Hoppa till innehållet

Traktrakskvätta

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Cercomela tractrac)
Traktrakskvätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteEmarginata
ArtTraktrakskvätta
E. tractrac
Vetenskapligt namn
§ Emarginata tractrac
Auktor(Wilkes, 1817)

Traktrakskvätta[2] (Emarginata tractrac) är en fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Traktrakskvättan är en liten och knubbig skvättan. Fjäderdräkten varierar i färg från ljust gråbrun till nästan vit, med en mycket ljus övergump som sträcker sig över yttre stjärttäckarna och formar på så sätt en V-formad svart kil i stjärten. Arten kan förväxlas med karrooskvättan i Namibia, men denna har längre stjärt, undviker traktrakskvättans miljöer och har en tydligt mörk stjärt med vita stjärtkanter.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Traktrakskvätta delas in i fem underarter med följande utbredning:[5]

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades arten i släktet Cercomela men DNA-studier visar att arterna inte är varandras närmaste släktingar.[6][7] Därför löses Cercomela numera ofta upp och arterna förs istället till släktena Emarginata, Pinarochroa samt införlivas bland stenskvättorna i Oenanthe.[3]

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Traktrakskvättan ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[8][9]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Traktrakskvättan föredrar öppna platta slätter i karroo och Namiböknen, i de mest ödsliga landskap där få andra fåglar hittas.[4]

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Fågelns namn är ljudhärmande.

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Emarginata tractrac Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 januari 2017.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.4). doi : 10.14344/IOC.ML.5.4.
  4. ^ [a b] Collar, N. (2020). Tractrac Chat (Emarginata tractrac), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.tracha1.01
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  6. ^ Outlaw, R.K., G. Voelker, and R.C.K. Bowie (2010), Shall we chat? Evolutionary relationships in the genus Cercomela (Muscicapidae) and its relation to Oenanthe reveals extensive polyphyly among chats distributed in Africa, India and the Palearctic, Mol. Phylogenet. Evol. 55, 284-292.
  7. ^ Aliabadian, M., M. Kaboli, M.I. Förschler, V. Nijman, A. Chamani, A. Tillier, R. Prodon, E. Pasquet, P.G.P. Ericson, and D. Zuccon (2012), Convergent evolution of morphological and ecological traits in the open-habitat chat complex (Aves, Muscicapidae: Saxicolinae), Mol. Phylogenet. Evol. 65, 35-45.
  8. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  9. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]