Kungliga Arméintendenturförvaltningen
| Arméintendenturförvaltningen (KAIF) | |
| Departement | Försvarsdepartementet |
|---|---|
| Organisationstyp | Statlig förvaltningsmyndighet |
| Ledning | Styrelse |
| Kommun | Stockholm |
| Län | Stockholm |
| Föregångare | Kungliga Arméförvaltningen |
| Inrättad | 1954 |
| Nedlagd | 1968 |
| Efterföljare | Försvarets materielverk |
| Instruktion | TLA 1954:44; SFS 1959:9 |
Kungliga Arméintendenturförvaltningen (KAIF) var en svensk statlig förvaltningsmyndighet som existerade 1954–1963. Den sorterade under Försvarsdepartementet och hade till uppgift att i tekniskt och ekonomiskt avseende utöva högsta ledningen av och uppsikten över intendenturförvaltningen vid armén.
Historik och organisation
[redigera | redigera wikitext]
Intendenturavdelningen vid Arméförvaltningen (KAFI) ombildades den 1 juli 1954 till en självständig myndighet under namnet Arméintendenturförvaltningen. Efter nio års existens uppgick myndigheten den 1 juli 1963 i det nybildade Försvarets intendenturverk.[1][2] (Försvarets intendenturverk uppgick i sin tur den 1 juli 1968 i det nybildade Försvarets materielverk.)[3][4]
Chefen för armén var tillika chef för Arméintendenturförvaltningen. Det närmaste chefskapet över myndigheten utövades dock av en souschef, som bar tjänstebenämningen generalintendent.[5][6] Souschefen var 1954–1963 ledamot av Försvarets förvaltningsdirektion.[7][8]
Myndigheten bestod 1954–1959 av sju enheter: Materielbyrån, Förplägnadsbyrån, Drivmedelsbyrån, Häst- och veterinärmaterielbyrån, Administrativa byrån, Chefsexpeditionen och Förrådskontrollkontoret. Chef för Häst- och veterinärmaterielbyrån var överfältveterinären. Chefen för Administrativa byrån benämndes krigsråd.[5] År 1959 ombenämndes Chefsexpeditionen till Centralbyrån, medan Häst- och veterinärmaterielbyrån inordnades som Hästsektionen i Centralbyrån. Även Förrådskontrollkontoret inordnades i Centralbyrån.[9] Åren 1959–1963 var enheterna sålunda endast fem: Centralbyrån, Materielbyrån, Förplägnadsbyrån, Drivmedelsbyrån och Administrativa byrån.[6]
Cheferna för byråerna var ledamöter av myndighetens styrelse.[5][6]
Myndighetens verksamhet reglerades av följande instruktioner:
- Kungl. Maj:ts provisoriska instruktion för arméintendenturförvaltningen, Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret, serie A (TLA), 1954:44 (i kraft 1954-07-01–1959-06-30), med ändring i TLA 1957:53 (i kraft 1957-07-01).
- Kungl. Maj:ts instruktion för arméintendenturförvaltningen, SFS 1959:9 (i kraft 1959-07-01–1963-06-30), med ändringar i SFS 1959:315 (i kraft 1959-07-01) och SFS 1961:473 (i kraft 1961-10-01).
Myndigheten hade sitt kontor i Tre Vapen på Banérgatan 62–64 i Stockholm.[källa behövs]
Verksamhet
[redigera | redigera wikitext]1954 års instruktion
[redigera | redigera wikitext]I myndighetens instruktion av år 1954 föreskrevs: ”Arméintendenturförvaltningen utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende högsta ledningen av och uppsikten över intendenturförvaltningen vid armén.” Därtill ålades myndigheten:[10]
| ” | att föranstalta om de åtgärder, vilka erfordras för att armén skall vara försedd med för dess krigsberedskap ändamålsenlig och fullständig intendentur- och veterinärmateriel och övriga förnödenheter samt hästar och hundar;
att ombesörja, att arméns intendentur- och veterinärmateriel hålles i tidsenligt och brukbart skick, att arméns förplägnad samt fasta och flytande bränslen handhaves på tillfredsställande sätt ävensom övervaka att armén tillhörande och övriga arméintendenturförvaltningen underställda förråd äro i fullständigt och gott skick; att fastställa ritningar och modeller till arméns intendentur- och veterinärmateriel, i den mån sådant icke ankommer på Kungl. Maj:t eller annan myndighet; att förvalta de medel, som av Kungl. Maj:t ställas till ämbetsverkets förfogande, ävensom de medel i övrigt, som underställas ämbetsverkets tillsyn och förvaltning; att, i vad angår arméintendenturförvaltningens ämbetsområde, utöva kontroll i fråga om handhavandet av förvaltningsärendena hos underlydande myndigheter ävensom tillse, att en ändamålsenlig hushållning med medel och materiel m. m. äger rum; att verkställa utredningar och avgiva utlåtanden i ärenden, som av Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement remitteras till ämbetsverket; att biträda överbefälhavaren med utarbetande av de förslag, som beröra verkets arbetsområde och som överbefälhavaren kan finna erforderligt avlåta till Kungl. Maj:t; att till överbefälhavaren inkomma med de yttranden och utredningar, som han påkallar och ämbetsverket kan lämna; samt att meddela chefen för försvarsstaben, försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter ävensom försvarets förvaltningsdirektion de upplysningar, som dessa finna erforderliga med hänsyn till dem åvilande uppgifter och vilka beröra arméintendenturförvaltningens arbetsområde. |
„ |
1959 års instruktion
[redigera | redigera wikitext]I myndighetens instruktion av år 1959 föreskrevs: ”Arméintendenturförvaltningen utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende ledningen av och uppsikten över intendenturförvaltningen vid armén.” Därtill ålades myndigheten:[11]
| ” | att föranstalta om de åtgärder, vilka erfordras för att armén skall vara försedd med för dess krigsberedskap ändamålsenlig och fullständig intendentur- och veterinärmateriel, övriga för intendenturtjänsten erforderliga förnödenheter samt hästar och hundar;
att ombesörja att arméns intendentur- och veterinärmateriel jämte övriga för intendenturtjänsten erforderliga förnödenheter hållas i tidsenligt och brukbart skick samt, såvitt på ämbetsverket ankommer, övervaka att arméns förråd äro fullständiga och i gott skick; att, i vad angår arméintendenturförvaltningens ämbetsområde, utöva kontroll över handhavandet av förvaltningsärenden hos underlydande myndigheter ävensom genom bland annat förrådskontroll tillse, att en ändamålsenlig hushållning med medel och materiel äger rum; att fastställa ritningar till, modeller av och benämningar på arméns intendentur- och veterinärmateriel, i den mån sådant icke ankommer på Kungl. Maj:t eller annan myndighet; samt att på sätt särskilt stadgas handlägga ärenden rörande arméns lägerkassor. |
„ |
Chefer
[redigera | redigera wikitext]
Generalintendenter och souschefer vid myndigheten
- 1954–1957: Generalmajor Ivar Gewert[12][13]
- 1957–1963: Generalmajor Hilding Kring[14]
Stabschef hos generalintendenten vid Chefsexpeditionen (från 1959 Centralbyrån)
- 1954–1963: Överstelöjtnant Stig Leijonhufvud[14] (befordrad till överste 1958)[15]
Chefer för Materielbyrån
- 1954–1957: Överste Ivan Modigh[12][13]
- 1957–1963: Överste Folke Diurlin[14]
Chefer för Förplägnadsbyrån
- 1954–1959: Överste Per Odensjö[9][16]
- 1959–1963: Överste Henning Björkman[14]
Chefer för Drivmedelsbyrån
- 1954–1961: Överste Valdemar Swedenborg[17][18]
- 1961–1963: Överste Helge Blomquist[14]
Chefer för Häst- och veterinärmaterielbyrån
- 1954–1957: Överfältveterinär Erik Liljefors[12][13]
- 1957–1959: Överfältveterinär Gunnar Krantz[13]
Chefer för Administrativa byrån
- 1954–1955: Krigsråd Tage Östergren[19][20]
- 1955–1957: Krigsråd Einar Nylander[12] (avliden 1957-11-13)[21]
- 1958–1963: Krigsråd Åke Norrman[14]
Chef för Förrådskontrollkontoret
- 1954–1959: Överstelöjtnant Stig Wilén[13]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Arméintendenturförvaltningen”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/nad?Sokord=arm%C3%A9intendenturf%C3%B6rvaltningen&page=1&postid=Arkis+49791EC1-E99D-433B-9546-942CEC5B09B4&tab=post&FacettState=undefined%3Ac%7C#tab. Läst 1 oktober 2018.
- ^ Kungl. Maj:ts instruktion för försvarets intendenturverk, SFS 1963:286, s. 615.
- ^ ”Försvarets materielverk”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/nad?Sokord=f%C3%B6rsvarets+materielverk&page=1&postid=Arkis+B5CC2BF7-4CE6-4AB0-8CF8-EAAAD78F6803&tab=post&FacettState=undefined%3Ac%7C#tab. Läst 1 oktober 2018.
- ^ Kungl. Maj:ts instruktion för försvarets materielverk, SFS 1968:387, s. 1088.
- ^ [a b c] Kungl. Maj:ts provisoriska instruktion för arméintendenturförvaltningen, Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret, serie A (TLA) 1954:44, s. 165.
- ^ [a b c] Kungl. Maj:ts instruktion för arméintendenturförvaltningen, SFS 1959:9, s. 62.
- ^ Kungl. Maj:ts provisoriska instruktion för försvarets förvaltningsdirektion m. m., Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret, serie A (TLA), 1954:41, s. 122.
- ^ Kungl. Maj:ts instruktion för försvarets förvaltningsdirektion, SFS 1959:546, s. 1388.
- ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1959. Uppsala. 1959. sid. 99.
- ^ TLA 1954:44, s. 163–164.
- ^ SFS 1959:9, s. 61.
- ^ [a b c d] Sveriges statskalender för året 1957. Uppsala. 1957. sid. 99.
- ^ [a b c d e] Sveriges statskalender för året 1958. Uppsala. 1958. sid. 99.
- ^ [a b c d e f] Sveriges statskalender för året 1963. Uppsala. 1963. sid. 101.
- ^ Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem. Stor-Stockholm (2). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem AB. sid. 764.
- ^ Sveriges statskalender för skottåret 1960. Uppsala. 1960. sid. 98.
- ^ Sveriges statskalender för året 1961. Uppsala. 1961. sid. 98.
- ^ Sveriges statskalender för året 1962. Uppsala. 1962. sid. 99.
- ^ Sveriges statskalender för året 1955. Uppsala. 1955. sid. 109.
- ^ Sveriges statskalender för skottåret 1956. Uppsala. 1956. sid. 108.
- ^ Sveriges dödbok 1901–2013, DVD-ROM, version 6.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2014).
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Östergren, Stefan; Lindblad, Carl Wilhelm; Norberg, Erik (1987). Arméförvaltningens historia. Stockholm: Försvarets materielverk. ISBN 91-38092-85-9.
| ||||||||
