Carlisle A.H. Trost
| Carlisle Trost | |
 | |
| Född | 24 april 1930 Valmeyer, USA |
|---|---|
| Död | 29 september 2020 (90 år) Maryland, USA |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | United States Naval Academy  |
| Sysselsättning | Officer, ubåtssjöman |
| Befattning | |
| Chef för USA:s flotta (1986–1990) | |
| Utmärkelser | |
| Legionär av Legion of Merit Humanitarian Service Medal Distinguished Eagle Scout Award | |
| Redigera Wikidata | |
Carlisle Albert Herman Trost', född 24 april 1930 i Valmeyer, Illinois, död 29 september 2020 i Maryland, var en amerikansk sjöofficer (4-stjärnig amiral) som var i aktiv tjänst i USA:s flotta från 1953 fram till pensionsavgång 1990.[1]
Trost var Chief of Naval Operations (CNO), den högsta yrkesmilitära befattningen i flottan och ledamot av Joint Chiefs of Staff, från 1 juli 1986 till 29 augusti 1990.[1]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Han var kursetta från 1953 års avgångsklass vid United States Naval Academy och klasskamrat med Ross Perot. Därefter vidareutbildades han vid Submarine School i New London, Connecticut samt i atomkraft, åter igen kursetta där också. Som yngre officer erhöll han Olmstead-stipendium och studerade vid Freiburgs universitet i Västtyskland.
Till sjöss tjänstgjorde han på både jagare och ubåtar, såväl med diesel- och atomdrift. Trost var sekond för två olika atomubåtar, USS Scorpion (SSN-589) och USS Van Steuben (SSBN-632), samt fartygschef för strategiska robotubåten USS Sam Rayburn (SSBN-635).[2]
Från 1970 till 1973 var Trost adjutant till USA:s marinminister John Warner.[3] 1973 utsågs Trost till flaggman.[3] I Pentagon arbetade han som adjutant till USA:s biträdande försvarsminister.[4]
Mellan 1980 och 1981 var Trost befälhavare för USA:s sjunde flotta baserad i japanska Yokosuka, följt av posten som chef för planneringsstaben vid OPNAV. 1985 utnämndes Trost till 4-stjärning amiral som befälhavare för Atlantflottan och vice befälhavare för United States Atlantic Command.
Han utsågs till CNO 1986. Amiral Trosts tid som CNO sammanföll delvis med John Lehmans tid som marinminister. Lehman hade motsatt sig Trosts utnämning till CNO, men vart överkörd av försvarsminister Caspar Weinberger och president Ronald Reagan. I samband med Lehmans avgång 1987 hävdade Trost att Lehman var "inte en balanserad människa".[5] Kontrasten var stor mellan Lehmans självsäkra kaxighet och Trosts lågmälda saklighet.[6]
I oktober 1989 genomförde han ett arbetsbesök med sin kollega i Sovjetunionens flotta.[4] Trost gick i pension 1990 och efterträddes som CNO av Frank Kelso.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Carlisle Trost, tidigare version.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Clift, Denis (10 2020). ”A Tribute to Admiral Carlisle A. H. Trost, U.S Navy” (på engelska). www.usni.org. United States Naval Institute. https://www.usni.org/magazines/proceedings/2020/october/tribute-admiral-carlisle-h-trost-us-navy. Läst 2 september 2024.
- ^ [a b] Payne, Taira (12 2020). ”Admiral Carlisle Trost as CNO” (på engelska). www.usni.org. United States Naval Institute. https://www.usni.org/magazines/naval-history-magazine/2020/december/admiral-carlisle-trost-cno. Läst 2 september 2024.
- ^ [a b] ”Admiral Carlisle A. H. Trost” (på engelska). www.history.navy.mil. Naval History and Heritage Command. https://www.history.navy.mil/browse-by-topic/people/chiefs-of-naval-operations/admiral-carlisle-a--h--trost.html. Läst 2 september 2024.
- ^ Halloran, Richard (30 april 1987). ”Navy Chief Says Lehman Was Not 'Balanced'” (på engelska). www.nytimes.com. New York Times. https://www.nytimes.com/1987/04/30/us/navy-chief-says-lehman-was-not-balanced.html. Läst 2 september 2024.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Carlisle Trost.
