Brittisk-indiska armén

	Brittisk-indiska armén
Information
Datum	1858-1947
Land	Brittiska Indien
Lojalitet	Storbritannien
Typ	Armé
Kända slag och krig	Andra afghankriget; Tredje anglo-afghanska kriget; Tredje anglo-burmesiska kriget; Andra opiumkriget; Anglo-egyptiska kriget 1882; Boxarupproret; Mahdistupproret; Första världskriget; Fälttågen i Waziristan; Fälttågen vid nordvästgränsen; Andra världskriget
Befälhavare
Framstående befälhavare	Frederick Roberts, 1:e earl Roberts; William Riddell Birdwood; William Slim; Claude Auchinleck; Edward Quinan

Brittisk-indiska armén (engelska: Indian Army) var armén i Indien under Brittiska Indiens tid (1857–1947). Den bestod av en europeisk kärna och en armé av indiska soldater. De brittiska territorierna i Indien administrerades före 1858 av Brittiska Ostindiska Kompaniet. Då bildade de europeiska trupperna delvis en särskild "indisk armé", i det att Ostindiska kompaniet hade rätt att värva européer (engelsmän) till ett antal av 20 000 man, varjämte den engelska kronan sedan 1814 på kompaniets räkning sände "kungliga" trupper till en styrka av 29 000 man. Från 1858 utsände Storbritannien ett antal regementen till Indien, där de stannade några år för att sedan återvända hem. Den inhemska armén rekryterades, liksom den engelsk-europeiska, genom värvning.^[1]

Styrka

Soldater från Madras Sappers and Miners i Lucknow, 1857-1858

Hela den brittisk-indiska armén var till 1890-talet delad i 3 arméer, vilka 1877-78 hade följande styrka.^[1]

Bengaliska armén 104 216 man (därav 40 283 man européer)
Madras-armén 47 026 man (därav 12 733 européer)
Bombay-armén 38 355 man (därav 11 710 européer)

De till Indien förlagda brittiska trupperna uppgick 1907-8 till 75 000 man i följande förband.

52 infanteribataljoner
9 kavalleriregementen
64 artilleribatterier

De inhemska trupperna uppgick samma år till 158 000 man i följande förband.

140 infanteribataljoner
40 kavalleriregementen
11 bergsbatterier

De brittiska och de inhemska trupperna var sammanförda i 10 divisioner samt 3 gränsbrigader och garnisonen i Aden. Armén var sedan 1907 delad i två fältarméer, en i nord och en i syd. Hela armén stod under en överbefälhavare med ett fullständigt högkvarter i Calcutta (sommartiden i Simla, nuvarande Shimla). Därtill kom vasallstaternas kontingenter om sammanlagt 137 000 man. Armébudgeten uppgick 1907-8 till 308 miljoner rupier.

Tidsaxel

1857 och tidigare: Ostindiska Kompaniets truppstyrkor kallades i ungefärlig översättning Ostindiska Kompaniets armé i Indien.
1858: "Indian Army" bildades av britterna efter Sepoyupproret, samtidigt som den brittiska regeringen tog över kontrollen över Indien från Brittiska Ostindiska Kompaniet.
1858–1894: "Indian Army" avsåg armén finansierad av Indiens regering, vilket inkluderade såväl brittiska trupper, kommenderade från moderlandet, som inhemskt rekryterade förband av sepoyer. Under denna period började britterna rekrytera punjabis och pashtuner, vilka ansågs som mer pålitliga än de högre kast från Oudh som tidigare varit starkt företrädda i armén.
1895–1902: "Indian Army" användes som en överordnad benämning för de separata härar som hölls i Brittiska Indiens "presidenturer": Bengaliska armén, Madrasarmén, Bombayarmén.
Efter 1902: Hela krigsmakten stod under en överbefälhavare (commander in chief), som till biträde hade ett fullständigt högkvarter och som hade sitt säte i Calcutta, sommartiden i Shimla. Överbefälhavaren lydde i sin ordning under generalguvernören. Till förestående trupper kunde ytterligare läggas vasallstaternas kontingenter, uppgående till 137 000 man, på vilka man dock icke obetingat kunde lita. En del av officerarna och underofficerarna vid de infödda trupperna var britter, de övriga jämte manskapet infödda. Det senare anskaffades genom värvning. För officerarnas utbildning fanns en kadettskola, och en krigsakademi var i början av 1900-talet under bildning. På arméns utbildning blev mycket gjort under det tidiga 1900-talet; dess organisation och utrustning överensstämde i huvudsak med brittiska arméns.
1903–1947:"Indian Army" var nu de styrkor som rekryterats lokalt och som var permanent förlagda till Indien, tillsammans med sina brittiska officerare. Till detta kom "Brittiska armén i Indien" bestående av brittiska arméförband posterade tillfälligt i Indien. Tillsammans benämndes "Indian Army" och "Brittiska armén i Indien" under denna tid "Army of India".
1904 Som följd av en politiskstrategisk maktkamp mellan Ryssland och England detta beslöt England att annektera Tibet, och gjorde så med en expeditionsstyrka under befäl av överste Younghusband. Dalai Lama flydde till Mongoliet, och Tibet skrev under ett fredsfördrag med England 7 september 1904.
Flottan bestod 1908 av 4 större truppfartyg (18 287 ton), 4 andra ångare av omkring 1 000 ton var samt mindre fartyg för hamn- och flodtjänst, kustmätning, minläggning o.s.v., alla utan militäriskt värde.
Före första världskriget: Försvarsväsendet var på det sättet ordnat, att förutom en brittisk här av till Indien förlagda trupper, 52 bataljoner, 9 kavalleriregementen, 64 ridande, åkande och bergsbatterier m.m. med tillsammans 75 000 man, fanns en infödd här av 140 bataljoner, 40 regementen kavalleri, 11 bergsbatterier m.m. med en styrka av 158 000 man, vartill kom 27 500 infödda reservister, 34 000 "volunteers" (engelsmän) i 61 kårer, 18 000 man "rikstrupper" (imperial service troops) i 41 kårer, 14 500 man gränsmilis och 17 500 man polistrupper, allt som allt 345 000 man.
De brittiska och de infödda trupperna var sammanförda i 10 divisioner, vilka var försedda med allt för omedelbar utryckning erforderligt, jämte 3 gränsbrigader och besättningen i Aden. Divisionerna och de övriga trupperna var sedan 1907 förenade i en nord- och en sydarmé med huvudorter i Naini Tal och Poona, vardera armén under en befälhavare med fullständig stab.
1939-1945: Indiska trupper deltog även i andra krig, på britternas sida, men under andra världskriget kom frivilliga indiska trupper att utgöra den största frivilligstyrkan i krigshistorien med en truppstyrka på 2 500 000 man.
1947-1950: Vid självständigheten från britterna 1947 behöll britterna fyra regementen med Gurkhasoldater, en del förband tillföll det nybildade Pakistan, medan lejonparten övergick till det självständiga Indien.

Överbefälhavare

1857 Colin Campbell, 1st Baron Clyde
1861 Hugh Henry Rose, 1st Baron Strathnairn, of Strathnairn and Jhansi
1865 William Rose Mansfield, 1st Baron Sandhurst
1870 Robert Cornelius Napier, 1st Baron Napier of Magdala
1876 Frederick Paul Haines
1881 Donald Martin Stewart
1885 Frederick Sleigh Roberts, 1st Earl Roberts of Kandahar, Pretoria and Waterford
1893 George Stewart White
1898 Charles Edward Nairne, tillförordnad
1898 William Stephen Alexander Lockhart
1900 Arthur Power Palmer
1902 Horatio Herbert Kitchener, 1st Earl Kitchener of Khartoum
1909 Garret O'Moore Creagh
1914 Harry Beauchamp Duff
1916 Charles Carmichael Monro
1920 Henry Seymour Rawlinson, 1st Baron Rawlinson
1925 Claude William Jacob
1925 William Riddell Birdwood, 1st Baron Birdwood of Anzac
1930 Philip Walhouse Chetwode, 1st Baron Chetwode
1935 Robert Archibald Cassels
1941 Claude Auchinleck
1941 Alan Fleming Hartley
1942 Archibald Percival Wavell, 1st Earl Wavell
1943 Claude Auchinleck

Framträdande befäl inom armén

Sir Neville Bowles Chamberlain
Sir Robert Low

Förband och enheter

Major Dighton Probyn, chef för *11th Regiment of Bengal Cavalry (Lancers)* 1867 (Idag *5 Horse*, en pakistansk pansarbataljon.

Kavalleriregementen 1903

Governor General's Bodyguard
Governor's Bodyguard, Madras
Governor's Bodyguard, Bombay
1st Duke of York's Own Lancers (Skinner's Horse)
2nd Lancers (Gardner's Horse)
3rd Skinner's Horse
4th Lancers - (4th Cavalry in 1904)
5th Cavalry
6th Prince of Wales's Cavalry
7th Lancers - (7th Hariana Lancers in 1904)
8th Lancers - (8th Cavalry in 1904)
9th Hodson's Horse
10th Duke of Cambridge's Own Lancers (Hodson's Horse)
11th Prince of Wales's Own Lancers - (11th Prince of Wales's Own Lancers (Probyn's Horse) in 1904)
12th Cavalry
13th Duke of Cambridge's Own Lancers (Watson's Horse)
14th Murray's Jat Lancers
15th Lancers (Cureton's Multanis)
16th Cavalry
17th Cavalry
18th Tiawana Lancers
19th Lancers (Fane's Horse)
20th Deccan Horse
21st Prince Albert Victor's Own Cavalry (Frontier Force)
22nd Cavalry (Frontier Force) - (22nd Sam Browne's Cavalry (Frontier Force) in 1904)
23rd Cavalry (Frontier Force)
25th Cavalry (Frontier Force)
26th Light Cavalry
27th Light Cavalry
28th Light Cavalry
29th Lancers (Deccan Horse)
30th Lancers (Gordon's Horse)
31st Duke of Connaught's Own Lancers
32nd Lancers
33rd Queen's Own Light Cavalry
34th Prince Albert Victor's Own Poona Horse
35th Scinde Horse
36th Jacob's Horse
37th Lancers (Baluch Horse)
38th Central India Horse
39th Central India Horse

Infanteriregementen 1903

1st Brahmans
2nd (Queen's Own) Regiment of Rajput Light Infantry
3rd Brahmans
4th Prince Albert Victor's Rajputs
5th Light Infantry
6th Jat Light Infantry
7th (Duke of Connaught's Own) Rajputs
8th Rajputs
9th Bhopal Infantry
10th Jats
11th Rajputs
12th Pioneers (The Keat-i-Ghilzai Regiment)
13th Rajputs (The Shekhawati Regiment)
14th Ferozepore Sikhs
15th Ludhiana Sikhs
16th Rajputs (The Lucknow Regiment)
17th The Loyal Regiment
18th Infantry
19th Punjabis
20th Duke of Cambridge's Own Punjabis - (20th Duke of Cambridge's Own Infantry (Brownlow's Punjabis) 1904)
21st Punjabis
22nd Punjabis
23rd Sikh Pioneers
24th Punjabis
25th Punjabis
26th Punjabis
27th Punjabis
28th Punjabis
29th Punjabis
30th Punjabis
31st Punjabis
32nd Sikh Pioneers
33rd Punjabis
34th Sikh Pioneers
35th Sikhs
36th Sikhs
37th Dogras
38th Dogras
39th Garhwal Rifles
40th Pathans
41st Dogras
42nd Deoli Regiment
43rd Erinpura Regiment
44th Mharawara Regiment
45th Rattray's Sikhs
46th Punjabis
47th Sikhs
48th Pioneers
51st Sikhs (Frontier Force)
52nd Sikhs (Frontier Force)
53rd Sikhs (Frontier Force)
54th Sikhs (Frontier Force)
55th Coke's Rifles (Frontier Force)
56th Punjabi Rifles (Frontier Force)
57th Wilde's Rifles (Frontier Force)
58th Vaughan's Rifles (Frontier Force)
59th Scinde Rifles (Frontier Force)
61st Pioneers
62nd Punjabis
63rd Palamcottah Light Infantry
64th Pioneers
65th Carnatic Infantry
66th Punjabis
67th Punjabis
69th Punjabis
71st Coorg Infantry
72nd Punjabis
73rd Carnatic Infantry
74th Punjabis
75th Carnatic Infantry
76th Punjabis
77th Moplah Rifles
78th Moplah Rifles
79th Carnatic Infantry
80th Carnatic Infantry
81st Pioneers
82nd Punjabis
83rd Wallajahabad Light Infantry
84th Punjabis
86th Carnatic Infantry
87th Punjabis
88th Carnatic Infantry
89th Punjabis
90th Punjabis
91st Punjabis (Light Infantry)
92nd Punjabis
93rd Burma Infantry
94th Russell's Infantry
95th Russell's Infantry
96th Berah Infantry
97th Deccan Infantry
98th Infantry
99th Deccan Infantry
101st Grenadiers
102nd Grenadiers
103rd Mahratta Light Infantry
104th Wellesley's Rifles
105th Mahratta Light Infantry
106th Hazara Pioneers
107th Pioneers
108th Infantry
109th Infantry
110th Mahratta Light Infantry
112th Infantry
113th Infantry
114th Mahrattas
116th Mahrattas
117th Mahrattas
119th Infantry (The Mooltan Regiment)
120th Rajputana Infantry
121st Pioneers
122nd Rajputana Infantry
123rd Outram's Rifles
124th Duchess of Connaught's Own Baluchistan
125th Napier's Rifles
126th Baluchistan Infantry
127th Baluch Light Infantry
128th Pioneers
129th Duke of Connaught's Own Baluchis
130th Baluchis
1st Gurkha Rifles (The Malaun Regiment)
2nd Gurkha Rifles|2nd Prince of Wales's Own Gurkha Rifles (The Sirmoor Rifles)
3rd Gurkha Rifles
4th Gurkha Rifles
5th Gurkha Rifles|5th Gurkha Rifles (Frontier Force)
6th Gurkha Rifles
7th Gurkha Rifles
8th Gurkha Rifles
9th Gurkha Rifles
10th Gurkha Rifles

Förband som blev brittiska efter 1947

Gurkhabrigaden

2nd King Edward VII's Own Gurkha Rifles (The Sirmoor Rifles)
6th Gurkha Rifles (senare: Queen Elizabeth's Own)
7th Gurkha Rifles (senare: Duke of Edinburgh's Own)
10th Gurkha Rifles (senare: Princess Mary's Own)

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, British Indian Army, 29 maj 2014.

^ [a b] Indien, Historia i Nordisk familjebok (första upplagan, 1884)

[runeberg.org-1] [a b] Indien, Historia i Nordisk familjebok (första upplagan, 1884)

[1]