Syrian-Lebanese Women's Union
Syrian-Lebanese Women's Union (arabiska: al-Ittihad al-Nisa'i al-Suri al-Lubnani), även kallad Lebanese Women’s Union, Lebanese Arab Women’s Union respektive Syrian Arab Women's Union, var en kvinnoorganisation i Libanon och Syrien, grundad 1924. Den samordnade kvinnorörelsen i Franska mandatet för Syrien och Libanon 1924-1946.
Bakgrund och grundande
[redigera | redigera wikitext]Både Syrien och Libanon var en region där kvinnorörelsen uppkom tidigast i Mellanöstern. Tanzimateran ledde från 1880-talet lett till uppkomsten av en kvinnopress, där kvinnliga författare diskuterade kvinnans ställning, och skolor för flickor grundades av västerländska missionärer. Under 1919-1920 spelade föreningen Nur al-Fayha en pionjärroll under Nazik al-Abid, som dock inte blev varaktig.
Syrian-Lebanese Women's Union grundades av en grupp bildade kvinnor under ledning av Labibah Thabit, som valdes till ordförande. Den bildades informellt 1920-21, men bildades formellt 1924.
Syftet var att förena och organisera Libanons och Syriens splittrade kvinnogrupper, föreningar och enskilda aktivister, främst nationalister och vänstergrupper. Den fungerade som en paraplyorganisation för 24 kvinnoföreningar i Libanon och Syrien, med avdelningar i Beirut, Damaskus, Tripoli, Hamah och Zahlah.[1] Detta var under en tid när Syrien och Libanon var förenade i Franska mandatet för Syrien och Libanon
Verksamhet
[redigera | redigera wikitext]År 1928 ombildades föreningen till Arab (Lebanese) Women’s Union eller Syrian Arab Women's Union (namnen användes i respektive land).
Flera av regionens kvinnosakspionjärer fungerade som dess ordförande, bland dem Ibtihaj Qaddoura. Bland dess grundare fanns Nour Hamada, Adila Bayhum och Nazik al-Abid.
Det var en aktiv politisk förening och höll konferenser och föreningar om kvinnors rättigheter i Arabvärlden. Den deltog i 11th Conference of the International Woman Suffrage Alliance 1929. Föreningen stod värd för First Eastern Women's Congress 1930.
År 1944 fick organisationen formellt namnet Syrian Arab Women’s Union och Lebanese Arab Women’s Union i respektive land.[2] År 1944 deltog föreningen med representanter från både Syrien och Libanon på Arab Women's Congress of 1944 i Kairo; på kongressen togs resolutioner om att införa kvinnors rätt att rösta och väljas till ämbeten, att begränsa mäns missbruk av skilsmässa, motverka mäns polygami, höja äktenskapsåldern till 16, säkra utbildning för kvinnor och medicinsk vård för de fattiga.[3] Syriens deltagande i kongressen blev starkt kontroversiellt: syriska islamistgrupper betraktade kongressens resolutioner som ett manifest mot den arabiska nationen, och på fredagspredikan i Umayyadmosken i Damaskus fördömdes Syrien för att ha tillåtit deltagande i kongressen. I Libanon mottogs kongressens resolutioner bättre, och premiärministern lovade att gå över resolutionerna.[4]
Upplösning
[redigera | redigera wikitext]Föreningen upphörde 1946, när Syrien och Libanon splittrades i två.
I Libanon splittrades föreningen i Women’s Union led under Ibtihaj Qaddoura och Lebanese Women Solidarity Association under Laure Thabet, vilka år 1952 förenades och bildade Lebanese Council for Women.
I Syrien förenades kvinnoföreningarna år 1967 i General Union of Syrian Women.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Zeidan, J. T., Zaydān, J. (1995). Arab women novelists : the formative years and beyond. USA: State University of New York Press. s.37
- ^ Keddie, N. R. (2012). Women in the Middle East: Past and Present. Ukraina: Princeton University Press. s.98
- ^ Keddie, N. R. (2012). Women in the Middle East: Past and Present. Ukraina: Princeton University Press. s.98
- ^ Keddie, N. R. (2012). Women in the Middle East: Past and Present. Ukraina: Princeton University Press. s.98
- Pernille Arenfeldt, Nawar Al-Hassan Golley, Mapping Arab Women's Movements: A Century of Transformations from Within
- https://civilsociety-centre.org/content/women%E2%80%99s-union-lebanon-and-syria
- James A. Reilly, Fragile Nation, Shattered Land: The Modern History of Syria
- Elizabeth Thompson, Colonial Citizens: Republican Rights, Paternal Privilege, and Gender in
- [1] Thompson, E. (2000). Colonial Citizens: Republican Rights, Paternal Privilege, and Gender in French Syria and Lebanon. USA: Columbia University Press.
- [2] Mapping Arab Women's Movements: A Century of Transformations from Within. (2012). Egypten: American University in Cairo Press.
- [3] Keddie, N. R. (2012). Women in the Middle East: Past and Present. Ukraina: Princeton University Press.
- [4] Meininghaus, E. (2016). Creating Consent in Ba‘thist Syria: Women and Welfare in a Totalitarian State. Storbritannien: Bloomsbury Publishing.
- [5] Zeidan, J. T., Zaydān, J. (1995). Arab women novelists : the formative years and beyond. USA: State University of New York Press.