Renfana

	Renfana
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Asterordningen; Asterales
Familj	Korgblommiga växter; Asteraceae
Släkte	Renfanesläktet; Tanacetum
Art	Renfana; T. vulgare
Vetenskapligt namn
	§ Tanacetum vulgare
Auktor	L.
Synonymer
	Chamaemelum tanacetum E.H.L.Krause; Chrysanthemum tanacetum Vis.; Chrysanthemum vulgare (L.) Bernh. nom. illeg.; Pyrethrum vulgare (L.) Boiss.; Tanacetum boreale Fisch. ex DC. Tanacetum elatum Salisb. nom. illeg. Tanacetum officinarum Crantz; Tanacetum vulgare f. crispum (Mill.) Pers.
	Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 16 1 Växtens översta del; 2 Blomkorg i längdsnitt. Förstoring × 5; 3 Kantblomma. Förstoring × 10; 4 Mittblomma. Förstoring × 10; 5 Frukt med i dess spets kvarsittande blomfoder. Förstoring × 5;

Renfana (Tanacetum vulgare L., tidigare Chrysantemum vulgare) är en ört i familjen korgblommiga växter.

Beskrivning

Renfana liknar prästkrage, men dess kantblommor har en helt annorlunda formad krona. Brämet är mycket kort och inte tunglikt. Kantblommorna är inte större än mittblommorna, utan snarare ännu mindre och dolda under blomkorgens ytterkant, synliga endast från undersidan. De kan kännas igen på det 3-flikiga brämet. De är honblommor.

Kvastlikt knippe

Frukten har i spetsen en liten hinnkant som motsvarar ett förkrympt blomfoder.

I fullt solljus är bladen mer eller mindre vertikalt riktade mot söder; Detta beteende som kompassväxt är en anpassning till värmestrålningen i soliga lägen.

Växten har kraftig underjordstam, och de styva stjälkarna bildar täta bestånd av en meters höjd.

Blomningstid juli – september. Stjälkarna står kvar förtorkade över vintern.

Kromosomtal 2n = 18.

Habitat

Renfana förekommer i Europa och tempererade delar av Asien.

Finns i nästan hela Norden, dock ej i fjälltrakterna.

Biotop

Torra gräsmarker, gärna i stenrösen och bland buskar, kulturmark.

Etymologi

Släktnamnet Tanacetum kommer av Tanazita, som var ett växtnamn i Capitulare de villis från år 812.
Det äldre släktnamnet Chrysanthemumm härleds från grekiska Chrysanthos, som är namnet på en växt, oklart vilken art.^[1]
Artepitetet vulgare betyder vanlig, och härleds från latin vulgus = hop, allmänhet.
Det svenska namnet renfana är en förvrängning av växtens tyska namn: Rainfarn. Liknande förvrängningar finns i även på danska, norska och isländska.

Användning

Hela örten har besk smak och stark kryddlukt. Man kan använda både blommor och blad som krydda i brännvin.

Förr användes torkade blommor (Flos Tanaceti i farmakopén) som nerv- och magstärkande, lösande, svettdrivande och maskdödande medel.^[2] Blommorna är dock giftiga (innehåller tujon), och har som maskmedel ersatts med mindre skadliga mediciner.^[3]

”

Med renfana kan också färgas grönt. Om kött gnides med växten eller inlägges däri, skall det längre än annars kunna motstå förruttnelse. (Svensk Botanik) ^[4]

„

I Älvdalen lade man renfana runt lik för att motverka förruttnelse.^[5]

Bygdemål

Namn	Not

Battram	^[4]
Däsmegräs	^[4]
Gubbaskägg	Munkrenfana = krusbladig renfana, Tanacetum vulgare f. crispum ^[6]
Ölgräs	^[4]

Bilder

Blommorna sitter kvastliknande
De inre blommorna är fem-flikiga, de yttre tre-flikiga
Biet är en Colletes daviesanus
Bladen är sågtandade i kanten
Foto: Walter Siegmund
Frökapslar
Längd 2 mm

Källor

^ Christian Cavallin: Latinskt skol-lexikon, spalt 203, Beijers bokförlagsaktiebolag, Stockholm 1910
^ Renfana i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
^ Edmund Launert, R. Gorringe och A. Davies: Nyttiga växter (1983)
^ [a b c] J. W. Palmstruch, Svensk Botanik, andra bandet, Stockholm 1803. Tillgänglig på Archive.org
^ Carl Fredrik Hoffberg: Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom, 1792.
^ Den virtuella floran - Renfana

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Renfana.
Bilder & media

[1] Christian Cavallin: Latinskt skol-lexikon, spalt 203, Beijers bokförlagsaktiebolag, Stockholm 1910

[nordflor-2] Renfana i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)

[nyttiga-3] Edmund Launert, R. Gorringe och A. Davies: Nyttiga växter (1983)

[JWP-4] [a b c] J. W. Palmstruch, Svensk Botanik, andra bandet, Stockholm 1803. Tillgänglig på Archive.org

[5] Carl Fredrik Hoffberg: Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom, 1792.

[virtuell-6] Den virtuella floran - Renfana

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]