Maniok

	Maniok
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Malpigiaordningen; Malpighiales
Familj	Törelväxter; Euphorbiaceae
Släkte	Manihot
Art	Maniok; M. esculenta
Vetenskapligt namn
	§ Manihot esculenta
Auktor	Crantz

Maniok (Manihot esculenta, syn. Manihot utilissima^[1]) är en halvbuske inom familjen törelväxter, vars rotknölar är ett av jordens viktigaste baslivsmedel. Ursprungligen kommer växten från Sydamerika. Andra namn är kassava, cassava och (brasiliansk) arrowrot (särskilt rotknölarna). I Bolivia: yuca. I Brasilien: mandioca, macaxeira, aipim.

Biologi

Växten blir upp till 5 meter hög och blommar från september till november med små rosaröda blommor. Varje planta utvecklar ett flertal spolformiga rotknölar som kan bli från 30 till 60 cm långa och nå en vikt på cirka 10 kg. De är rika på stärkelse men fattiga på protein och många vitaminer såsom provitamin A. De innehåller även glykosid och linamarin. I färskt tillstånd är de giftiga på grund av en glykosid som bildar blåsyra.

Kulturväxt

Den är sedan gammalt en kulturväxt i Mexiko, Västindien och Brasilien, men odlas även i Västafrika och Oceanien. Denna nyttoväxt har odlats i minst 5 000 år, men den kan möjligen ha uppstått genom korsningar mellan vilda arter som tillvaratagits av människan. Portugiserna förde växten till Västafrika under 1500-talet, vilket medförde att den spred sig snabbt söder om ekvatorn. Till Sri Lanka fördes den 1786 och vidare till Java 1835.

Betydelse för människan

Maniok i kosten

Maniok utgör stapelföda för en stor del av jordens befolkning, särskilt i tropikerna.^[2] Rotknölarna kan genom tvättning/urlakning förädlas till mjöl eller gryn, och handelsprodukten som då fås brukar kallas tapioka. Den stärkelserika och glutenfria tapiokan används som redning i olika maträtter. Tapioka säljs ofta i form av runda gryn (tapiokapärlor), med samma användningsområde som äkta sagogryn (som ursprungligen var av sago).

Att göra en typ av chips av maniok är ganska vanligt i länderna kring Stilla havet, däribland Nya Zeeland. På Stillahavsöarna tillagas rotknölen i en kokgrop som täcks med heta stenar, blad och jord.

Bladen kan kokas, malas och stuvas med palmolja och jordnötssmör. Stuvningen är mycket näringsrik och kallas i vissa trakter "Saka-saka".

Giftighet

Kassava förekommer i flera varianter men brukar allmänt delas in i bittra och söta, där den bittra innehåller betydligt högre halter av ämnet cyanogena glykosider än den söta. Detta ämne kan i kroppen omvandlas till vätecyanid vilket gör att man måste processa kassavan före förtäring.^[2]

För de söta sorterna räcker det med att roten skalas och kokas eller rostas för att giftet ska försvinna. De bittra måste däremot genomgå en flerdagarsprocess som kan omfatta exempelvis blötläggning, fermentering, torkning, malning och kokning.^[2]

Förgiftning medför att blodet transporterar syre sämre i kroppen och kan leda till döden.^[2]

Industriellt framtagna produkter som kassavamjöl och tapioka är säkra att konsumera enligt Livsmedelsverket.^[2]

Andra produkter

Av maniok kan även aceton, alkohol och klister tillverkas.

Manihot dulcis

Förutom denna art odlas också Manihot dulcis ("sötmaniok"), vars rötter ej innehåller giftämne. Denna lämnar å andra sidan mindre utbyte och har därför mindre ekonomisk betydelse.

Världsproduktion

Topp 10 producenter av maniok - 2018
Placering	Land	Produktion (ton)
1	Nigeria	59 475 202
2	Thailand	31 678 017
3	Kongo-Kinshasa	29 952 479
4	Ghana	20 845 960
5	Brasilien	17 644 733
6	Indonesien	16 119 020
7	Vietnam	9 847 074
8	Angola	8 659 552
9	Moçambique	8 525 451
10	Kambodja	7 646 022
Källa: UN Food & Agriculture Organisation (FAO)^[3]