Hoppa till innehållet

Grönryggig sparv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Arremonops chloronotus)
Grönryggig sparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteArremonops
ArtGrönryggig sparv
A. chloronotus
Vetenskapligt namn
§ Arremonops chloronotus
Auktor(Salvin, 1861)
Utbredning
Synonymer
Grönryggad sparv

Grönryggig sparv[2] (Arremonops chloronotus) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Grönryggig sparv är en rätt färglös tätting. Den är mycket lik olivsparven som förekommer i samma områden men i andra miljöer. Grönryggig sparv har grönare ovansida och renare grått huvud med tydliga svarta strimmor. Sången för båda arterna varierar, men den för grönryggig sparv har en jämn rytm, ej accelererande som hos olivsparven. Övriga läten är dock mycket lika.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Grönryggig sparv förekommer i Centralamerika. Den delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Arremonops chloronotus chloronotus – förekommer på sluttnigarna mot Mexikanska golfen i sydöstra Mexiko (från Tabasco) söderut till Belize och nordvästra Honduras
  • Arremonops chloronotus twomeyi – förekommer i tropiska norra och centrala Honduras (Yoro och Olancho)

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[4][5][6][7] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[7]

Grönryggig sparv hittas i fuktiga tropiska låglänta områden. Där föredrar den undervegetation i skog eller intilliggande buskage och snår, olikt olivsparven som hellre vistas i öppnare buskiga fält.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.[8]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Arremonops chloronotus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  5. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  6. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  7. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  8. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]