Svartsparv

	Svartsparv; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar; Passerellidae
Släkte	Calamospiza; Bonaparte, 1838
Art	Svartsparv; C. melanocorys
Vetenskapligt namn
	§ Calamospiza melanocorys
Auktor	Stejneger, 1885
Utbredning
	Svartsparvens utbredningsområde, där orangerött betecknar vistelse under häckningstid, blått övervintringsområde, lila förekomst året runt och gult områden som passeras under flyttningen.

Svartsparv^[2] (Calamospiza melanocorys) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.^[3] Den häckar i västra USA och Kanada i ursprungliga gräsmarker och flyttar vintertid söderut till norra Mexiko. Ovanligt för amerikanska sparvar har hanen en särpräglad häckningsdräkt som skiljer sig markant från hanens vinterdräkt och honans utseende. Arten har minskat kraftigt i antal, men beståndet tros numera vara stabilt eller i ökande. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Kännetecken

Utseende

Svartsparven är en liten sångfågel med kort, tjock, blåaktig näbb. Det finns en stor vit fläck på vingen och stjärten är ganska kort, med vita fjäderändar. Häckande hanar är helt svarta förutom en stor vit fläck på den övre delen av vingen. Hanar som inte häckar och alla honor har liknande fjäderdräkt (honfärgad) och är gråaktigt bruna, med vita streck.^[4]

Läten

Svartsparvshanen sjunger antingen från sittplats eller i en imponerande, lärkliknande sångflykt (därav det engelska namnet Lark Bunting). Sången är en fyllig och komplex serie med upprepade toner, ömsom djupt visslande, ömsom silverklingande och skallrande. Arten tros vara unik bland tättingar genom att ha två helt olika sångtyper. Tidigt på våren när hanen etablerar revir sjunger den en mer aggressiv variant med hårdare toner och längre pauser mellan fraserna. När honorna anlänt och de börjar etablera par är sången mjukare och snabbare. Vanligaste lätet, ofta hört i flykten, är ett mjukt "hweee".^[4]

Utbredning

Svartsparven är en flyttfågel som häckar i västra Kanada och västra USA och flyttar vintertid söderut till norra Mexiko.^[3] Arten har även observerats i Sverige^[5], men det anses osannolikt att den nått dit på naturlig väg.

Systematik

Svartsparven placeras som enda art i släktet Calamospiza. DNA-studier visar att den står närmast lärksparven (Chondestes grammacus), men även nära amerikanska sparvar i släktena Amphispiza, Amphispizopsis och Spizella.^[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[7]^[8]^[9]^[10] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[10]

Levnadssätt

Svartsparven förekommer i ursprungliga, kortvuxna gräsmarker och buskstäpp. Vintertid kan de även uppträda i områden påverkade av människan, som vägrenar och boskapsmarker. Liksom andra sparvar lever svartsparven av frön, ryggradslösa djur och ibland frukt. De verkar kunna klara långa perioder av torka genom att få den vätska den behöver från gräshoppor och andra insekter.^[4]

Häckning

Svartsparven häckar ofta nära varandra i vad som verkar vara lösa kolonier, men som egentligen består av mycket små, angränsande revir. Fågeln är mestadels monogam, men vissa hanar har flera partners. Honan utser häckplatsen, vanligtvis under en liten buske eller en kaktus, medan båda könen hjälps åt med bobygget. Den lägger en till två kullar med två till fem ljusblå ägg som ruvas i tio till tolv dagar. Ungarna är flygga sju till nio dagar efter kläckning. I områden där hanar är fler än honor hjälper oparade "ungkarlar" till med att mata ungar.^[4]

Status och hot

Svartsparven har ett stort utbredningsområde och en stor population på uppskattningsvis tolv miljoner vuxna individer.^[11] Arten har historiskt minskat relativt kraftigt i antal, med i genomsnitt 3,1 % per år mellan 1970 och 2017.^[11] På sistone verkar dock minskningen ha avstannat så att beståndet har varit stabilt eller till och med i ökande sedan 2010.^[12] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig (LC).^[1]

Taxonomi och namn

Svartsparven beskrevs vetenskapligt som art av Stejneger år 1885. Släktesnamnet Calamospiza är en sammanfogning av grekiska kalamos (καλαμος) för "gräs" och spiza (σπιζα) för en fink. Arteptitetet melanocorys betyder "svart lärka" av latinets melanos för "svart" och corys, "lärka" (i sin tur från grekiskans korudos (κορυδος) för tofslärkan, av korus (κορυς) eller koruthos (κορυθος’’) för "hjälm").^[13]

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2021 Calamospiza melanocorys . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ [a b c d] Lark Bunting Faktablad om svartsparv på allaboutbirds.org
^ Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF
^ Bryson, R.W., Jr., B.C. Faircloth, W.L.E. Tsai, J.E. McCormack, and J. Klicka (2016), Target enrichment of thousands of ultraconserved elements sheds new light on early relationships within New World sparrows (Aves: Passerellidae), Auk 133, 451-458.
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
^ [a b] Partners in Flight (2019). Avian Conservation Assessment Database. 2019.
^ Pardieck, K. L.; Ziolkowski Jr., D. J.; Lutmerding, M.; Hudson, M. A. R. 2018. North American Breeding Bird Survey Dataset 1966–2017, version 2017.0. U.S. Geological Survey, Patuxent Wildlife Research Center.
^ The Key to Scientific Names (J. A. Jobling, editor) i Birds of the World (S. M. Billerman et al. ed.), Cornell Laboratory of Ornithology, Ithaca. Hämtad 2022-01-01.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör svartsparv.
Bilder & media
Wikispecies har information om Calamospiza melanocorys.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2021 Calamospiza melanocorys . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[ALLABOUT-4] [a b c d] Lark Bunting Faktablad om svartsparv på allaboutbirds.org

[5] Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF

[6] Bryson, R.W., Jr., B.C. Faircloth, W.L.E. Tsai, J.E. McCormack, and J. Klicka (2016), Target enrichment of thousands of ultraconserved elements sheds new light on early relationships within New World sparrows (Aves: Passerellidae), Auk 133, 451-458.

[7] Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.

[8] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[9] Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.

[Barker-10] [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

[PIF-11] [a b] Partners in Flight (2019). Avian Conservation Assessment Database. 2019.

[12] Pardieck, K. L.; Ziolkowski Jr., D. J.; Lutmerding, M.; Hudson, M. A. R. 2018. North American Breeding Bird Survey Dataset 1966–2017, version 2017.0. U.S. Geological Survey, Patuxent Wildlife Research Center.

[13] The Key to Scientific Names (J. A. Jobling, editor) i Birds of the World (S. M. Billerman et al. ed.), Cornell Laboratory of Ornithology, Ithaca. Hämtad 2022-01-01.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]