Hoppa till innehållet

Trädärla

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Dendronanthus)
Trädärla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljÄrlor
Motacillidae
SläkteDendronanthus
ArtTrädärla
D. indicus
Vetenskapligt namn
§ Dendronanthus indicus
Auktor(Gmelin, 1789)

Trädärla[2] (Dendronanthus indicus) är en asiatisk fågel i familjen ärlor inom ordningen tättingar.[3] Den skiljer sig från andra ärlor genom att häcka i träd och genom att vippa stjärten från sida till sida, inte uppåt och nedåt.

Trädärlan är en distinkt men ändå typisk ärla i kroppsform med slank kropp och lång stjärt. Kroppslängden är 18 centimeter. Rygg och hjässa är olivbruna medan vingarna svarta med två gula vingband och vita kanter på tertialerna. På huvudet syns ett vitt ögonbrynsstreck ovan ett mörkt ögonstreck. Undersidan är vit förutom ett dubbelt svart bröstband. Könen är lika, medan ungfåglarna är med gultonade på undersidan.[4]

Sången beskrivs som ett tvåstavigt "tsi-fee" som upprepas fyra till fem gånger, medan lätet är ett metalliskt "pink" eller dubblerat "pink-pink".[5]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Trädärlan placeras som enda art i släktet Dendronanthus. Fågeln häckar i ryska delen av Fjärran Östern till sydöstra Kina och södra Japan, och flyttar vintertid till Sydostasien.[3] Arten förekommer också regelbundet sällsynt under flyttning och vintertid i Förenade Arabemiraten.[6] Den har även påträffats tillfälligt i Kuwait och Oman.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Som både det svenska och vetenskapliga namnet avslöjar är fågeln skogslevande, vilket skiljer den från alla andra ärlor utom den avvikande sãotoméärlan. Den ses vanligtvis i skogsgläntor, vintertid i skuggiga skogsmiljöer eller utmed stigar i kaffeplantage.[7] Trädärlan ses enstaka eller i små grupper. De födosöker ofta i träd och fångar insekter utmed grenarna, men kan också ses på marken lik en piplärka. Under flyttning och vintertid tar den nattkvist med andra ärlor i vassbälten. [7] Bortsett från dess ovanliga fjäderdräkt och levnadsmiljö vippar trädärlan stjärten från sida till sida, inte upp och ned som andra ärlor. Det återspeglas i dess japanska namn Jokofury-sekirei, som betyder "sidsvängande ärla".[8]

Trädärlans ägg.

Fågeln häckar från maj i nordöstra Indien och juni i Amurregionen. Som enda ärla bygger den sitt skålformade bo i ett träd, helst ek. Endast honan bygger boet medan hanen står i närheten och vaktar. Honan lägger och ruvar ensam fem ägg i 13-15 dagar. Båda föräldrarna matar ungarna som blir flygga efter tio till tolv dagar.[7][8][9]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[10]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Dendronanthus indicus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Baker, E C Stuart (1926). The Fauna of British India, Including Ceylon and Burma. Birds. Volume 3 (2nd). Sid. 275–277. https://archive.org/stream/BakerFbiBirds3/BakerFBI3#page/n299/mode/1up. 
  5. ^ Tyler, S. (2020). Forest Wagtail (Dendronanthus indicus), version 1.0. I Birds of the World (Red. J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.forwag1.01
  6. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 216. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ [a b c] Ali, S.; S.D.Ripley (1998). Handbook of the Birds of India and Pakistan. Volume 9 (2nd). New Delhi: Oxford University Press. Sid. 277–280. 
  8. ^ [a b] Neufeldt, Irene (1961). ”The breeding biology of the Forest Wagtail, Motacilla indica Gmelin”. Journal of the Bombay Natural History Society 58 (3): sid. 559–588. https://www.biodiversitylibrary.org/page/47541163. 
  9. ^ Austin, O L (1948). ”The birds of Korea”. Bulletin of the Museum of Comparative Zoology 101: sid. 1–302. https://archive.org/stream/bulletinofmuseum101harv#page/240/mode/1up/. 
  10. ^ MacKinnon, J.; Phillipps, K. 1993. A field guide to the birds of Borneo, Sumatra, Java and Bali: The Greater Sunda Islands. Oxford University Press, Oxford.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]