Glukos

	Glukos Druvsocker
	;
Systematiskt namn	2,3,4,5,6-Pentahydroxihexanal
Övriga namn	Dextros, Druvsocker
Kemisk formel	C6H12O6
Molmassa	180,156 g/mol
Utseende	Färglösa kristaller
CAS-nummer	50-99-7
Egenskaper
Densitet	1,562 g/cm³
Löslighet (vatten)	470 g/l
Smältpunkt	146 °C
Faror
Huvudfara	Inga
LD50	25800 mg/kg
	SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Glukos (glykos, druvsocker, dextros) är en enkel sockerart (monosackarid) med formeln C₆H₁₂O₆. "Glykos" förekommer också som handelsnamn på glukossirap, som innehåller glukos men även maltos och andra sockerarter.

Skillnaden mellan D- och L-glukos

Skillnaden mellan α- och β-glukos

Glukos förekommer i flera isomera former. Den naturligt förekommande kallas D-glukos och dess spegelbildsvariant L-glukos. D-glukos kallas också med ett äldre namn dextros. D-glukos kan anta en linjär form och två cykliska former, α-glukos (α-D-glukos) och β-glukos (β-D-glukos). De två cykliska formerna skiljer sig åt vad avser hydroxylgruppens rymdmässiga orientering på kol 1 (C1; det anomera kolet); hydroxylgruppen befinner sig under eller ovanför ringens plan.^[1] (Även L-glukos har en linjär form och cykliska former.) I vattenlösning förekommer glukos som ungefär en tredjedel α-glukos, två tredjedelar β-glukos och mycket små mängder av den linjära formen.^[2] Alfa-glukos ingår i stärkelse (amylos och amylopektin) och beta-glukos ingår i cellulosa.

Glukos är en av de viktigaste kolhydraterna och används som energikälla av djur och växter. Glukos kallas inom medicinen även blodsocker. Glukos är också en byggsten i polysackariderna stärkelse, cellulosa och glykogen. Beteckningen druvsocker kommer av att den förekommer i vindruvor, där den dock inte är den enda sockerarten. Druvsocker skapas genom fotosyntes.

Glukos är den i särklass vanligaste monosackariden i allt liv. Ett skäl för detta kan vara att beta-pyrinoskonformationen av glukos bildar en struktur som ser ut som en diskus, med hydroxylgrupper ut åt sidorna och en relativt hydrofob över- och undersida. Denna struktur gör att andra molekyler lätt kan reagera med hydroxylerna i glukos, och att glukosmolekyler lätt kan staplas ovanpå varandra. Andra vanliga monosackarider som galaktos, mannos och xylos är strukturellt ganska lika glukos, vilket stöder tanken att glukosmolekylens konformation är gynnsam.

Se även

Källor

^ Människokroppens kemi : Grunder samt tillämpningar i syrabas-, vätske- och elektrolytbalans (5. upplagan). Natur och Kultur. 1989. ISBN 91-27-50394-1. OCLC 475822641. https://www.worldcat.org/oclc/475822641. Läst 3 mars 2020
^ Lehninger, Albert L.; Nelson David L., Cox Michael M. (1993) (på engelska). Principles of Biochemistry (2. ed. /[rev. by] David L. Nelson, Michael M. Cox). New York: Worth Publishers. Libris 6228714. ISBN 0-87901-500-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Glukos.
Bilder & media

[1] Människokroppens kemi : Grunder samt tillämpningar i syrabas-, vätske- och elektrolytbalans (5. upplagan). Natur och Kultur. 1989. ISBN 91-27-50394-1. OCLC 475822641. https://www.worldcat.org/oclc/475822641. Läst 3 mars 2020

[2] Lehninger, Albert L.; Nelson David L., Cox Michael M. (1993) (på engelska). Principles of Biochemistry (2. ed. /[rev. by] David L. Nelson, Michael M. Cox). New York: Worth Publishers. Libris 6228714. ISBN 0-87901-500-4

[1]

[2]