Svartstjärt

	Svartstjärt; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Flugsnappare; Muscicapidae
Släkte	Stenskvättor; Oenanthe
Art	Svartstjärt; O. melanura
Vetenskapligt namn
	§ Oenanthe melanura
Auktor	(Temminck, 1824)
Synonymer
	Cercomela melanura;

Svartstjärt^[2] (Oenanthe melanura) är en tätting i familjen flugsnappare som förekommer i Afrika strax söder om Sahara samt i Mellanöstern.^[3]

Kännetecken

Utseende

Svartstjärten är en 14–16 centimeter lång rätt karaktärslös fågel bortsett från den helsvarta stjärten som gett den dess namn. Ovansidan är grå med en kontrasterande svart lillvinge, medan undersidan är ljusare. Näbb och ben är svarta. Ansiktet saknar egentliga karaktärsdrag. Könen är lika.^[4]

Läten

Sången utgörs av två eller tre klara, djupa, flöjtande och vemodiga stavelser med fyra till fem sekunder emellan. Varningslätet är ett visslande vih.^[4]

Utbredning och systematik

Svartstjärt delas in i sex underarter med följande utbredning:^[5]

Oenanthe melanura ultima – Mali och södra Niger
Oenanthe melanura airensis – från Aïrmassivet i östra Niger till Tchad och Kordofan i västra Sudan
Oenanthe melanura lypura – sydöstra Egypten, östra Sudan, Eritrea och nordöstra Etiopien
Oenanthe melanura aussae – Afartriangeln i östra Etiopien, Djibouti och angränsande Somalia
Oenanthe melanura melanura – från Dödahavssänkan i Egypten och Jordanien till Saudiarabien
Oenanthe melanura neumanni – från västra Saudiarabien till Jemen, Aden och Hadramaut

Släktestillhörighet

Tidigare placerades arten i släktet Cercomela, men flera DNA-studier visar att släktet är parafyletiskt och att arten istället utgör en del av stenskvättesläktet Oenanthe.^[6]^[7]^[8]

Familjetillhörighet

Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.^[9]^[10]

Levnadssätt

Svartstjärten förekommer i bergsöken och blockrika sluttningar med spridda buskage. Den ses ofta sitta på undersidor av akaciekronor eller på marken. Den är ofta helt oskygg men rastlös. Den brer ofta ut stjärt och vingar och sluter dem igen eller pumpar stjärten nedåt.^[4]

Häckning

Svartsjärten är monogam och paren stannar i häckingsreviret året runt.^[11] Honan bygger ett grunt skålformat bo av gräs och löv som placeras mellan stenblock, i en klippskreva eller i en oanvänd bohåla i marken.^[12] Hon lägger också ofta ut små stenar vid boets ingång. Tre till fyra blekt blå ägg ruvas av honan i 13–14 dagar. Ungarna som matas av båda föräldrarna blir flygga efter 14 dagar. Svartstjärten kan lägga upp till tre kullar per år.^[12]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanligt eller mycket vanligt förekommande i ökenlandskap i Israel.^[1]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2016 Oenanthe melanura Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2.
^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 289. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ Aliabadian, M., M. Kaboli, M.I. Förschler, V. Nijman, A. Chamani, A. Tillier, R. Prodon, E. Pasquet, P.G.P. Ericson, and D. Zuccon (2012), Convergent evolution of morphological and ecological traits in the open-habitat chat complex (Aves, Muscicapidae: Saxicolinae) Arkiverad 25 oktober 2021 hämtat från the Wayback Machine., Mol. Phylogenet. Evol. 65, 35-45.
^ Voelker, G., R.C.K. Bowie, B. Wilson and C. Anderson (2012), Phylogenetic relationships and speciation patterns in an African savanna dwelling bird genus (Myrmecocichla), Biol. J. Linn. Soc. 106, 180-190.
^ Outlaw, R.K., G. Voelker, and R.C.K. Bowie (2010), Shall we chat? Evolutionary relationships in the genus Cercomela (Muscicapidae) and its relation to Oenanthe reveals extensive polyphyly among chats distributed in Africa, India and the Palearctic, Mol. Phylogenet. Evol. 55, 284-292.
^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
^ Collar, N.. ”Blackstart (Oenanthe melanura)”. i del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. m.fl.. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions. Läst 3 maj 2017.
^ [a b] Leader, N.; Yom-Tov, Y. (1998). ”The possible function of stone ramparts at the nest entrance of the Blackstart”. Animal Behaviour 56: sid. 207–217. doi:10.1006/anbe.1998.0766. http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.519.5678&rep=rep1&type=pdf.

Externa länkar

Wikispecies har information om Oenanthe melanura.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Oenanthe melanura.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2016 Oenanthe melanura Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[IOC-3] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2.

[Fågelguiden-4] [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 289. ISBN 978-91-7424-039-9

[CC-5] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[6] Aliabadian, M., M. Kaboli, M.I. Förschler, V. Nijman, A. Chamani, A. Tillier, R. Prodon, E. Pasquet, P.G.P. Ericson, and D. Zuccon (2012), Convergent evolution of morphological and ecological traits in the open-habitat chat complex (Aves, Muscicapidae: Saxicolinae) Arkiverad 25 oktober 2021 hämtat från the Wayback Machine., Mol. Phylogenet. Evol. 65, 35-45.

[7] Voelker, G., R.C.K. Bowie, B. Wilson and C. Anderson (2012), Phylogenetic relationships and speciation patterns in an African savanna dwelling bird genus (Myrmecocichla), Biol. J. Linn. Soc. 106, 180-190.

[8] Outlaw, R.K., G. Voelker, and R.C.K. Bowie (2010), Shall we chat? Evolutionary relationships in the genus Cercomela (Muscicapidae) and its relation to Oenanthe reveals extensive polyphyly among chats distributed in Africa, India and the Palearctic, Mol. Phylogenet. Evol. 55, 284-292.

[s-9] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.

[z-10] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.

[hbw-11] Collar, N.. ”Blackstart (Oenanthe melanura)”. i del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. m.fl.. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions. Läst 3 maj 2017.

[leader-12] [a b] Leader, N.; Yom-Tov, Y. (1998). ”The possible function of stone ramparts at the nest entrance of the Blackstart”. Animal Behaviour 56: sid. 207–217. doi:10.1006/anbe.1998.0766. http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.519.5678&rep=rep1&type=pdf.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]