Hoppa till innehållet

Baltzar von Platen (1804–1875)

Från Wikipedia
För andra personer med samma namn, se Baltzar von Platen (olika betydelser).
Baltzar von Platen
von Platen avporträtterad iklädd uniform med epåletter. Han bär Serafimerordens och Vasaordens kraschaner på bröstet, Serafimerordens band över axeln samt Sankt Olavs ordens halskors runt axeln. Målning av okänd konstnär.
FöddBaltzar Julius Ernst von Platen[1]
16 april 1804[2][1][3]
Näs församling[3], Sverige
Död20 mars 1875[2][1][3] (70 år)
Jakob och Johannes[2][3], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker[3][2], militär[2]
Befattning
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag (1828–1866)[3]
Sveriges sjöförsvarsminister
Regeringen Sparre (1849–1852)[3]
Sveriges sjöförsvarsminister
Regeringen De Geer d.ä. I (1862–1868)[3]
Förstakammarledamot, Uppsala läns valkrets (1867–1873)[4][3]
Sveriges utrikesstatsminister
Regeringen Adlercreutz (1871–1872)[3]
Politiskt parti
Inget[3]
MakaCharlotta De Geer af Leufsta
(g. 1832–1875)[2][3][5]
BarnCarl von Platen (f. 1833)[3][5]
Elisabeth Wachtmeister (f. 1834)[3][5]
Ulrika Vilhelmina Teresia Lovisa Charlotta von Platen (f. 1836)
FöräldrarBaltzar von Platen[2][5][3]
Hedvig Elisabeth Ekman[3][5]
SläktingarLouise Posse (syskon)[5]
Utmärkelser
Kommendör med stora korset av Vasaorden (1857)
Hedersdoktor vid Oxfords universitet (1860)
Storkors av Sankt Olavs orden (1860)
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1860)
Kommendör med stora korset av Svärdsorden (1863)
Kungliga Serafimerorden (1867)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Baltzar Julius Ernst von Platen, född 16 april 1804 i Vänersnäs, död 20 mars 1875 i Stockholm, var en svensk greve, sjömilitär, ambassadör, sjöminister och Sveriges utrikesstatsminister, och därmed även Norges då länderna var i union.

Bakgrund och karriär

[redigera | redigera wikitext]

Baltzar von Platen var son till kanalbyggaren Baltzar von Platen och Hedvig Elisabeth Ekman. Ätten von Platen kommer ursprungligen från Tyskland. Han gifte sig med friherrinnan Sofia Eleonora Charlotta De Geer af Leufsta och blev genom sitt arv och sitt gifte en av tidens rikaste män.

Efter en sjömansutbildning och befordran till löjtnant tog Baltzar von Platen över sin fars verksamhet vid Göta kanal. Politiskt var han liberal och blev kabinettskammarherre 1844. 1849 utnämndes han till sjöminister och kommendör i flottan. Ämbetet som sjöminister innehade von Platen 1849–1852 samt 1862–1868. Efter ett avbrott som sändebud i London återvände han till Sverige och utnämndes till statsminister för utrikesärenden 1871–1872.[6]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

  1. ^ [a b c] Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, vol. 5, Norstedts förlag, 1930, s. 766-767, läst: 8 april 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g] Baltzar J E Platen, von, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 7317, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 327, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfOLA, läst: 16 april 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ Register till Riksdagens protokoll med bihang för tiden från och med år 1867 till och med år 1899. Bd 2, Personregister, 1899, s. 385, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f] Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, vol. 5, Norstedts förlag, 1930, s. 766-767, läs online, läst: 8 april 2023.[källa från Wikidata]
  6. ^ Lindorm, Erik (1974). Oscar II och hans tid. sid. 8 
  7. ^ ”Von Platen nr 126 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Von_Platen_nr_126. Läst 18 juni 2018. 
  8. ^ [a b c d e f] Platen, 3. Baltzar Julius Ernst von i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Johan Fredric Ehrenstam
Sveriges sjöminister
1849–1852
Efterträdare:
Carl Ulner
Företrädare:
Carl Magnus Ehnemark
Sveriges sjöminister
1862–1868
Efterträdare:
Magnus Thulstrup
Företrädare:
Carl Wachtmeister
Sveriges utrikesstatsminister
1871–1872
Efterträdare:
Oscar Björnstjerna