I jämförelse med föregående års världsmästerskap genomfördes turneringen på ett nytt sätt. De tio deltagande länderna spelade först en kvalifikationsrunda i cupformat för att utse de sex lag som spelar finalrunda. I kvalifikationsrundan spelades först en utslagsrunda mellan fyra lag varur de två vinnarna gick vidare till förrundan tillsammans med de sex lag som stod över utslagsrundan. De två förlorarna i utslagsrundan fortsatte i placeringsrundan för att avgöra placeringarna 7 till 10. De åtta kvarvarande lagen spelade därefter om fyra platser i finalrundan, som slås samman med de fyra vinnarna i förrundan. De fyra förlorarna fortsatte i uppsamlingsrundan varifrån de två vinnarna kvalificerade sig till finalrunandan, under det att förlorarna spelade i placeringsrundan.
Kanada vann turneringen representerade av laget University of Manitoba Grads Hockey Team. Segern var Kanadas femte titel och var fram till denna turnering obesegrade i världsmästerskapet. De måste dock inkassera sin första poängförlust efter 0-0 mot Sverige. Sveriges målvakt Kurt "Suggan" Sucksdorff blev därmed den förste målvakten att hålla nollan mot Kanada. Europamästerskapet vanns av Österrike som segrade i denna turnering för andra gången. Noterbart är också att Hermann Weiss, målvakt i Österrike, gjorde ett mål. Det enda hittills i världsmästerskap och olympiska sammanhang som en målvakt gjort.
Tadeusz Adamowski, Jozef Godlewski, Jan Hemmerling, Aleksander Kowalski, Wlodzimierz Krygier, Lucjan Kulej, Kazimerz Materski, Roman Sabinski, Tadeusz Sachs, Kazimierz Sogolowski, Jozef Stogowski, Karol Szenajch, Aleksander Tupalski.