Hoppa till innehållet

Calidris

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Calidrinae)
Calidris
Kustsnäppa (Calidris canutus)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteCalidris
Vetenskapligt namn
§ Calidris
AuktorMerrem, 1804
Släkten och arter
se text
Synonymer
  • Calidrissnäppor
  • Calidrisvadare
  • Strandvipor

Calidris är ett släkte med arktiska långflyttande snäppor. Dessa vadare bildar vintertid stora blandflockar vid kuster och flodmynningar. För att vara snäppor är de små till mellanstora, långvingade och ganska kortnäbbade. Deras näbbspets är mycket känslig vilket ger dem möjlighet att finna föda begravd i sanden som de på ett karaktäristiskt vis söker efter genom rastlöst springande uppblandat med att de sticker ned näbben i marken.

Calidrisvadarnas närmsta släktingar är de två arterna i släktet roskarlar (Arenaria). Även de polynesiska snäpporna i släktet Prosobonia, varav endast en art inte är utdöd, hör till gruppen.[1]

Man känner till ett fossilt ben återfunnet i Edson Beds i Sherman County i Kansas. Benet som uppskattas vara ungefär fyra till tre miljoner år gammalt, verkar komma från en calidrisvadare liknande tuvsnäppan, men har några karaktärsdrag gemensamt med roskarlar[2]. Beroende på vilka karaktärer som är apomorfa och plesiomorfa, så kan det röra sig om en anfader till endera av utvecklingslinjerna. Den kan också härröra ifrån ett distinkt förhistoriskt släkte, eftersom de egentliga calidrisvadarna verkar ha existerat väldigt tidigt (se nedan).

Fem arter som tidigare placerades i egna släkten betraktas numera efter DNA-studier vara en del av Calidris: brushane (tidigare Philomachus), bränningssnäppa (Aphriza), prärielöpare (Tryngites), skedsnäppa (Eurynorhynchus) och myrsnäppa (Limicola).[3][4][5]

Ett äldre svenskt namn som användes för vissa arter i både Tringa och Calidris var strandvipor.[6]

Släktets arter enligt Clements et al. och Gibson & Baker 2012:[7][3]

Skärsnäppa.
Brushane.
Juvenil spovsnäppa.

Som nämns ovan så finns det material från fåglar närmast identiska med calidrisvadare som härstammar från före pleistocen. En obeskriven art är känd från tidig miocen i Dolnice i Tjeckien. Tringa gracilis (tidig miocen i västra Centraleuropa) och Tringa minor (syn. Totanus minor, Erolia ennouchii) från mellersta miocen i Grive-Saint-Alban (Frankrike) vilka är snäppor med okänd släktestillhörighet.[8]

  1. ^ Cibois, A., R.W.R.J. Dekker, E. Pasquet, and J.-C. Thibault (2012) New insights into the systematics of the enigmatic Polynesian sandpipers Aechmorhynchus parvirostris and Prosobonia leucoptera, Ibis 154, s:756-767.
  2. ^ Wetmore, Alexander (1937) The Eared Grebe and other Birds from the Pliocene of Kansas, Condor, vol.39, nr.1, sid:40 PDF fulltext Arkiverad 25 juni 2008 hämtat från the Wayback Machine. DjVu fulltext Arkiverad 6 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] Gibson, R. & Baker, A. (2012) Multiple gene sequences resolve phylogenetic relationships in the shorebird suborder Scolopaci (Aves: Charadriiformes), Mol. Phyl. Evol., vol.64, sid:66-72
  4. ^ Gibson, R. (2010), “Phylogenetic Relationships among the Scolopaci (Aves: Charadriiformes): Implications for the Study of Behavioural Evolution”, M.Sc. thesis, University of Toronto.
  5. ^ Banks, R.C. (2012) Classification and Nomenclature of the Sandpipers (Aves: Arenariinae), Zootaxa 3513, s:86-88.
  6. ^ Bäckman, J. (1871) Folkskolans Naturlära, 3:e upplagan, Zacharias Hæggströms Förlag, Stockholm, vol.1, sid:171
  7. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  8. ^ Mlíkovský, Jirí (2002) Cenozoic Birds of the World, Part 1: Europe Ninox Press, Prague. PDF fulltext Arkiverad 20 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine. This should be treated with extreme caution as regards merging of species. Splits are usually good though. See also critical review in Auk121:623-627 here ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924062402/http://www.findarticles.com/p/articles/mi_qa3793/is_200404/ai_n9396879. Läst 10 augusti 2007.