler är 11–15 µm i diameter,[3] har en cytoplasma som innehåller rikligt med granula och har en cellkärna som är loberad i två lober.[3][4] Cellens granula innehåller eosinofilt basiskt protein, eosinofilt peroxidas, eosinofilt kollagenas, cytokiner och andra enzymer och toxiska proteiner.[1][3][4] Eosinofila granulocyters namn kommer från att de basiska proteinerna i cellens granula binder syran eosin, ett ämne som används vid infärgning inför undersökning i mikroskop, vilket gör att den granulerade cytoplasman ser rosa eller röd ut i mikroskopiska bilder.[1][4]
Funktion
[redigera | redigera wikitext]Eosinofila granulocyter tillhör gruppen granulocyter vilka är vita blodceller som tillhör det ospecifika immunförsvaret.[2] Vid ett inflammatoriskt svar stimulerar cytokiner den eosinofila granulocyten att uttrycka receptorer som är specifika för antikroppen IgE.[1] Först då kan IgE binda in till eosinofilen och stimulera cellen till att frisätta innehållet i dess granula ut i omgivningen.[1] Eosinofilt basiskt protein och andra enzymer och toxiner som frisätts från cellens granula är toxiska för många parasiter.[1][3][5] Eosinofiler har en roll i uppkomsten av astma och allergi, som är vanligare i områden där parasiter är ett ovanligt hälsoproblem.[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h] Parham, Peter (2015). ”14. IgE-Mediated Immunity and Allergy”. The Immune System (Fourth edition). sid. 413–414. ISBN 978-0-8153-4466-7. OCLC 882738826. Läst 12 maj 2021
- ^ [a b c d] Breedveld, Annelot; Groot Kormelink, Tom; van Egmond, Marjolein; de Jong, Esther C. (2017). ”Granulocytes as modulators of dendritic cell function”. Journal of Leukocyte Biology 102 (4): sid. 1003–1016. doi:. ISSN 1938-3673. PMID 28642280. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28642280. Läst 12 maj 2021.
- ^ [a b c d] Murray, Patrick R. (2021). ”7. Elements of Host Protective Responses”. Medical Microbiology (Ninth edition). ISBN 978-0-323-67450-8. OCLC 1144922746. Läst 12 maj 2021
- ^ [a b c] Mescher, Anthony L. (2021). ”12. Blood”. Junqueira's Basic Histology: Text and Atlas (Sixteenth edition). ISBN 978-1-260-46297-5. OCLC 1245858407. Läst 12 maj 2021
- ^ [a b] Owen, Judith A. (2013). ”2. Cells, Organs, and Microenvironments of the Immune System”. Kuby Immunology (7th ed). W.H. Freeman. sid. 33. ISBN 978-1-4292-1919-8. OCLC 820117219. Läst 12 maj 2021
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||