Carl Schroeter

Carl (eller Karl) Joseph Schroeter (eller Schröter), född den 19 december 1855 i Esslingen am Neckar, död den 7 februari 1939 i Zürich, var en tyskfödd schweizisk botaniker.

Schroeter blev assistent och docent i officinell botanik vid tekniska högskolan i Zürich 1879 och professor i speciell botanik där 1884. Han var en eftersökt lärare och ansågs vara en framstående kännare av alpvärlden, vars växtgeografiska och biologiska förhållanden han skildrade i en mängd skrifter. Schroeter var ledamot av Leopoldina och hedersdoktor vid flera universitet, bland annat i München och Cambridge.

Bibliografi (i urval)

Die Flora der Eiszeit (1882)
Die Alpenfutterpflanzen (1884)
Beiträge zur Kenntniss der Matten und Weiden der Schweiz (1892, tillsammans med Friedrich Gottlieb Stebler)
Die Schwebeflora der Seen (1897)
Die Moore der Schweiz mit Berücksichtigung der gesammten Moorfrage (1904, tillsammans med Johann Jakob Früh)
Lebensgeschichte der Blütenpflanzen Mitteleuropas (1906, tillsammans med Oskar von Kirchner och Ernst Loew)
Das Pflanzenleben der Alpen (1908)