Hoppa till innehållet

Einar Eriksson (författare)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Einar Erix)

Erik Einar Eriksson, signaturen Einar Erix, född 1 november 1886 i Örebro, död 11 januari 1954 i Uppsala, var en svensk teknisk och skönlitterär författare och telegrafinspektör. Han var bror till skandalförfattaren Gustaf Ericsson.

Eriksson blev assistent i Telegrafverket 1912 och telegrafkontrollör 1929. Från 1919 var han redaktionssekreterare i Aftontidningen.[1] Einar Eriksson är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[2]

  • Här vilar inte sorgen tung, 1910. "Skildringar ur nutida beväringslif"
  • Himlar och hälveten, 1911. Tretton stycken
  • Drömmen om kvinnan, 1911
  • Backi sakrament, 1912
  • Hur jag gör min egen radio och hur den fungerar, 1923
  • Vad är vad i radio? Lättfattlig ordbok, 2 omarb uppl. 1923
  • Radiostunder, 1924. Rön, iakttagelser och reflexioner
  • Hur skall jag bäst sköta återkopplingen i min radio? 1925
  • Kom an, öde! 1933. Illustrerad av Eric Nordström
  • Lita på mig! 1934
  • Ett år en vår, 1938
  • Karola Arholm telfonist, roman, 1940
  • Diktatorn i Malmtuna, roman, 1941
  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  2. ^ ”Eriksson, Erik Einar”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/49621392-3a67-469e-aa9f-dba39741cccd. Läst 7 augusti 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]