Hoppa till innehållet

Gips

Från Wikipedia
(Omdirigerad från E 516)
För den ortopediska behandlingsmetoden, se Gips (ortopedi)
Gips
Gipskristaller
Systematiskt namnKalciumsulfat
Övriga namnGips
Kemisk formelCaSO4•2H2O
Molmassa172,17 (136,14 som kristallvattenfri) g/mol
UtseendeVitt pulver, aggregat eller kristaller
CAS-nummer7778-18-9
SMILES[O-]S(=O)(=O)[O-].[Ca+2]
Egenskaper
Densitet2,96 g/cm³
Löslighet (vatten)2,1 g/l (20 °C)
Smältpunkt1460 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Gips eller kalciumsulfathydrat är ett mineral, kemiskt ett hydrat av anhydrit (kalciumsulfat). Den kemiska formeln skrivs CaSO4•2H2O. Gips är bland annat en viktig industriråvara. Dess mest framträdande egenskap är att när man blandar halvhydratet CaSO4•1/2H2O (bränd gips) med vatten i lämpliga proportioner, stelnar blandningen genom att kristallvatten tas upp. Hårdheten enligt Mohs hårdhetsskala är 2.

Gips är ett relativt vanligt mineral. Brytvärda tillgångar finns bland annat i Italien, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Irland, USA och Kanada. Gips fås också som en biprodukt till flera industriella processer, till exempel svavelrening med skrubbrar i värmekraftverk.

En speciell sorts transparent form av gips kallas selenit.

Gips används bland annat som byggmaterial och till bandage. I form av gipsskivor används gips för beklädnad av väggar, innertak och undergolv i moderna hus. Gips används även som livsmedelstillsats och betecknas med E-nummer 516. Gips är ett bra material för att göra avgjutningar och/eller gjutformar.

Gipsning utförs vid bland annat benbrott, en metod för att fixera benen under läkningsprocessen.

Gips har befunnits användbart som vitt pigment, C.I. Pigment White 25 (C.I. 77231), i målarfärg, som ingrediens i gesso för grundmålning och i papper för färg och tryckkvalitet.[1][2][3]

Alabaster är en finkornig varietet av gips som används till prydnadsföremål.[4]

Nordisk historia om gipstillgång

[redigera | redigera wikitext]

Att nordiska länderna saknade brytvärda tillgångar av gipssten bidrog till att den på kontinenten förhärskande tekniken med gipsbaserad puts blev dyr eftersom man måste importera. Istället blev kalk det vanligaste bindemedlet för puts i dessa länder.

När Carl von Linné på sin Skånska resa fick höra rykten att man stött på gipsfyndigheter i samband med kalkstensbrytningen i Limhamn vid Malmö, så var det ett så uppseendeväckande budskap för Sverige, att han ändrade sina resplaner och sände efter kunninga bergsmän för att undersöka ryktena, som dock visade sig sakna grund.

  1. ^ Gypsum Museum of Fine Arts Boston. Läst 7 april 2016.
  2. ^ The Color of Art Pigment Database: Pigment White artiscreation.com, David Myers. Läst 7 april 2016.
  3. ^ Herbert Holik (red.) Handbook of Paper and Board Wiley-VCH, 2013. Läst 7 april 2016.
  4. ^ Walter Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, ISBN 978-91-631-9069-8 sid 248

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]