Blåklockshumla
| Blåklockshumla | |
 Blåklockshumla på åkervädd. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Kallobombus[1] |
| Art | Blåklockshumla B. soroeensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus soroeensis | |
| Auktor | (Fabricius, 1776) |
| Synonymer | |
|
Apis soroeensis Fabricius, 1776[2] | |
_-_Centaurea_scabiosa_-_Keila.jpg) Hane av blåklockshumla på väddklint. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Blåklockshumla (Bombus soroeensis) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea). Den kallas även brynhumla[3] (dock inte på finlandssvenska[4]).
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]
Humlan förekommer i större delen av Europa med undantag för Island, Irland, västra Frankrike, Portugal och Spanien utom längst i norr. I sydöstra Europa och Balkan finns den bara fläckvis. Den finns även i norra till mellersta Asien, österut till centrala Sibirien, kring Bajkalsjön, och Mongoliet. Söderut når arten Turkiet, Kaukasien och Iran.[5] Den är tämligen vanlig i hela Sverige med undantag för högfjället.[6] I Finland finns den främst i södra och sydöstra delarna av landet (inklusive Åland), men kan nå såpass långt norrut som Norra Österbotten och södra Lappland[7].
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Blåklockshumlan är en medelstor, korttungad humla. Drottningar blir 15–17 millimeter långa, arbetare 10–14 millimeter och drönare 12–14 millimeter.[8] Den är svart med gul krage. Honorna (det vill säga drottningar och arbetare) har dessutom ett gult band tämligen långt fram på bakkroppen, samt vit bakkroppspets. Det gula bakkroppsbandet delas oftast i två delar av en svart fläck mittpå. Hos drönarna (med andra ord hanarna) är större delen av framkroppens sidor gula, och det gula bakkroppsbandet är obrutet samt bredare och börjar redan vid bakkroppens början. Även hanarna har vit bakkroppsspets. Arbetarna är oftast tydligt mindre än drottningen. Humlan påminner om ljusa jordhumlor som kragjordhumla, rallarjordhumla, ljus jordhumla och skogsjordhumla.[6] Melanistiska (helsvarta) former förekommer i delar av Europa; vissa forskare betraktar dessa som en egen underart.[9]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Habitatet är växlande, arten förekommer både på grässlätter som hedar, betesmarker och ängar på kalkgrund, skogar som tallskog, skogdungar och ängar med glesare trädväxt, skogsbryn och -gläntor, vägrenar samt stranddyner och -klippor.[5]
Blåklockshumlan är en sentflygande art; de övervintrande drottningarna visar sig i regel inte förrän i juni till augusti, beroende på latitud. De andra könsdjuren, hanarna, är även de sena, och kommer oftast inte fram förrän i september till oktober.[10] Näringsväxter är framför allt blåklockor, i synnerhet liten blåklocka[11], men också oxtunga, kärleksört, monke, timjan, vit sötväppling, mjölkört, hampflockel,[6] stjärnflocka, kovaller och väddväxter[12]. Hanarna har ett delvis annorlunda foderväxtval, och besöker gärna, förutom mjölkört, väddklint, kungsmynta och gullris.[12]
Boet förläggs vanligen underjordiskt i övergivna smågnagarbon[12], och rymmer mellan 80 och 150 arbetare[9].
Blåklockshumlan parasiteras av snylthumlearten broksnylthumla (Bombus quadricolor).[6]
Status
[redigera | redigera wikitext]Även om arten är vanlig globalt minskar den, främst till följd av utökat jordbruk, byggnation och klimatförändringar. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) ser emellertid inget omedelbart hot, utan klasssificerar den som livskraftig (LC).[5]
Arten är även klassificerad som livskraftig ("LC") i Sverige[13] och Finland[4].
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Kawakita et al. (2003). ”Evolution and Phylogenetic Utility of Alignment Gaps Within Intron Sequences of Three Nuclear Genes in Bumble Bees (Bombus)” (PDF). Kyotouniversitetet. http://mbe.oxfordjournals.org/content/20/1/87.full.pdf+html. Läst 13 november 2011.
- ^ [a b c d e f] ”Bombus soroeensis (Fabricius, 1776)”. ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=715015#null. Läst 6 juli 2023.
- ^ ”Blåklockshumla Bombus soroeensis (Fabricius, 1776)”. Taxonomi. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103265/taxonomi. Läst 1 oktober 2024.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Blåklockshumla — Bombus soroeensis”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204722. Läst 17 februari 2021.
- ^ [a b c] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Broken-belted Bumblebee Bombus soroeensis . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 1 oktober 2024.
- ^ [a b c d] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 90-91. ISBN 978-91-7139-776-8
- ^ ”Bombus soroeensis – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204722&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 6 juli 2023.
- ^ ”Distelhummel – Bombus soroeensis” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/b-soroee.htm. Läst 6 juli 2023.
- ^ [a b] Ted Benton 2006 Bumblebees sid. 331–332 ISBN 0-00-717451-9
- ^ M Edwards (2020). ”Bombus soroeensis (Fabricius, 1777)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-soroeensis. Läst 21 maj 2017.
- ^ ”Klokkehumle (Bombus soroeensis)” (på danska). Danmarks Fugle og Natur. 5 juni 2016. https://www.fugleognatur.dk/artsbeskrivelse.asp?ArtsID=13674. Läst 21 maj 2017.
- ^ [a b c] Bo Mossberg och Björn Cederberg (2012). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. sid. 81–83x. ISBN 978-91-7424-170-9
- ^ ”blåklockshumla Bombus soroeensis (Fabricius, 1776) ”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103265/information. Läst 1 oktober 2024.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Bombus soroeensis.
|