Hoppa till innehållet

Berggulsångare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Bergskloropeta)
Berggulsångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljRörsångare
Acrocephalidae
SläkteIduna
ArtBerggulsångare
I. similis
Vetenskapligt namn
§ Iduna similis
AuktorRichmond, 1897
Utbredning
Synonymer
  • Chloropeta similis
  • Bergskloropeta

Berggulsångare[2] (Iduna similis) är en afrikansk fågel i familjen rörsångare inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Berggulsångaren är en medelstor (13 cm) sångare med lång stjärt och rätt lång och bred näbb. Ovansidan är olivgrön och undersidan gul. Den liknar afrikansk gulsångare, men skiljer sig genom olivgrönt på hjässan, ej svart. Sången är en sprudlande blandning av stigande och fallande visslingar samt mörkare skallrande ljud.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i södra Sydsudan, bergstrakter i östra Demokratiska republiken Kongo, nordöstra Uganda, Kenya, rwanda, Burundi, Tanzania och norra Malawi.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Denna art placerades tidigare i släktet Chloropeta tillsammans med afrikansk gulsångare och papyrusgulsångare. DNA-studier visar dock att den (liksom afrikansk gulsångare) är nära släkt med en grupp palearktiska sångare i släktet Hippolais, som stäppsångare och eksångare.[5] Denna grupp har idag lyfts ut till ett eget släkte, Iduna, medan papyrusgulsångaren utgör en egen utvecklingslinje och placeras i Calamonastides.

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Rörsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[6] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Acrocephalidae.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Berggulsångaren hittas i bergstrakter i bambu, fuktiga buskage och skogsbryn. Den rör sig aktivt och energiskt i undervegetationen.[4]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[7]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Iduna similis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b] Pearson, D. (2020). Mountain Yellow-Warbler (Iduna similis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.moywar1.01
  5. ^ Silke Fregin (2009). ”Multi-locus phylogeny of the family Acrocephalidae (Aves: Passeriformes) – The traditional taxonomy overthrown”. Molecular Phylogenetics and Evolution 52 (3): sid. 866–878. doi:10.1016/j.ympev.2009.04.006. PMID 19393746. https://www.academia.edu/11817783/Multi-locus_phylogeny_of_the_family_Acrocephalidae_Aves_Passeriformes_-the_traditional_taxonomy_overthrown. 
  6. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]