Hoppa till innehållet

Andra bulgariska riket

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Andra bulgariska kungariket)
Andra bulgariska riket
Второ българско царство
Vtorо Bălgarskо Tsartsvo

11851422


Vapen

Bulgarien under Ivan Assen II
Bulgarien under Ivan Assen II
Bulgarien under Ivan Assen II
Huvudstad Tarnovo
(1185–1393)
Vidin och Nikopol
(1393–1422)
Språk Gammalbulgariska
Religion Östortodox kristendom
(1185–1204; 1235-1422)
Romersk-katolsk kristendom
(1204-1235)
Bildades 1185


Upphörde 1422


Areal 350 000 km² (1200-talet)
Bulgarien cirka 1340, under Ivan Alexanders regeringstid.

Andra bulgariska riket (bulgariska: Второ българско царство; translitteration: Vtorо Bălgarskо Tsartsvo) var ett medeltida bulgariskt imperium som existerade mellan 1185 och 1396. Det efterträdde det första bulgariska riket och nådde sin maktpolitiska kulmen under Kalojan och Ivan Asen II innan det gradvis försvagades och erövrades av Osmanska riket under 1300- och 1400-talen.

Fiendskapen med Bysantinska riket blossade upp på nytt bland annat på grund av de västeuropeiska riddarhärarnas närvaro i området. Dessa skulle komma att erövra Bysans år 1204, men som en viktig motståndare som uppstod kan också räknas det andra bulgariska riket. Detta rike kom att ersätta Bysans som motståndare till västeuropéerna och deras Latinska kejsardöme i Konstantinopel. Visserligen hade en ömsesidig påverkan skett mellan de västeuropeiska och östeuropeiska kulturerna i området, men den fundamentala skillnaden stod kvar, i form av östkyrka och västkyrka, viktiga skillnader i lära, teologi och filosofi.

Rikets uppkomst

[redigera | redigera wikitext]

Under perioden 852 till 889 då Boris I härskade över det första bulgariska riket antogs den östortodoxa kristendomen som officiell religion. År 893 till 927 då hans son Simeon I styrde var det första bulgariska riket som mäktigast. Den politiska och ekonomiska kampen mellan bulgarerna och Bysantinska riket fortsatte trots övergången till kristendomen. 972 erövras den östra delen av det första bulgariska riket av Johannes I Tzimiskes som var den dåvarande kejsaren i Bysans. Strider under 1014 mot Bysans som var under ledning av Basileios II, känd som "bulgardödaren", blev ett riktigt nederlag för riket. Basileios II lyckades ta makten från Samuel, den bulgariske fursten, och 1018 härskade Bysans över hela Bulgarien och så förblev det i nästan 200 år. Efter en rad misslyckade upprorsförsök kom äntligen dagen då bulgarerna genomförde ett lyckat uppror. De bildade därmed det andra bulgariska riket och året var 1185.[1]

Rikets nedgång

[redigera | redigera wikitext]

Man hade ingen stark monark och rivaliteten bland personerna bland adeln ökade, detta orsakade en snabb nedgång av landet medan Bulgariens huvudmotståndare, nuvarande İznik, hade vunnit makten på Balkan. Ivan Asen II, furste över riket, fick en son som döptes till Kaliman Asen I och han efterträdde honom när han dog 1241. Kaliman var då sju år och kunde inte regera själv. Landet styrdes därför av en förmyndarregering och det finns flera tecken på att de lokala myndigheterna utnyttjade sin ställning och att han var så ung för att sno åt sig makt. Kaliman i sin tur dog 1246 vid en ålder av 12 år och tronen efterträddes av Michael Asen I som var Ivans bror och han härskade över Bulgarien till 1256 då han dog. Regeringen blev bara svagare och svagare och Nicaeanska armén erövrade stora områden i södra Thrakien, Rodopibergen och Makedonien. Också ungrarna utnyttjade Bulgariens svaga regeringen och ockuperade Belgrad och Braničevo. Det var inte förrän 1253 som bulgarerna svarade med en invasion av Serbien och året efter tog de tillbaka områden av Rodopibergen samt hela Makedonien år 1255, som den Nicaeanska armén hade vunnit några år tidigare. Allt de hade lyckats ta tillbaka från Nicaea gick förlorat igen under förhandlingar då en bulgarisk representant vid namn Rostislav Mikhailovich förrått sin sak och bekräftade att de omtvistade områdena tillhörde Nicaea. Detta kostade livet av Michael Asen I och ledde till en fas av instabilitet och inbördeskrig mellan flera personer som var lämpade för att ta över tronen. 1257 går Constantine Tikh Vidin som segrare ur striden. Kuststäderna Mesimbria och Anchialus samt flera städer i Thrace och Philippopolis går förlorade när romarna anfaller 1263. Efter Vidin, år 1266, tar Jacob Svetoslav över tronen och tituleras som kejsare.

En konsekvens av de ständiga mongoliska razzior som genomfördes, de ekonomiska svårigheterna samt sjukdomarna blev att en stor folkmängd utförde ett uppror i nordöstra Bulgarien 1277. De leddes av en svinaherde vid namn Ivaylo som därefter vände sin rebellarmé mot Constantine Tikhs armé och lyckades bli krönt till kejsare. Han var missnöjd med hur riket hade styrts fram till dess och kunde nu själv ta över. Dock misslyckades Ivaylo och blev mördad av hans fiender mongolerna. Därmed inleddes en period av instabilitet och osäkerhet samtidigt som riket förlorade stora delar av Thrakien runt år 1300.

Rikets undergång

[redigera | redigera wikitext]

År 1366 attackerade trupperna i Savoyard korståget bulgariska Svartahavskusten då Ivan Alexander var tsar. De anföll Sozopol, Mesimbria, Anchialus och Emona men lyckades inte vinna platserna. Turkarna, som från början hade kallats in på grund av maktkamp i Bysantinska riket marscherade fram genom Bulgarien och 1382 föll staden Sofia. [1] 1396 intog det osmanska (turkiska) väldet riket och därefter följde en hård ockupation som nästan varade i 500 år, fortfarande idag kallar bulgarerna perioden för "det turkiska oket".[2] Med andra ord gick inte riket helt under förrän på 1400-talet, cirka år 1422.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Second Bulgarian Empire, 11 december 2014.
  1. ^ [a b] Bulgarien Nationalencyklopedin
  2. ^ Bulgariens historia Arkiverad 2 juli 2017 hämtat från the Wayback Machine. so-rummet.se


Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]