Finsidenbi
| Finsidenbi Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Korttungebin Colletidae |
| Släkte | Sidenbin Colletes |
| Art | Finsidenbi Colletes impunctatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Colletes impunctatus | |
| Auktor | Nylander, 1852 |
| Synonymer | |
| Colletes alpinus Morawitz, 1872[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Finsidenbi (Colletes impunctatus) är en biart som beskrevs av Nylander 1852.[3][2] Finsidenbi ingår i släktet sidenbin, och familjen korttungebin.[3][2]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Arten är svår att skilja från andra sidenbin, speciellt väggsidenbi och florsidenbi, som har samma, nästan nakna bakkropp. Det bästa kännetecknet är att kinden är mycket längre än hos andra sidenbin, men för det krävs ingående kunskaper rörande sidenbinas utseende.[4] Huvudet och mellankroppens ovansidor är gråbruna, medan sidor och buk är vitaktiga.[5] Bakkroppen är nästan hårlös, förutom smala, ljusgrå hårband längs tergiternas[a] bakkanter. Kroppslängden är 8 till 10 mm.[4]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Habitatet utgörs av gles barrskog på morän- och sandjord, såväl i inlandet som i kusttrakter, sanddyner, risvegetation på rullstensåsar[4] och i bergsterräng, gärna stenig sådan.[1] I Alperna förekommer arten på höjder mellan 1 200 och 3 000 meter. Arten är egentligen polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer, men den stora merparten av alla blombesök sker till ärtväxter,[1] exempelvis vitklöver[4]. Andra dokumenterade näringsväxter är mjölon och lingon (båda från familjen ljungväxter), sandtrav (korsblommiga växter), ärenpris (lejongapsväxter) och ögontröster (snyltrotsväxter). Flygtiden varar från juni till juli, längst i norr även in i augusti.[4]
Honan gräver ut boet i förhållandevis lös sand i söderläge.[4] Det förekommer att boet parasiteras av skogsfiltbi, sandfiltbiets nordliga underart Epeolus alpinus glacialis[4], vars hona lägger ägg i finsidenbiets bo, ett ägg per larvcell. Den resulterande larven har i sitt första larvstadium kraftiga käkar som den använder till att förstöra ägget eller döda värdlarven, så att filtbilarven sedan ostört kan leva på den insamlade näringen[6].
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]I Gamla världen förekommer arten i stora delar av västra och centrala Europa, norrut till Norden, söderut till Alperna och Tatrabergen (den undviker dock nästan helt de låglänta områdena i Mellaneuropa[4]), samt österut till Sibirien och Mongoliet.[1] I Nordamerika förekommer den framför allt i Kanada från Québec via Ontario, Manitoba, Alberta, Northwest Territories och Yukon samt i den allra nordligaste delen av USA:s huvudområde från New England längs gränsen mot Kanada till North Dakota, samt via Kanada till sydvästra Alaska[7][5].
I Sverige förekommer arten i hela landet med undantag för Blekinge, Öland (den finns dock på Gotland inklusive Gotska Sandön och Fårö), Dalsland, Härjedalen och Pite lappmark.[4]
I Finland förekommer arten i hela landet, men glesare norr om Norra Österbotten.[8]
Status
[redigera | redigera wikitext]Globalt är arten rödlistad som sårbar ("VU") av IUCN, och populationen minskar. Främsta orsakerna är habitatförlust till följd av turism samt klimatförändring.[1] Vare sig i Sverige[9] eller Finland[8] är emellertid arten rödlistad, utan den är klassificerad som livskraftig ("LC") i båda länderna.
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Arten delas in i följande underarter:[10]
- C. i. impunctatus
- C. i. lacustris
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Kuhlmann, M. 2013 Colletes impunctatus . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 maj 2023.
- ^ [a b c] Cederberg, Björn (2008). ”Colletes impunctatus Nylander, 1852 | finsidenbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103081/details?lang=sv. Läst 9 maj 2023.
- ^ [a b] ”Colletes impunctatus Nylander, 1852” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=654626#null. Läst 9 maj 2023.
- ^ [a b c d e f g h i] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Finsidenbi Colletes impunctatus”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/colletes-impunctatus-103081. Läst 10 maj 2023.
- ^ [a b] ”Bees of the Eastern United States, I – Family Colletidae” (på engelska) (PDF, 5,32 MB). NC State University Insect Museum. 1960. sid. 18–19. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809213658/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Colletidae.pdf. Läst 4 juni 2017.
- ^ Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Filtbin Epeolus”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/epeolus-1005542. Läst 11 maj 2023.
- ^ ”Map of Colletes impunctatus”. Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20m?r=0.2&la=39&lo=-108&kind=Colletes+impunctatus. Läst 10 maj 2023.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”finsidenbi – Colletes impunctatus”. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204385. Läst 10 maj 2023.
- ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Finsidenbi Colletes impunctatus”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/colletes-impunctatus-103081. Läst 10 maj 2023.
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/colletes+impunctatus/match/1. Läst 24 september 2012.
|