Hoppa till innehållet

Långstjärtad piplärka

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Anthus vaalensis)
Långstjärtad piplärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljÄrlor
Motacillidae
SläkteAnthus
ArtLångstjärtad piplärka
A. vaalensis
Vetenskapligt namn
§ Anthus vaalensis
AuktorShelley, 1900
Synonymer
Kalaharipiplärka

Långstjärtad piplärka[2] (Anthus vaalensis) är en afrikansk fågel i familjen ärlor inom ordningen tättingar.[3]

Långstjärtad piplärka är en 16-18 centimeter lång fågel[4] som likt brunryggig piplärka (A. leucophrys) har relativt ostreckad undersida och därför lätt förväxlas med denna.[5] Ovansidan är dock blekare och mer beige. I ansiktet syns ett blekt ögonbrynsstreck samt skäraktig bas på den undre näbbhalvan.[6] På bröstet syns endast svaga streck. Buk och flanker är beigefärgade. Ungfågeln är fläckig.[4] Den ses ofta vippa på stjärten likt en ärla.[6]

Fågeln sjunger ett anspråkslöst upprepat tjriip-tjurup. Vid uppflog hörs ett sshik.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Långstjärtad piplärka delas in i åtta underarter med följande utbredning:[3]

  • Anthus vaalensis neumanni – förekommer på högplatån i Angola, sprider sig till Namibia och Botswana
  • Anthus vaalensis chobiensis – förekommer från nordöstra Namibia till södra Kongo-Kinshasa, västra Tanzania, norra Botswana och Moçambique
  • Anthus vaalensis marungensis – förekommer i norra Zambia till södra Tanzania
  • Anthus vaalensis namibicus – förekommer i nordöstra och centrala Namibia
  • Anthus vaalensis exasperatus – förekommer på saltslätter i nordöstra Botswana, flyttar till västra Zimbabwe
  • Anthus vaalensis vaalensis – förekommer från södra Botswana till södra Moçambique, nordöstra Sydafrika och västra Lesotho

Underarten marungensis inkluderas ofta i chobiensis.[7]

En omanalys av den tidigare erkända arten Anthus longicaudatus visar att flera specimen egentligen var långstjärtade piplärkor.[8]

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar att arterna i släktet Anthus inte står varandra närmast, där typarten för släktet ängspiplärkan står närmare piplärkorna i Macronyx än långstjärtad piplärka och dess närmaste släktingar (bland andra fältpiplärka, mongolpiplärka och långnäbbad piplärka).[9][10] Det medför att långstjärtad piplärka antingen kommer föras till ett annat släkte i framtiden, eller att Macronyx inkluderas i Anthus. Inga större taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat dessa nya forskningsresultat.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Den långstjärtade piplärkan förekommer på halvarida slätter med gräs och exponerad barmark.[6] Den påträffas även i betesmarker, brända fält och intill saltslätter.[5] Fågeln påträffas vanligen ensam eller i par, men vintertid uppträder den även i flockar.[5] Den lever av ryggradslösa djur och frön.[11] Häckning har noterats från juli till februari i Zimbabwe och augusti till september i Sydafrika.[5] Boet, en öppen skål, placeras på marken.[6]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[12]

Fågelns vetenskapliga artnamn syftar på floden Vaal i Sydafrika.[13] På svenska har den tidigare kallats kalaharipiplärka. Notera att det numera ej erkända taxonet Anthus longicaudatus tidigare kallades långstjärtad piplärka.

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Anthus vaalensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  4. ^ [a b c] Sinclair, Ian; Hockey, P. A. R. (2005). The Larger Illustrated Guide to Birds of Southern Africa. Struik. sid. 366. ISBN 9781770072435. https://books.google.com/books?id=jZTl2rn9uTYC&pg=PA366 [död länk]
  5. ^ [a b c d] P. A. Clancey. ”Buffy Pipit”. The Atlas of Southern African Birds. http://sabap2.adu.org.za/docs/sabap1/719.pdf. 
  6. ^ [a b c d] Hancock, Peter; Weiersbye, Ingrid (2015). Birds of Botswana. Princeton University Press. sid. 370. ISBN 9781400874170. https://books.google.com/books?id=H-d0CgAAQBAJ&pg=PA370 
  7. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  8. ^ Davies, G.B.P. & Peacock, D.S. (2014) Reassessment of plumage characters and morphometrics of Anthus longicaudatus Liversidge, 1996 and Anthus pseudosimilis Liversidge and Voelker, 2002 (Aves: Motacillidae). Annals of the Ditsong National Museum of Natural History 4: 187–206.
  9. ^ Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson och M. Irestedt (2015), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
  10. ^ Pietersen DW, AE McKechnie, R Jansen, IT Little & ADS Bastos. 2018. Multi-locus phylogeny of African pipits and longclaws (Aves: Motacillidae) highlights taxonomic inconsistencies. Ibis 161(4): 781–792. doi: 10.1111/ibi.12683
  11. ^ Tyler, S. (2016). ”Buffy Pipit (Anthus vaalensis)”. i del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. m.fl.. Handbook of the Birds of the World Alive. http://www.hbw.com/species/buffy-pipit-anthus-vaalensis. 
  12. ^ Keith, S.; Urban, E. K.; Fry, C. H. 1992. The birds of Africa vol. IV. Academic Press, London.
  13. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]