Hoppa till innehållet

Blodstrupsamadin

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Bandfink)
Blodstrupsamadin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAstrilder
Estrildidae
SläkteAmadina
ArtRödstrupig amadin
A. fasciata
Vetenskapligt namn
§ Amadina fasciata
Auktor(Gmelin, 1789)
Synonymer
Bandfink
Rödstrupig amadin

Blodstrupsamadin[2] (Amadina fasciata)[3] är en astrild som lever i Afrika och som tidigare kallades för bandfink.

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Blodstrupsamadin kan bli ungefär tolv centimeter lång. Fågelns ovansida är gråbrun med svarta streck. Ryggfjädrarna har svarta tvärband. Strupen och kinderna är vita och hanen har ett blodrött ”halsband”. Honan saknar det röda bandet. Bland lätena hörs ett "eee-eee-eee" i flykten.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Blodstrupsamadinen delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Blodstrupsamadinen lever, när det inte är häckningssäsong, i stora flockar som man hittar på Afrikas torra savanner och törnbuskområden. Födan består främst av gräsfrö men den äter även termiter.

Blodstrupsamadinens häckningssäsong börjar mot slutet av regnperioden. De använder grässtrån för att bygga sina bon och fodrar dem med fjädrar. De bygger ofta sina bon i buskar eller i träd. Honan lägger fyra till fem vita ägg som hon ruvar i ungefär tolv dagar. När ungarna sedan kläckts matar föräldrarna dem med halvmogna gräsfrön.

Som burfågel

[redigera | redigera wikitext]

Blodstrupsamadin hör till de äldsta tropiska burfåglarna. Redan i slutet av 1700-talet genomfördes lyckade häckningsförsök. Eftersom den lätt blir störd när den häckar i fångenskap överger den ofta både ägg och ungar. Utöver det anses fågeln vara en livlig, orädd och tålig liten fågel.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Det tros heller inte finnas några påtagliga hot mot artens bestånd.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som vanlig eller lokalt vanlig.[5]

Fågeln har på svenska även kallats rödstrupig amadin och bandfink.

  • Sebrafinkar och andra praktfinkar – Crista Koepff – ICA bokförlag – 1985 – ISBN 91-534-0926-4
  • Stora burfågelboken i färg – Uno Plazikowski – AWE GEBERS – Färgserien – 1970 – ISBN 91-20-04548-4
  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Amadina fasciata Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  5. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]