Hoppa till innehållet

Djiboutisporrhöna

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Djiboutifrankolin)
Djiboutisporrhöna
Status i världen: Akut hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläktePternistis
ArtDjiboutisporrhöna
P. ochropectus
Vetenskapligt namn
§ Pternistis ochropectus
Auktor(Dorst & Jouanin, 1952)
Utbredning
Synonymer
  • Francolinus ochropectus
  • Djiboutifrankolin

Djiboutisporrhöna[2] (Pternistis ochropectus) är en akut utrotningshotad afrikansk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Djiboutisporrhönan är en 35 cm lång, kortstjärtad och rundlagd hönsfågel. Fjäderdräkten är överlag gråbrun med vita streck på undersidan, likaså på ovansidan, dock tunnare. Hjässan är grå, nacken med roströd anstrykning. Näbben är svart med lite gult på undre näbbhalvan och benen är gröngula. Lätet beskrivs som ett skallrande "erk erk erk-kkkkkkk" som avslutas fallande i ett kacklande, gurglande ljud.[1]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Djiboutisporrhönan förekommer enbart i bergsskogar i Djibouti.[4] Tidigare placerades den i släktet Francolinus. Flera genetiska studier visar dock att Francolinus är starkt parafyletiskt, där arterna i Pternistis står närmare t.ex. vaktlar i Coturnix och snöhöns.[5][6][7][8][9] Även de svenska trivialnamnen på arterna i släktet har justerats från tidigare frankoliner till sporrhöns (från engelskans spurfowl) för att bättre återspegla släktskapet.[2]

Arten har ett mycket litet utbredningsområde som dessutom är fragmenterat och minskar i omfång. Världspopulationen uppskattas till endast mellan 200 och 500 vuxna individer och tros minska i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som akut hotad.[1]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2013 Pternistis ochropectus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.
  2. ^ [a b] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.1). doi : 10.14344/IOC.ML.5.1.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  5. ^ Bloomer, P. & Crowe, T.M. (1998) Francolin phylogenetics: molecular, morphobehavioral, and combined evidence. Mol. Phyl. & Evol. 9(2): 236–254.
  6. ^ Crowe, T.M., R.C.K. Bowie, P. Bloomer, T.G. Mandiwana, T.A.J. Hedderson, E. Randi, S. Pereira, and J. Wakeling (2006a), Phylogenetics, biogeography and classification of, and character evolution in, gamebirds (Aves: Galliformes): Effects of character exclusion, data partitioning and missing data, Cladistics 22, 495-532.
  7. ^ Crowe, T.M., P. Bloomer, E. Randi, V. Lucchini, R. Kimball, E. Braun, and J.G. Groth (2006b), Supra-generic cladistics of landfowl (Order Galliformes), Acta Zool. Sinica 52, S358-S361.
  8. ^ Meng, Y., B. Dai, J. Ran, J. Li, B. Yue (2008), Phylogenetic position of the genus Tetraophasis (Aves, Galliformes, Phasianidae) as inferred from mitochondrial and nuclear sequences, Biochem. Syst. Ecol. 36, 626-637.
  9. ^ Mandiwana-Neudani, T.G., R.C.K. Bowie, M. Hausberger, L. Henry, and T.M. Crowe (2014), Taxonomic and phylogenetic utility of variation in advertising calls of francolins and spurfowls (Galliformes: Phasianidae), Afr. Zool. 49, 54-82.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]