Hoppa till innehållet

Prins Edward, hertig av Kent

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Edward, 2:e hertig av Kent)
Ej att förväxla med Prins Edvard, hertig av Kent och Strathearn.
Prins Edward, hertig av Kent
The Duke of Kent (cropped).jpg
Prins Edward, hertig av Kent.
GemålKatharine Worsley (g. 1961– )
BarnGeorge Philip Nicolas, earl av S:t Andrews
lady Helen Marina Windsor
lord Nicolas Charles Windsor
PersonnamnEdward George Nicholas Patrick Paul
ÄttWindsor
FarGeorg av Kent
MorMarina av Grekland
Född9 oktober 1935 (89 år)
Storbritannien Belgravia, London, Storbritannien
Yrkeprins av Storbritannien

Prins Edward, hertig av Kent, född Edward George Nicholas Patrick Paul den 9 oktober 1935 i Belgravia i London, är en medlem av det brittiska kungahuset. Han är äldste son till prins Georg, hertig av Kent och prinsessan Marina av Grekland och Danmark, barnbarn till Georg V, brorson till Edvard VIII och Georg VI, och kusin till Elizabeth II. Edvards mor var också kusin till prins Philip, hertig av Edinburgh, gift med Elizabeth II, vilket gjorde honom både till syssling och kusin till Charles III. Han är den 41:a i den brittiska tronföljden.

Prins Edward har haft titeln hertig av Kent i över 82 år, vilket gör honom till den hertig som har suttit längst i brittisk historia. Han ärvde titeln vid sex års ålder 1942, efter att hans far dött i en flygolycka. Edward utförde uppdrag för Elizabeth II och är involverad i över 140 välgörenhetsorganisationer. Han var ordförande för All England Lawn Tennis and Croquet Club, där han delade ut troféerna till Wimbledon-mästaren och tvåan,[1] och tjänstgjorde som Storbritanniens särskilda representant för internationell handel och investeringar, där han gick i pension 2001. Han är medordförande för The Scout Association, och ordförande för Royal United Services Institute och Royal Institution of Great Britain, och sedan 1967 stormästare för United Grand Lodge of England. Hertigen av Kent har varit kansler för University of Surrey sedan juni 1976. En stor del av hans välgörenhetsarbete kretsar kring krigsminnen, teknik och den brittiska industrins framväxt.

Han har tjänstgjort som yrkesofficer i Storbritanniens armé i aktiv tjänst, med tjänstgöring under oroligheterna på Nordirland samt på Cypern inom UNFICYP, fram till 1976 då han gick i pension som överstelöjtnant. 1983 utsågs han till generalmajor[2] och 1993 till fältmarskalk[3], av sin kusin, drottning Elizabeth II. Hertigen är sedan 1970 ordförande för Commonwealth War Graves Commission.[1]

På 1960-talet började han med representativa plikter inom kungahuset och han deltog som drottningens representant vid flera tidigare koloniers självständighetsfiranden: Gambia (1965), Guyana (1966), Sierra Leone (1961) och Uganda (1962).[4]

Uppväxt och utbildning

[redigera | redigera wikitext]

Prins Edward föddes den 9 oktober 1935 på Belgrave Square 3 i London som son till prins Georg och prinsessan Marina av Grekland och Danmark, hertigen och hertiginnan av Kent.[5] Inrikesminister Sir John Simon var närvarande för att verifiera födseln. Hans far var den fjärde sonen till Georg V och drottning Mary. Hans mor var dotter till prins Nikolaus av Grekland och Danmark och storfurstinnan Jelena Vladimirovna av Ryssland. Han döptes i det privata kapellet i Buckingham Palace den 20 november 1935 av ärkebiskopen av Canterbury, Cosmo Lang. Hans gudföräldrar var hans farföräldrar, kung Georg V, drottning Mary och prins Nicholas av Grekland och Danmark, samt prinsen av Wales; prinsessan Royal, hertigen av Connaught och Strathearn (vars son, prins Arthur av Connaught, stod som ställföreträdare); och hertiginnan av Argyll.[6]

Prins Edward började sin utbildning på Ludgrove,[7] en förberedande skola i Berkshire, innan han gick vidare till Eton College[8] och sedan Le Rosey i Schweiz.[9] Efter skolan började han på Royal Military Academy Sandhurst,[10] där han vann Sir James Moncrieff Grierson-priset för främmande språk. Edward talar flytande franska och har vuxit upp i ett hus där hans mor och mostrar föredrog franska, enligt hans yngre bror prins Michael av Kent.[11]

Den 25 augusti 1942 dödades prins Edwards far, hertigen av Kent, när hans plan kraschade i dåligt väder i Caithness. Prins Edvard, vid sex års ålder, efterträdde sin far som hertig av Kent,[12] earl av St Andrews och baron Downpatrick. Som medlem av den kungliga familjen började prins Edward utföra åtaganden i tidig ålder. År 1952, vid 16 års ålder, gick han bakom sin farbror Georg VI:s kista vid hans statsbegravning.[13] År 1953 närvarade han vid kröningen av sin kusin Elizabeth II och var den tredje som svor henne trohet efter hertigarna av Edinburgh och Gloucester.[14][7]

Militärtjänst

[redigera | redigera wikitext]

Den 29 juli 1955 utexaminerades hertigen av Kent från Royal Military Academy Sandhurst som fänrik i Royal Scots Greys,[15] början på en militär karriär som varade i över 20 år. Han befordrades till kapten den 29 juli 1961.[16]

Från 1962 till 1963 tjänstgjorde hertigen av Kent i Hongkong och tjänstgjorde senare i staben i Eastern Command. Han befordrades till major den 31 december 1967.[17] År 1970 förde hertigen befäl över en skvadron av sitt regemente på Cypern som en del av FN:s fredsbevarande styrka på Cypern.[18]

Under det tidiga 1970-talet tjänstgjorde hertigen också en kort tid i Nordirland med sitt regemente. Det avslöjades i en bok från 2022 att drottningen ingrep 1971 för att förhindra kidnappningen av sin kusin, hertigen av Kent. Den då 35-årige hertigen, en arméofficer i Royal Scots Greys, skickades till Nordirland med sitt förband, men drottningen varnade Edward Heath, premiärministern, under hennes privata audiens, och han vidarebefordrade en varning till sina ministrar. Befälen fick veta att hertigen inte fick skickas till Belfast utan särskilda order. Några veckor senare skickades han tillbaka till Storbritannien.[19] Han befordrades till överstelöjtnant den 30 juni 1973.[20]

Hertigen tog avsked från armén den 15 april 1976.[21] Han utnämndes till generalmajor den 11 juni 1983[2] och till fältmarskalk den 11 juni 1993.[3]

Äktenskap och privatliv

[redigera | redigera wikitext]
Hertigen och hertiginnan av Kent, 2013

Den 8 juni 1961 gifte sig hertigen av Kent med Katharine Worsley, enda dotter till Sir William Worsley, 4:e baronet, och hans hustru Joyce Morgan Brunner. Hon konverterade till katolicismen 1994,[22] men eftersom konverteringen skedde efter deras giftermål ledde det inte till att hertigen förlorade sin plats i tronföljden, eftersom Act of Settlement 1701 endast gällde när maken var katolik vid tidpunkten för äktenskapet. Uteslutningen genom att gifta sig med en katolik togs bort genom Succession to the Crown Act 2013.

Paret har tre barn:

Katharine fick missfall 1975 på grund av röda hund och födde en dödfödd son, Patrick, 1977.[24]

Hertigen och hertiginnan av Kent bor i Wren House, Kensington Palace, i London.[25]

År 2011 uppgav nära medarbetare till Jonathan Rees, en privatdetektiv kopplad till News Internationals telefonhackningsskandal, att han hade trängt in i Edward och Katharines bankkonton.[26]

Hertigen drabbades av en lindrig stroke på morgonen den 18 mars 2013.[22] I april 2015 drabbades han av en höftskada och lades in på Aberdeen Royal Infirmary för ytterligare behandling.[27]

Engagemang

[redigera | redigera wikitext]
Hertigen av Kent 1989

Hertigen av Kent utförde uppdrag på uppdrag av sin kusin drottningen i över 50 år. Hertigen representerade drottningen under firandet av självständigheten i samväldesländerna Sierra Leone,[28] Uganda,[29] Guyana,[30] Gambia[31] och Ghana, för att fira firandet av dess 50-årsjubileum av självständigheten.[32] Han fungerade också som riksråd under de perioder då drottningen var frånvarande utomlands.[18]

En av hertigens viktigaste offentliga roller under många år var som vice ordförande för British Trade International, tidigare känt som British Overseas Trade Board, och senare som Storbritanniens särskilda representant för internationell handel och investeringar. Denna position innebar att hertigen reste utomlands för att representera den brittiska regeringen i främjandet av handelsförbindelser med andra länder och organisationer. Prins Andrew, hertig av York efterträdde honom på denna position, som idag är känd som UK Trade & Investment (eller UKTI), även om prins Andrew avgick från posten 2011.[33] Han var också vice ordförande i British Overseas Trade Board.[34] I den egenskapen blev han den första medlemmen av kungafamiljen att besöka Kina 1979 med fokus på den brittiska energiutställningen i Peking.[35]

Från 1971 till 2000 var hertigen av Kent ordförande för den engelska fotbollens styrande organ, The Football Association. Hertigen har varit ordförande för The Scout Association sedan 1975.[36]

Tillsammans med prins William av Wales besökte hertigen 21:a världsjamboreen i Hylands Park, Chelmsford i juli 2007.[37] Han tjänstgjorde också som president för All England Lawn Tennis and Croquet Club mellan 1969 och 2021,[38][39] en position där han efterträdde sin avlidna mor, prinsessan Marina, hertiginna av Kent.[40] Han var också ordförande för Commonwealth War Graves Commission från 1970 till 2023.[41][42] Hans andra roller inkluderar ordförande för RAF Benevolent Fund,[43][44] Royal National Lifeboat Institution,[45] Stroke Association,[38][46] Royal United Services Institute,[47] Royal Institution,[48] British Racing Drivers' Club,[49] och beskyddare av American Air Museum i Storbritannien,[50] Royal West Norfolk Golf klubb,[51] Kent County Cricket Club,[52] Opera North,[53] och Trinity Laban Conservatoire of Music and Dance.[54] Han sitter också i den rådgivande panelen för Mountbatten Medal och delar ut medaljen när beslutet är fattat. Hertigen av Kent är en av de kungliga ledamöterna i Royal Academy of Engineering.[55]

I nästan 29 år har hertigen varit beskyddare av Endeavour, en nationell ungdomsorganisation.[56] Han har också tjänstgjort som kunglig beskyddare av The Honourable Society of Lincoln's Inn sedan 2001, en position som tidigare innehades av hans far.[57] År 2015 mottog hertigen Dresdens fredspris för "sitt bidrag till den brittisk-tyska försoningen".[58]

Den 2 juni 2022 dök hertigen upp tillsammans med drottningen på balkongen i Buckingham Palace under 2022 års Trooping the Colour som en del av firandet av platinajubileet.[59]

Vid drottning Elizabeth II:s död blev hertigen av Kent den äldsta levande ättlingen till kung George V, och den sista överlevande ättlingen som föddes under George V:s livstid.

Hertigen var överste för Scots Guards i femtio år från den 9 september 1974 till den 14 april 2024 och efterträddes av Prins Edward, hertig av Edinburgh.[60] Vid sin pensionering var han den överste vid regementet som tjänstgjort längst.[61]

Anfäder

[redigera | redigera wikitext]
Hertigens vapensköld.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Edvard VII av Storbritannien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Georg V av Storbritannien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Alexandra av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Georg, hertig av Kent
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Franz, hertig av Teck
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mary av Teck
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Mary Adelaide av Cambridge
 
 
 
Prins Edward, hertig av Kent
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Georg I av Grekland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nikolaos av Grekland och Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Olga Konstantinovna av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
Marina av Grekland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vladimir Alexandrovitj av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Helena Vladimirovna av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Marie av Mecklenburg-Schwerin
 
 
 


Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
Hertigen och hertiginnan av Kent på balkongen i Buckingham Palace, 2013.

Källor

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Prince Edward, Duke of Kent, tidigare version.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”About The Duke of Kent” (på engelska). www.royal.uk. Royal Household. https://www.royal.uk/the-duke-of-kent. Läst 5 januari 2022. 
  2. ^ [a b] ”No. 49392”, The London Gazette, 21 June 1983, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/49392/supplement/8191 
  3. ^ [a b] ”No. 53342”, The London Gazette, 21 June 1993, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/53342/supplement/10183 
  4. ^ ”Supporting the Queen” (på engelska). www.royal.uk. Royal Household. https://www.royal.uk/the-duke-of-kent?ch=3#bio-section-2. Läst 5 januari 2022. 
  5. ^ ”No. 34206”, The London Gazette, 9 October 1935, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/34206/page/6371 
  6. ^ ”Prince Edward Christened – Ceremony at the Palace”. The Times: s. 14. 21 November 1935. 
  7. ^ [a b] ”Biography” (på engelska). www.royal.uk. Royal Household. https://www.royal.uk/the-duke-of-kent?ch=2#bio-section-1. Läst 5 januari 2022. 
  8. ^ ”Royals”. Royals. Eton College. https://www.etoncollege.com/Royals.aspx. 
  9. ^ ”Grand Master – HRH The Duke of Week”. Grand Master – HRH The Duke of Week. United Grand Lodge of England. http://www.ugle.org.uk/about/whos-who/governance/155-grand-master.  Arkiverad 3 februari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ ”Prince Edward: Military Career”. Official website of the British Monarchy. http://www.royal.gov.uk/ThecurrentRoyalFamily/TheDukeofKent/Militarycareerandinvolvement.aspx.  Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ Seward, Ingrid (1994). Royal Children. London: St. Martin's Press. Sid. 171. ISBN 978-0312105334. https://archive.org/details/royalchildren0000sewa_r7g0. 
  12. ^ ”Duke of Kent, 77, suffers mini-stroke”. The Herald (Glasgow). 21 March 2013. http://www.heraldscotland.com/news/home-news/duke-of-kent-77-suffers-mini-stroke.1363893392. 
  13. ^ Cavendish, Richard (2 February 2002), ”The Funeral of King George VI”, History Today, https://www.historytoday.com/richard-cavendish/funeral-king-george-vi, läst 25 mars 2018 
  14. ^ ”Queen Elizabeth II Coronation – Part 2 – the Lords Pay Homage”. Queen Elizabeth II Coronation – Part 2 – the Lords Pay Homage. AntPDC. 21 September 2011. https://www.youtube.com/watch?v=r92gf7KWLFM. 
  15. ^ ”No. 41137”, The London Gazette, 30 July 1957, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/41137/supplement/4492 
  16. ^ ”No. 42422”, The London Gazette, 28 July 1961, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/42422/supplement/5561 
  17. ^ ”No. 44493”, The London Gazette, 2 January 1968, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/44493/supplement/75 
  18. ^ [a b] ”The Duke of Kent – Supporting the Queen”. The Duke of Kent – Supporting the Queen. Official website of the Royal Family. 10 November 2015. https://www.royal.uk/the-duke-of-kent. 
  19. ^ Olivia Rudgard (2 May 2022). ”Revealed: How the Queen intervened to prevent Duke of Kent being kidnapped by IRA”. The Telegraph. https://www.telegraph.co.uk/royal-family/2022/05/02/revealed-queen-intervened-prevent-duke-kent-kidnapped-ira/. 
  20. ^ ”No. 46046”, The London Gazette, 7 August 1973, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/46046/supplement/9389 
  21. ^ ”No. 46877”, The London Gazette, 20 April 1976, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/46877/supplement/5659 
  22. ^ [a b] Rayner, Gordon (21 March 2013). ”Duke of Kent being treated in hospital after 'mild' stroke”. The Telegraph. https://www.telegraph.co.uk/news/uknews/theroyalfamily/9947240/Duke-of-Kent-being-treated-in-hospital-after-mild-stroke.html. 
  23. ^ ”'The most iconic royal wedding gowns of all time”. Harper's Bazaar. 13 April 2018. https://www.harpersbazaar.com/wedding/bridal-fashion/g1498/iconic-royal-wedding-gowns/?slide=28. 
  24. ^ ”I lost my baby at nine months .. it devastated me; The Duchess of Kent reveals the stillbirth that led to a breakdown.”. The Mirror. 23 December 1997. http://www.thefreelibrary.com/I+lost+my+baby+at+nine+months+..+it+devastated+me%3B+The+Duchess+of...-a061054120. 
  25. ^ ”Royal residences: Kensington Palace”. Royal residences: Kensington Palace. Official website of the British Monarchy. http://www.royal.gov.uk/TheRoyalResidences/KensingtonPalace/Today.aspx. 
  26. ^ Davies, Nick (8 June 2011). ”Phone-hacking scandal widens to include Kate Middleton and Tony Blair”. The Guardian. https://www.theguardian.com/uk/2011/jun/08/phone-hacking-kate-middleton-tony-blair. Läst 19 december 2022. 
  27. ^ ”Duke of Kent leaves hospital after hip injury treatment”. Duke of Kent leaves hospital after hip injury treatment. BBC. 7 April 2015. https://www.bbc.com/news/uk-32203052. 
  28. ^ ”Sierra Leone Independence Build-Up”. Sierra Leone Independence Build-Up. British Pathe. 1 May 1961. https://www.britishpathe.com/video/sierra-leone-independence-build-up-colour. 
  29. ^ Mwesigye, Shifa (9 October 2012). ”50 years on, Duke of Kent returns to familiar Uganda”. The Observer. http://observer.ug/news-headlines/21444-50-years-on-duke-of-kent-returns-to-familiar-uganda. [död länk]
  30. ^ ”Prince Harry impressed with Guyana's commitment to conservation, sustainable development”. Prince Harry impressed with Guyana's commitment to conservation, sustainable development. Georgetown, Guyana: Ministry of the Presidency. 2 December 2016. http://www.motp.gov.gy/index.php/2015-07-20-18-49-38/2015-07-20-18-50-14/1534-prince-harry-impressed-with-guyana-s-commitment-to-conservation-sustainable-development. ”President David Granger showing Prince Henry of Wales an image of his cousin Prince Edward, Duke of Kent who presented the instrument of Guyana's Independence to former Head of State, President Forbes Burnham.”  Arkiverad 26 mars 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  31. ^ ”Gambia Independent”. Gambia Independent. British Pathe. 25 February 1965. http://www.britishpathe.com/video/gambia-independent/query/Worsley. 
  32. ^ ”Duke of Kent unveils plaque for military project”. Ghana Armed Forces. Ghana Web. 7 March 2007. https://www.ghanaweb.com/GhanaHomePage/economy/Duke-of-Kent-unveils-plaque-for-military-project-120399. 
  33. ^ Raynor, Gordon (22 July 2011). ”Duke of York drops trade role after years of criticism”. The Telegraph (UK). https://www.telegraph.co.uk/news/uknews/theroyalfamily/8653939/Duke-of-York-drops-trade-role-after-years-of-criticism.html. 
  34. ^ Lefkovits, Etgar (4 September 2007). ”Prince Edward to arrive today; 1st royal visit in decade”. The Jerusalem Post. https://www.jpost.com/Israel/Prince-Edward-to-arrive-today-1st-royal-visit-in-decade. 
  35. ^ Brewer, James (26 October 2015). ”A Royal pioneer in promoting trade with modern China…”. A Royal pioneer in promoting trade with modern China…. All About Shipping. http://www.allaboutshipping.co.uk/2015/10/26/a-royal-pioneer-in-promoting-trade-with-modern-china/. 
  36. ^ ”Royal Support for the Scouting and Guiding Movements”. Royal Support for the Scouting and Guiding Movements. Official Website of the British Monarchy. http://www.royal.gov.uk/output/Page5951.asp. 
  37. ^ Adams, Stephen (28 July 2007). ”A century on, Scouts' campfires burn strong”. The Telegraph. https://www.telegraph.co.uk/news/uknews/1558734/A-century-on-Scouts-campfires-burn-strong.html. 
  38. ^ [a b] Rayner, Gordon (22 March 2013). ”Duke of Kent spends another day in hospital after 'mild' stroke”. The Telegraph. https://www.telegraph.co.uk/news/uknews/theroyalfamily/9948884/Duke-of-Kent-spends-another-day-in-hospital-after-mild-stroke.html. ”The Duke is perhaps best known for his role as president of the All England Lawn Tennis and Croquet Club, presenting trophies to the winners at Wimbledon.” 
  39. ^ ”Wimbledon: Duke of Kent stepping down as All England Club president”. BBC News. 10 July 2021. https://www.bbc.com/news/uk-57784464. 
  40. ^ ”Princess Marina Dies (1968)”. British Pathé. 13 April 2014. https://www.youtube.com/watch?v=kcss1vNWyBg. 
  41. ^ ”Duke of Kent makes history as first royal to lay wreath at 1916 memorial”. TheJournal.ie. 1 May 2013. http://www.thejournal.ie/prince-edward-glasnevin-cemetery-1916-wwii-892544-May2013/. 
  42. ^ Blythe Haynes, William (11 November 2023). ”King Charles, Princess Anne team up after aging royal passes over role”. Geo News. https://www.geo.tv/latest/518514-king-charles-princess-anne-team-up-after-aging-royal-passes-over-role. Läst 11 november 2023. 
  43. ^ ”Principals”. Principals. RAF Benevolent Fund. https://www.rafbf.org/about-us/our-organisation/our-people/principals. 
  44. ^ ”Royal visit”. Royal visit. RAF Benevolent Fund. 18 January 2013. https://www.rafbf.org/news-and-blogs/royal-visit. 
  45. ^ ”Our Patron and President”. Our Patron and President. Royal National Lifeboat Institution. https://rnli.org/about-us/how-the-rnli-is-run/our-patron-and-president. 
  46. ^ ”HRH The Duke of Kent: A Life Of Service”. HRH The Duke of Kent: A Life Of Service. Stroke Association. 6 October 2015. https://www.stroke.org.uk/news/hrh-duke-kent-life-service.  Arkiverad 8 april 2023 hämtat från the Wayback Machine.
  47. ^ ”RUSI celebrates the Diamond Jubilee”. RUSI celebrates the Diamond Jubilee. Royal United Services Institute. 30 May 2012. https://rusi.org/rusi-news/rusi-celebrates-diamond-jubilee.  Arkiverad 6 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine.
  48. ^ ”His Royal Highness the Duke of Kent (1935–)”. His Royal Highness the Duke of Kent (1935–). Royal Institution. http://www.rigb.org/our-history/people/k/duke-of-kent.  Arkiverad 1 februari 2022 hämtat från the Wayback Machine.
  49. ^ ”Who We Are”. Who We Are. The British Racing Drivers' Club. http://www.brdc.co.uk/Who-We-Are. 
  50. ^ ”About Us”. About Us. American Air Museum in Britain. https://aamb.us/about-us/. 
  51. ^ ”About the course”. About the course. Royal West Norfolk Golf Club. http://www.rwngc.org/about/. 
  52. ^ ”Jamie Clifford appointed Honorary Life Member”. Jamie Clifford appointed Honorary Life Member. Kent County Cricket Club. 2 February 2018. http://www.kentcricket.co.uk/news/jamie-clifford-appointed-an-honorary-life-member/. 
  53. ^ ”Who's who at Opera North”. Who's who at Opera North. https://m.operanorth.co.uk/about/whos-who. 
  54. ^ ”HRH The Duke of Kent KG”. HRH The Duke of Kent KG. Trinity Laban. https://www.trinitylaban.ac.uk/about-us/governance/governance-whos-who/hrh-the-duke-of-kent-kg. 
  55. ^ ”The Fellowship”. The Fellowship. Royal Academy of Engineering. https://www.raeng.org.uk/about-us/the-fellowship. 
  56. ^ [min[date]=11/07/2015&date[max][date]=11/07/2016&page=118 ”Court Circular”]. Court Circular. Official website of the Royal Family. 16 September 2015. https://www.royal.uk/court-circular?text=&mrf=&id=&date[min][date]=11/07/2015&date[max][date]=11/07/2016&page=118. ”The Duke of Kent, Patron, Endeavour Training, this morning received Mr. Steven Turner upon assuming his appointment as Chief Executive Officer.” 
  57. ^ ”Our Membership”. Our Membership. The Honourable Society of Lincoln's Inn. https://www.lincolnsinn.org.uk/index.php/about-us/our-membership. 
  58. ^ ”HRH The Duke of Kent receives Dresden Peace Prize”. HRH The Duke of Kent receives Dresden Peace Prize. Gov.uk. 14 February 2015. https://www.gov.uk/government/news/hrh-the-duke-of-kent-receives-dresden-peace-prize. 
  59. ^ ”Queen pictured for first time during Jubilee celebrations on Buckingham Palace balcony”. Sky News. 2 June 2022. https://news.sky.com/story/queen-seen-for-the-first-time-during-her-jubilee-celebrations-12625873. Läst 3 juni 2022. 
  60. ^ Furness, Hannah (13 April 2024). ”Duke of Kent to hand Prince Edward colonelcy of Scots Guards”. The Telegraph. https://www.telegraph.co.uk/royal-family/2024/04/13/duke-of-kent-hands-prince-edward-colonelcy-scots-guards/. 
  61. ^ ”Duke of Kent to step down as Colonel of Scots Guards”. BBC News. 14 April 2024. https://www.bbc.com/news/uk-scotland-68806343. 
  62. ^ ”Svenska Frimurare Orden”. Archive. 25 June 2001. Arkiverad från originalet den 25 June 2001. https://web.archive.org/web/20010625165454/http://www.frimurarorden.se/frimuraren/frimuraren_00-4_b_frame.htm. Läst 21 mars 2013.  Arkiverad 25 juni 2001 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 juni 2001. https://web.archive.org/web/20010625165454/https://www.frimurarorden.se/frimuraren/frimuraren_00-4_b_frame.htm. Läst 28 mars 2021. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Prins_Edward,_hertig_av_Kent&oldid=56239471”