Brinellskala
(Omdirigerad från Brinell-hårdhet)
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Brinellskala är ett mått på ett materials hårdhet som bestäms med en metod uppfunnen av Johan August Brinell, överingenjör vid Fagersta Bruks AB. Metoden som presenterades vid världsutställningen 1900 i Paris lämpar sig för mjuka och medelhårda material. Principen går ut på att mäta ett materials förmåga att motstå plastisk deformation, precis som exempelvis Vickers- och Rockwellskalan. Värdet anges i enheten HB.
Provningsprocess
[redigera | redigera wikitext]
Brinellhårdheten mäts med en härdad stålkula med en diameter på 10 mm som pressas in i ett materialprov med en given kraft (typiskt 3000 N) under en given tid. Därefter beräknas arean av det kvarvarande intrycket och en kvot, newton per kvadratmillimeter beräknas.
- Brinelltalet BHN (Brinell Hardness Number) beräknas med:
där
- BHN = Brinell-talet (Brinell Hardness Number) (kgf/mm2)
- F = Kraft (kgf)
- D = diameter av kula (mm)
- d = diameter av krater (mm)