Saffranstorsk

	Saffranstorsk
	Saffranstorsk (ungfiskar)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Överklass	Benfiskar; Osteichthyes
Klass	Strålfeniga fiskar; Actinopterygii
Ordning	Torskartade fiskar; Gadiformes
Familj	Torskfiskar; Gadidae
Släkte	Eleginus
Art	Saffranstorsk; E. gracilis
Vetenskapligt namn
	§ Eleginus gracilis
Auktor	Tilesius, 1810
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Saffranstorsk (Eleginus gracilis) är en torskfisk som finns i norra Stilla havet och Arktis.

Utseende

Saffranstorsken har en ovansida som är spräcklig i grågrönt till brunt med ljus undersida,^[2] och kan ibland ha en lätt violett lyster på sidorna. Den känns framför allt igen på sina 3 ryggfenor och 2 analfenor.^[3] Bröstfenorna är mycket små, och stjärtfenan är kort.^[4] Munnen har överbett, och hakan har en kort skäggtöm. Arten kan bli upptill 55 cm lång och väga 1,3 kg.^[3]

Vanor

Arten lever på grunt vatten (sällan djupare än 50 – 60 m, även om den har konstaterats på 200 m djup utanför norra Japan). Den kan gå upp i bräckt vatten och även rent sötvatten i flodmynningar. På sommaren drar sig de vuxna fiskarna ut på djupare vatten. Utanför parningstiden lever den ovanför dybottnar och i flodmynningar. Ungfiskarna tar fisk och mindre kräftdjur som pungräkor, märlkräftor, räkor och liknande.^[2] Den kan bli upptill 15 år gammal.^[3]

Fortplantning

Saffranstorsken, som blir könsmogen vid en ålder av 2 till 3 år^[4], leker under tidig vinter i grunda vatten med sand- och grusbotten som är starkt tidvattenpåverkade.^[2] Honan kan lägga upptill 210 000 ägg på bottnen. Äggen kläcks fram på våren, och ungarna uppehåller sig i närheten av maneter under de första 2 – 3 månaderna, troligtvis för skydd.^[4]

Kommersiellt utnyttjande

Arten utnyttjas som människoföda och fiskas kommersiellt, framför allt i nordvästra Stilla havet av ryska fiskeflottor, med rev, fisknät och trål.^[2]

Utbredning

Saffranstorsken finns i norra Stilla havet från Nordkorea till Alaska,^[3] samt i Arktis från Berings hav till Victoriaön i norra Kanada^[4].

Referenser

^ ”Eleginus gracilis (Tilesius, 1810)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=164708. Läst 27 juli 2011.
^ [a b c d] Daniel M. Cohen, Tadashi lnada, Tomio lwamoto & Nadia Scialabba (1990). ”FAO SPECIES CATALOGUE VOL.10 GADIFORM FISHES OF THE WORLD” (på engelska) (FTP, 874 kB). FAO. sid. 10-12 (13). http://www.fao.org/tempref/docrep/fao/009/t0243e/T0243E06.pdf. Läst 24 december 2017.
^ [a b c d] Luna, Susan M. (6 oktober 2010). ”Eleginus gracilis (Tilesius, 1810) Saffron cod” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Eleginus-gracilis.html. Läst 27 juli 2011.
^ [a b c d] ”Saffron Cod, Eleginus gracilis” (på engelska). Canada's Arctic. Arkiverad från originalet den 13 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130613130709/http://www.arctic.uoguelph.ca/cpl/organisms/fish/marine/gadidae/saffron.htm. Läst 27 juli 2010.

[ITIS-1] ”Eleginus gracilis (Tilesius, 1810)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=164708. Läst 27 juli 2011.

[FAO-2] [a b c d] Daniel M. Cohen, Tadashi lnada, Tomio lwamoto & Nadia Scialabba (1990). ”FAO SPECIES CATALOGUE VOL.10 GADIFORM FISHES OF THE WORLD” (på engelska) (FTP, 874 kB). FAO. sid. 10-12 (13). http://www.fao.org/tempref/docrep/fao/009/t0243e/T0243E06.pdf. Läst 24 december 2017.

[FB-3] [a b c d] Luna, Susan M. (6 oktober 2010). ”Eleginus gracilis (Tilesius, 1810) Saffron cod” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Eleginus-gracilis.html. Läst 27 juli 2011.

[CA-4] [a b c d] ”Saffron Cod, Eleginus gracilis” (på engelska). Canada's Arctic. Arkiverad från originalet den 13 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130613130709/http://www.arctic.uoguelph.ca/cpl/organisms/fish/marine/gadidae/saffron.htm. Läst 27 juli 2010.

[1]

[2]

[3]

[4]