Vinterpalatset, Norra Bantorget
Vinterpalatset var en biograf och tidigare konsert- och danslokal, belägen vid korsningen av Vasagatan och dåvarande Tunnelgatan vid Norra Bantorgets södra sida i Stockholm, öppnad 1914 under namnet Auditorium.
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]På tomten för Auditorium vid Norra Bantorget låg tidigare en av Klaragasverkets gasklockor (se kvarteret Klockan). I samband med Olympiska sommarspelen 1912 byggdes den då uttjänta klockan om till en rund teatersal genom att man sparade murarna till klockans bassäng som bildade ett stort runt hål.[1] Ovanpå hålet uppfördes ett hotell och gasklockans fundament byggdes om till en konsertsal som fick namnet Auditorium. Det var Stockholms konsertförenings huvudsal fram till 1926, då föreningen flyttade till det nybyggda Konserthuset vid Hötorget. Som biograf öppnade övergångsvis Röda Kvarn (vars lokaler i Sveasalen vid Hamngatan hade rivits) i Auditorium den 16 januari 1914.
Vinterpalatset
[redigera | redigera wikitext]
Salongen hade gamla gasklockans form, den var cirkelrund med en diameter på 32 meter och hade en rund kupol. Salongen rymde 1 751 sittplatser som var anordnade runt väggarna och i ett mittfält. Förutom filmvisningar och orkesterframträdanden uppfördes även operettföreställningar, bildvisningar och politiska möten.
När konsertverksamheten hade flyttat till Konserthuset, byggdes Auditorium om och till och platsantalet höjdes till 1 952 stycken. I oktober 1940 upphörde biografverksamheten och lokalen användes huvudsakligen för teater och revyer. 1942 ändrades namnet till Vinterpalatset.
År 1943 byggdes Vinterpalatset om till danslokal enligt arkitekt Arvid Klosterborgs ritningar[2], sedan Carl Nelson hade tagit över palatset. På 1950-talet hade Vinterpalatset ett av Stockholms största dansgolv, ibland spelade två orkestrar för många hundra dansande par.[3] Lokalerna var rikt dekorerade av en av konstnärerna på modet, Pelle Åberg. Hans verk kan också beskådas i Konstnärshuset, på Södra Teatern och Scalateatern, samtliga i Stockholm. Pelle Åberg finns också representerad på bland annat Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholms Stadsmuseum och Moderna Museet.
Danspalatset var ett centralt nöjesplats i Stockholm fram till 1958 då Svensk Filmindustri (SF) i samarbete med Carl Nelson byggde om anläggningen till modern biograf med Cinemiracle-teknik. Den runda formen från gasverkets tider visade vara idealisk för filmvisningar i Cinemiracle-formatet (cirka 2.6:1). Filmduken liknade ett rundhorisont med mått 20 x 8 meter och filmen visades med tre synkroniserade 35 mm projektorer. Här visades världens första och enda Cinemiracle-film Windjammer för fulla hus i över ett år.[4]
År 1960 modifierades projektorerna till det snarlika Cinerama-formatet (cirka 2.6:1). Alla sju filmerna som har producerats i Cinerama-formatet visades under de följande åren.
År 1964 bytte man teknik till 70 mm film med skifte mellan två projektorer. Formaten var nu Ultra Panavision 70 (2.76:1) och Todd-AO (2.2:1). Vinterpalatset utvecklade sig till en stor turistattraktion, men när färre storbildsfilmer producerades svalnade intresset.
Fastigheten förvärvades 1977 av LO och den sista föreställningen hölls 31 december 1977, varefter byggnaden revs för ett ge plats åt ett kontorshus.
Bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Dans på Vinterpalatset 1944 -
Vinterpalatsets danssalong 1956 -
Vinterpalatsets cinerama-duk 1958 -
Vinterpalatset med "Cinerama" 1964
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Hasselblad (1979), s. 112
- ^ SvD:Minnesruna (1983-04-05)
- ^ Så var det, bilder från 1950- och 1960-talets Stockholm, sida 52
- ^ Filmen i Sverige, sida 260
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Berglund, Kurt (1993). Stockholms alla biografer: ett stycke Stockholmshistoria från 90-tal till 90-tal. Stockholm: Svenska turistföreningen. Libris 7611737. ISBN 91-7156-113-7
- Boström Jan, Hammarström Tommy, Almquist Bengt, red (1991). Så var det: bilder från 50- och 60-talets Stockholm. Stockholm: Dagens nyheter. Libris 7650278. ISBN 91-7588-855-6 (inb.)
- Hasselblad, Björn; Lindström, Frans (1979). Stockholmskvarter: vad kvartersnamnen berättar. Stockholm: AWE/Geber. Libris 7219146. ISBN 91-20-06252-4
- Leif Furhammar (1991). Filmen i Sverige. Förlags AB Wiken. ISBN 91-7024-712-9
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- Vinterpalatset -- Informativ sida om VP av Stefan Adler, 2000-07-28.
- Orkesterjournalen
- doctrinamorum.se
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Vinterpalatset, Norra Bantorget.
