Hoppa till innehållet

Nubisk trapp

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ardeotis nuba)
Nubisk trapp
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTrappar
Otidiformes
FamiljTrappar
Otididae
SläkteNeotis
ArtNubisk trapp
N. nuba
Vetenskapligt namn
§ Neotis nuba
Auktor(Cretzschmar, 1826)
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Ardeotis nuba[2]

Nubisk trapp[3] (Neotis nuba) är en afrikansk fågel i familjen trappar inom ordningen trappfåglar.[4] Den förekommer i Sahel strax söder om Sahara. Arten minskar i antal på grund av jakt, så pass att IUCN listar den som nära hotad.

Nubisk trapp är en stor, marklevande fågel med en kroppslängd på 70 centimeter hos hanar, 50 hos honor. Ovansidan är gulbrun med svag marmorering. Hanen har grå hals, blekare huvud och en tydligt svart haka, strupe och huvudsida som ramar in en gulbrun hjässa. Undersidan är vitaktig. Den mindre honan har mindre svart på haka och strupe.[1]

Lätena är dåligt kända. Den rapporteras uppge ett gällt "magur"[5]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i Sahelzonen från västra Mauretanien till östra Sudan.[4] Även om arten endast är påträffad mycket fläckvist tros dess utbredningsområde vara kontinuerligt.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Arten placeras traditionellt i släktet Neotis, men DNA-studier[7][8] visar att det står nära Ardeotis, så pass att vissa auktoriteter inkluderar det däri.[2]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i savann, halvarida buskmarker och öknens kant där den livnär sig på stora insekter, gräsfrön, löv och frukter.[9] Den häckar mellan juli och oktober.[10]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde men tros minska i antal till följd av jakt, så pass att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad.[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig.[11]

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn syftar på Nubien.[12]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Neotis nuba . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
  2. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  5. ^ Mackworth-Praed, C. W., and C. H. B. Grant (1970). African Handbook of Birds. Series Three. Birds of West Central and Western Africa. Volume 1. Longman, London, UK.
  6. ^ ”Nubian Bustard (Neotis nuba)” (på engelska). HBW Alive. https://www.hbw.com/species/nubian-bustard-neotis-nuba. 
  7. ^ Pitra, C., D. Lieckfeldt, S. Frahnert, and J. Fickel (2002), Phylogenetic Relationships and Ancestral Areas of the Bustards (Gruiformes: Otididae), Inferred from Mitochondrial DNA and Nuclear Intron Sequences, Mol. Phylogenet. Evol. 23, 63-74.
  8. ^ Cohen, C. (2011), “The phylogenetics, taxonomy and biogeography of African arid zone terrestrial birds: the bustards (Otididae), sandgrouse (Pteroclidae), coursers (Glareolidae) and Stone Partridge (Ptilopachus)” Ph.D. Dissertation, University of Cape Town.
  9. ^ Urban, E.K., Fry, C.H. and Keith, S. 1986. The Birds of Africa, Volume II. Academic Press, London.
  10. ^ Collar, N. & Garcia, E.F.J. (2018). Nubian Bustard (Neotis nuba). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53721 21 oktober 2018).
  11. ^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  12. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]