Storsyrien

Arabiska Kungadömet Syrien.

Arabiska Kungadömet Syriens flagga.

Storsyrien eller Arabiska Kungadömet Syrien var stat som existerade i bara några månader år 1920 med Damaskus som huvudstad. Storsyrien omfattade ett mycket större område än dagens Syrien, ungefär dagens Syrien, Libanon, Jordanien och Israel, med Damaskus som huvudstad. På arabiska hade området under 1800-talet och början av 1900-talet kallats för Bilad al-Sham eller al-Sham. Ordet Storsyrien har - med olika tolkningar av vad som borde ingå - varit ett viktigt begrepp inom politiken i Mellanöstern även långt efter 1920.

I det nybildade Storsyrien utgjorde arabisktalande muslimer den stora majoriteten. Det fanns även grupper med andra religioner: kristna, judar, druser med flera. Det osmanska riket hade inom vissa gränser varit ett multietniskt område som tolererade även andra religioner än islam så länge som företrädare för andra religioner inte försökte utöva någon politisk makt.

Historia

När första världskriget bröt ut 1914 ställde sig det Osmanska riket på Tysklands sida för att skydda sig mot arvfienden Ryssland När det osmanska riket i början av första världskriget försökte angripa Suezkanalen blev detta ett mycket allvarligt militärt hot mot Storbritannien. Om Suezkanalen stängdes för transporter från de brittiska kolonierna i Asien skulle det bli mycket svårt för Storbritannien att vinna kriget mot Tyskland. Brittiska diplomater sökte därför nya allierade i kampen mot Tyskland och det Osmanska riket. Britterna fann en allierad i arabiska nationalister och den stora Hashim-klanen som då styrdes av emiren i Mecka, Hussein ibn Ali. Henry McMahon, brittisk high commissioner i Egypten och Hussein bin Ali ingick 1915-1916 genom brevväxling det så kallade McMahon-Husain-avtalet.

Hussein ibn Ali startade ett arabiskt uppror mot osmanerna i utbyte mot att britterna efter kriget skulle stödja bildandet av en stor arabisk stat med Damaskus som huvudstad och efter hårda strider 1916–1918 erövrades slutligen Damaskus i oktober 1918. Ledare för fälttåget var Husseins tredje son Faisal. Britterna anföll från havet, bidrog med vapen och hade bland annat en sambandsofficer, Lawrence av Arabien. En syrisk nationalkongress i Damaskus utropade i mars 1920 Faisal till kung av Syrien.

Bildandet av ett stort arabiskt Storsyrien ogillades av Frankrike och Storbritannien. De hade i hemlighet ingått ett avtal som innebar att det inte skulle bildas någon stor arabisk stat när Tyskland och det Osmanska riket besegrats. I stället skulle de områden som erövrats från det osmanska riket delas mellan Frankrike och Storbritannien. Frankrike skulle få bestämma över den norra delen (Syren och Libanon), Storbritannien skulle få bestämma söder och väster om Libanon. Frankrike och Storbritannien skulle genom detta säkra ett stort inflytande över området. Dessutom hade Storbritannien 1917 lovat judiska organisationer att judar skulle få invandra till ej definierat område som 2000 år tidigare varit Israel. Denna deklaration spriddes i många exemplar till judar i hela värden för att judarna skulle stödja Storbritannien i kriget mot Tyskland. Storbritannien hade sålt hästen två gånger, sa en före detta brittisk utrikesminister många år senare.

För att stoppa etableringen av ett arabiskt Storsyrien skickades franska trupper till Damaskus som de intog 24 juli 1920 i slaget vid Maysalun och gjorde Syrien och Libanon till franska kolonier. Faisal utvisades från Syrien av fransmännen och tog sin tillflykt till Storbritannien.

Något år senare blev Faisal med brittiskt stöd kung i Irak; hans bror Abdullah Ibn Hussein blev med brittiskt stöd emir av Transjordanien. Nationernas Förbund godkände 1922 gränserna mellan de områden som avskildes från det Osmanska riket, Syrien, Libanon, det brittiska mandatet Israel-Palestina, Transjordanien samt gränsen mot Saudiarabien.