Ängsklocka

	Ängsklocka
	Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera, 1885
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Asterordningen; Asterales
Familj	Klockväxter; Campanulaceae
Släkte	Blåklockor; Campanula
Art	Ängsklocka; C. patula
Vetenskapligt namn
	§ Campanula patula
Auktor	L.
Utbredning
	Sammanställning av habitatdata hämtade från ett flertal Wikipediaartiklar;
Synonymer
	Campanula allionii subsp. monanthos (Pant.) Nyman, 1889; Campanula bellidifolia Adams, 1805; Campanula bellidifolia Lapeyr., 1818; nom. illeg.; Campanula brachiata; Seidl ex Opiz, 1823; Campanula brodensis Formánek, 1890; Campanula chrysogonii Sennen, 1936; Campanula csepeliensis Gand., 1876; Campanula decurrens L., 1753; Campanula durieui Boiss., 1841; Campanula erinoides L., 1767; Campanula erinoides; Cav., 1800 nom. illeg.; Campanula flaccida (Wallr.); Dalla Torre & Sarnth., 1912 nom. illeg.; Campanula loeflingii Brot., 1804 nom. superfl.; Campanula loeflingii var. durieui (Boiss.) Nyman, 1879; Campanula loeflingii var. occidentalis Lange, 1862; Campanula longipes Coss.; ex Nyman, 1879; Campanula loreyi A.Blanco; ex Nyman, 1879 not validly publ.; Campanula loreyi Pollini; Campanula lusitanica Loefl., 1758; Campanula lusitanica var. maura Murb., 1923; Campanula lusitanica var. pseudophrygia Lacaita, 1930; Campanula monanthos; Pant., 1871; Campanula patens Gueldenst., 1791; Campanula patens Gueldenst.; ex Ledeb., 1846; Campanula patula subsp. abietina (Griseb. & Schenk) Simonkai, 1887; Campanula patula var. albiflora; Syr., 1910; Campanula patula var. calycina; Willk., 1868; Campanula patula var. calyciserrata Beyer, 1917; Campanula patula var. confertiflora Trautv., 1874; Campanula patula var. costae (Willk.) O.Bolòs & Vigo, 1983; Campanula patula subsp. costae (Willk.) Fed., 1973; Campanula patula subsp. debilis Kuvaev, 1992; Campanula patula var. decurrens; (L.) Schult., 1819; Campanula patula subsp. flaccida; Wallr.; Campanula patula subsp. flaccida Soó, 1971; Campanula patula var. flaccida; Wallr., 1822; Campanula patula var. flaccida; Syr., 1910 nom. illeg.; Campanula patula var. flaccida (Wallr.) Soó, 1972; Campanula patula var. glauca; Kuntze, 1867; Campanula patula var. grandiflora A.DC., 1839; Campanula patula var. hirsuta; Schur, 1866; Campanula patula var. latifolia; A.DC., 1830; Campanula patula subsp. patula; Campanula patula var. lusitanica (Loefl.) Pau; Campanula patula var. macrocalyx Kuntze, 1867; Campanula patula var. parva; Merino, 1906; Campanula patula L.; subsp. patula, 1930; Campanula patula var. pauciflora A.DC., 1830; Campanula patula var. pauciflora Rochel, 1826; Campanula patula subsp. peterfii Soó ex Jáv., 1925; Campanula patula subsp. peterfii; (Soó ex Jáv.) Soó, 1977; Campanula patula var. peterfii (Soó ex Jáv.) Soó, 1926; Campanula patula var. platyphylla Kuntze, 1867; Campanula patula var. serratisepala Murr., 1902; Campanula patula var. stricta; Wallr., 1822; Campanula patula var. stricta; Opiz, 1852 nom. illeg.; Campanula patula var. thyrsiflora Kuntze, 1887; Campanula patula var. uniflora; Noulet, 1837; Campanula patula subsp. vajdae (Penzes) Fed., 1973; Campanula patula var. vajdae Soó, 1974; Campanula patula var. vajdae; (Pezes) Soó, 1974; Campanula patula var. vajdae; (Pezes) Fed., 1973; Campanula pinifolia Vuk., 1881 nom. illeg.; Neocodon patulus; (L.) Kolak. & Serdyuk., 1984; Rapunculus patulus (L.) Fourr., 1869;
	Tavla 562 i Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora

Ängsklocka, Campanula patula L. är en ört i familjen klockväxter.

Underarter

Campanula patula f. velenowskyi (Adamovic) Hayek., 1930
- Synonymer:
- Campanula epigaea Janka ex Degen, 1891
- Campanula velenowskyi Adamovic, 1892
Campanula patula subsp. epigaea (Janka ex Degen) Hayek, 1930
- Synonymer:
- Campanula epigaea Janka ex Degen, 1891
- Campanula patula f. velenowskyi (Adamovic) Hayek, 1830
- Campanula velenowskyi Adamovic, 1892
Campanula patula subsp. flaccida (Wallr.) Soó
Campanula patula subsp. flaccida Soó, 1971

Synonym:
- Campanula patula subsp. patula
Campanula patula subsp. jahorinae (K.Malý) Greuter & Burdet, 1981
- Synonymer:
- Campanula jahorinae (K.Malý) Landolt, 1975
- Campanula patula var. jahorinae K.Malý, 1907

Beskrivning

Ängsklocka är tvåårig och blir 20–60 cm hög. Den övervintrar som frö.

Enkel klase.

Blommorna förekommer i många färgnyanser. Vanligast är blåviolett.

Blommorna är klockformade, 12–25 mm långa. Sällsynt kan blomman vara vit. Blommar hela sommaren. Vid solsken står blomman upprätt, men under natten och vid regn hänger den nedåt. Dess blomställning är en gles klase. Blomkronorna är djupt flikade och smalnar av mot basen. Blomman har 5 ståndare och 1 pistill med 3 märken.

Frukten är en s k porkapsel, som vid mognaden öppnar sig och släpper ut fröna genom 3 eller 5 hål. Fröna är platta och ovala.

Kromosomtalet är 2n = 20.

Habitat

Ängsklockans utbredning är begränsad till Europa, med undantag för ett mindre område i västra Sibirien. Den saknas på Island, Färöarna och Irland, i Skottland samt i många delar av Italien och Grekland.

I Sverige är ängsklocka vanligast i ett stråk från norra Vänern, upp över Bergslagen och fram till Öregrund. Det omfattar norra Uppland, Dalarna, Gästrikland och Hälsingland, men förekommer här och var från Skåne och norrut till Norrbotten och Lappland, men sällsynt norröver. Längst i norr saknas ängsklocka.

Den tros ha gynnats av en ökad vallodling och har ökat sin utbredning jämfört med läget i början av 1800-talet.^[1]

Ängsklocka är inte ursprunglig i Norden, men tros ha inkommit i samband med importerat orent frö för vallodling.

I Danmark uppträder den i mitten av 1700-talet. I Norge gjordes de första fynden omkring 1870. Första fyndet i Sverige gjordes i Falun och rapporterades av Linné 1755.

När ängsklocka finns i vallodlingar betraktas den ibland som ogräs.

Utbredningskartor

Tradition

Ängsklocka har tillsammans med liten blåklocka betraktats som Dalarnas landskapsblomma. Liten blåklocka var fram till slutet på 1960-talet populärast, men sedan 1970-talet har ängsklocka vunnit allt mer sympati.^[2]Åsikterna har gått isär om vad som ska gälla. Nationalencyklopedin nämner (2020) enbart ängsklocka.

Biotop

Ängar, nära bebyggelse, utkanter av skogområden.

I Sveriges nordligare områden håller ängsklocka till på ruderatmark.

Etymologi

Släktet Campanula är latin, diminutiv av campana = klocka. Betydelsen blir sålunda "liten klocka".
Artepitet patula är latin och betyder "öppen, vid, utbredd" och syftar på att blomman är mycket mer öppen, än som annars är vanligt för blåklockesläktet.

Bygdemål ^[1]

Namn	Trakt	Referens

Liljeklocka
Rödklocka	Svenskbygder i Finland	^[1]
Slåtterpiga
Vidklocka

Bilder

Första året bara en bladrosett intill marken.
Stjälkblad andra året.
Habitat i gruset på en vägren.
Knopp.
I början på maj, innan blomman har börjat öppna sig.
I mitten på maj.
Pistillens tre märken.
Två färgvarianter i samma grupp.
Den sällsynta varianten med vita blommor.
Campanula patula subsp. abietina
(Griseb. & Schenk) Simonk.
Rent blå variant.
Så kallade dubbla blommor kan mycket sällsynt uppträda.
Herbarium-exemplar.
Frimärke från Ryssland, 1995.

Noter

^ [a b c] Lundevall, Carl-Fredrik & Björkman, Gebbe. Vilda växter i Norden, 2007, ICA bokförlag (s. 272).
^ Örjan Hamrin 2003: Vilken är Dalarnas landskapsblomma? I Dalarnas fornminnes och hembygdsförbund 2003: Dalarna 2003. ISBN 91-87466-66-X

Externa länkar

Den virtuella floran – Ängsklocka
Wikimedia Commons har media som rör Ängsklocka.
Bilder & media

[Vilda_växter_i_Norden-1] [a b c] Lundevall, Carl-Fredrik & Björkman, Gebbe. Vilda växter i Norden, 2007, ICA bokförlag (s. 272).

[2] Örjan Hamrin 2003: Vilken är Dalarnas landskapsblomma? I Dalarnas fornminnes och hembygdsförbund 2003: Dalarna 2003. ISBN 91-87466-66-X

[1]

[2]