Videsparv
| Videsparv Status i världen: Sårbar[1] Status i Sverige: Nära hotad[2] Status i Finland: Nära hotad[3] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Fältsparvar Emberizidae |
| Släkte | Emberiza |
| Art | Videsparv E. rustica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Emberiza rustica | |
| Auktor | Pallas |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Schoeniclus rusticus[4] | |
Videsparv (Emberiza rustica) är en tätting som tillhör familjen fältsparvar.[5] Den häckar på den sibiriska tajgan i ett bälte från Skandinavien och österut. Vintertid flyttar den mycket långt, till östra Kina. Den minskar kraftigt i antal på grund av förändringar av dess levnadsmiljö både på häckplats och i övervintringsområdet. IUCN anser den vara utrotningshotad och placerar den i kategorin sårbar.
Utseende och läte
[redigera | redigera wikitext]Videsparven är med kroppslängden 13–14,5 cm jämnstor med sävsparven (Emberiza schoeniclus). I alla dräkter har den vit buk, rödbrun övergump, rödbrunfläckade flanker, skära ben och relativt lång näbb med skär undre näbbhalva. I häckningsdräkt är hanen lätt att känna igen med ett rödbrunt band på bröstet och i nacken samt svart huvud med vitt ögonbrunsstreck. Honan är brunspräcklig på kind och hjässa, smutsvit på ögonbrynsstrecket och har mindre rödbrunt i nacken.[6]
I höstdräkten är könen i princip lika, med de svarta och rödbruna partierna dolda av beigebruna bräm. Likt dvärgsparven har den jämfört med sävsparven ett tydligare ögonbrynsstreck och en svartinramad vit fläck på bakre delen av kinden.[6]
.jpg)
Sången är behaglig och snabb och olik andra arter i samma familj. Den sjunger rörigt med ljusa toner och sången påminner om järnsparvens och steglitsens fast med en "knorr" på slutet. En sångstrof kan bokstaveras tuliti-ti pli pli tuliti plip-ipli. Locklätet är likt taltrastens och utgörs av ett zit.
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Videsparven häckar i tajgan i ett bälte från norra Skandinavien österut till Berings sund. Under 1900-talet har den spridit sig västerut. Den är flyttfågel och en extrem långflyttare. Under vintern förekommer den i Centralasien såväl som i östra Kina, Korea och Japan.
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Videsparven behandlas antingen som monotypisk[7] eller delas in i två underarter med följande utbredning[5]:
- Emberiza rustica rustica – häckar i norra Eurasien, flyttar till östra Kina och Japan
- Emberiza rustica latifascia – häckar i nordöstra Sibiren, från Jakutsk till Kamtjatka)
Utbredning i Sverige och Finland
[redigera | redigera wikitext]I Sverige häckar den idag sparsamt från norra Värmland, mellersta Dalarna och västra Gävleborgs län, mer allmänt från norra Jämtland och Ångermanland norrut till finska gränsen.[8] Dock ses den sällan runt den skandinaviska fjällkedjan. Tidigare förekom den ännu längre söderut i norra Uppland och norra Västmanland. I Finland förekommer den i hela landet förutom i de norra och mest sydvästliga delarna.
Videsparven är en av ett fåtal svenska häckfågelarter som flyttar österut för att övervintra. Höststräcket sker i slutet av augusti och under hela september. Den kommer sedan tillbaka som tidigast i början av april men merparten av videsparvarna anländer i maj.[8]
Släktskap och släktestillhörighet
[redigera | redigera wikitext]Arten placeras traditionellt i släktet Emberiza. Sentida genetiska studier[9] visar att denna arts närmsta släktingar är dvärgsparv (Emberiza pusilla), gråhuvad sparv (E. spodocephala), gyllensparv (E. aureola) och svavelsparv (E. sulphurata) och bildar en klad inom släktet. Vissa lyfter ut dem och några andra arter till det egna släktet Schoeniclus.[4]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Videsparven är knuten till sumpskogar, framför allt sank gran- eller tallskog med rika inslag av lövträd som björk och vide.[6] Mer sällsynt påträffas den också i fjällbjörkskog med inslag av gran eller en.[8] I markskiktet vill den ha skvattram, hjortron, vitmossa och fräkenväxter.[6] Viktiga häckningsmiljöer hittas längs vattendrag, myr- och kärrkanter, stränder vid sjöar och granskog på hängmyrar.[8] Förekomst av bäverdammar verkar gynna arten.[10][11][12]
Efter ankomsten till häckningsområdena i maj sjunger videsparvshanen intensivt, men tystnar därefter när den bildat par och blir då mycket svår att få syn på.[8] Boet placeras vanligen på marken, då ofta skyddat av gräs eller starrtuvor.[8] Det kan dock istället sällsynt placeras i ett träd.[11] Kullen består av fyra till sex ägg som ruvas av både hanen och honan i elva till 13 dygn.[11] Ungarna stannar cirka sju till tio dagar i boet innan de blir flygfärdiga.[11] En andra kull kan läggas i juli.[8] Under häckningstiden lever den mestadels av insekter, under resten av året huvudsakligen frön.[8]
Under flyttningen rastar videsparven i sanka buskmarker och undgår även där upptäckt. Den ses då oftast enstaka eller endast i smågrupper.[6]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Fram till 2016 kategoriserade internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig, men för den numera till kategorin sårbar på grund av att den minskar kraftigt i antal i världen, möjligen på grund av skogsavverkning i häckningsområden samt fångst och omvandling av jordbruket i övervintringsområdet.[1] Beståndet i världen uppskattas preliminärt till sex till nio miljoner häckande individer.[1]
Även i Sverige har den minskat kraftigt i antal och har listats i Artdatabankens rödlista som allt mer hotad, kategoriserad som nära hotad 2010 och den högre hotnivån sårbar 2015. Sentida studier har dock visat att populationen stabiliserats på en lägre nivå, varför den i 2020 års rödlista återigen noteras som endast nära hotad. Även i Finland och Norge har den gått kraftigt tillbaka. I Norge är den nästan utdöd, medan den försvunnit från hälften av områdena jämfört med den första atlasinventeringen. Man beräknar att det finns 220 000–370 000 häckande par i nordöstra Europa, varav i Sverige 34 000[13] eller 40 000 par.[8][2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] BirdLife International 2016 Emberiza rustica Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2021.
- ^ [a b] Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av videsparv – Emberiza rustica” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.35167. Läst 22 mars 2022.
- ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 394. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ [a b c d e f g h i] Artfakta om videsparv, ArtDatabanken.
- ^ Päckert, M., Y.-H. Sun, P. Strutzenberger, O. Valchuk, D.T. Tietze, and J. Martens (2015), Phylogenetic relationships of endemic bunting species (Aves, Passeriformes, Emberizidae, Emberiza) from the eastern Qinghai-Tibet Plateau, Vertebrate Zool. 65, 135-150.
- ^ Hagemeijer, E.J.M. and Blair, M.J. 1997. The EBCC atlas of European breeding birds: their distribution and abundance. T. and A. D. Poyser, London.
- ^ [a b c d] Copete, J.L., Garcia, E.F.J. och Sharpe, C.J. 2016. Rustic Bunting (Emberiza rustica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (red.), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.
- ^ Dale, S. and Hansen, K. 2013. Population decline in the Rustic Bunting Emberiza rustica in Norway. Ornis Fennica 90: 193-202.
- ^ Wirdheim, A & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. Hur går det för Sveriges fåglar med särskilt fokus på läget i jordbrukslandskapet? Rapport från BirdLife Sverige och Svensk fågeltaxering, hämtad 2022-04-02
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om videsparv.
Wikimedia Commons har media som rör videsparv.- Utbredningskarta och läten på Xeno-canto
- Fler bilder på Flickr
- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
|