Anders Leijonstedt
| Anders Leijonstedt | |
 | |
| Född | 1649[1][2][3] Uppsala församling[1] |
|---|---|
| Död | 10 oktober 1725[1][4] Stockholm[4] |
| Begravd | Stockholm |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet  |
| Sysselsättning | Politiker, diplomat |
| Befattning | |
| Ledamot av Sveriges ståndsriksdag (1686–1723) Kansliråd (1710–) Sveriges justitiekansler (1714–1718) Lantmarskalk Riksdagen 1719 (1719–1719) | |
| Barn | Carl Jakob Leijonstedt (f. 1689)[5] Olof Leijonstedt (f. 1691) |
| Föräldrar | Simon Wolimhaus Catharina Andersdotter Brant |
| Släktingar | Jakob Gyllenborg (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Anders Leijonstedt (före adlandet Wolimhaus), född 1649 i Uppsala, död den 10 oktober 1725 i Stockholm, var en svensk greve och riksråd.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Leijonstedt var son till apotekaren Simon Wolimhaus och bror till Jakob Gyllenborg. Liksom brodern var han måg till Olof Arvidsson Thegner.
Efter studier i Uppsala och en utrikes resa blev han 1683 sekreterare vid bankoverket samt 1685 ledamot och 1696 direktör i den för reduktionsdomarnas verkställande tillsatta kommissionen. Från 1686, då han adlades med namnet Leijonstedt, var han tillika protokollssekreterare i rikskansliet. Han befalldes 1694 att bevista rådslagen i Kanslikollegium och sändes 1698 som envoyé extra-ordinaire till Brandenburg, där han avslöt den tvist angående gränserna i Pommern, som fortgått sedan westfaliska fredsslutet.
Åren 1703–1710 var han åter minister i Berlin, blev sistnämnda år kansliråd, utnämndes 1714 till högste ombudsman (chef för revisionsexpeditionen för justitiemål). Han blev den förste innehavaren av justitiekanslerämbetet 1714. År 1716 erhöll han friherrlig värdighet men tog inte introduktion. 15 april 1719 valdes han till lantmarskalk efter den dagen innan avlidne Per Ribbing.[6] Uppsatt på förslag till riksråd, utnämndes han också därtill strax efter riksdagens slut. Samma år blev han även president i Kammarrevisionen och greve.
I yngre år ägnade sig Leijonstedt även åt diktning och några tillfällighetsstycken av honom finns i P. Hansellis samling "Vitterhetsarbeten af svenska författare", 5:e delen. Tragedin Dido, författad i slutet av 1660-talet, återfanns av Karl Warburg i Köpenhamn och utgavs i "Samlaren" 1880.
Galleri
[redigera | redigera wikitext]-
Anders Leijonstedt som lantmarskalk.
.jpg)
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Swea lycksaligheets trivmph, aff riiksens ständer framförd, när . . . Carl den eloffte, . . . åhr 1672. den 18. decemb ... till Swea-göthiske regementet trädde.. [Stockholm]. 1672. Libris 2517651
- Phillides afskeed ifrån nympherna. U. o. tr. å.. 1675. Libris 2517650
- Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin. 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg. Upsala: Hanselli. 1863. sid. 7-45. Libris 600766. https://runeberg.org/svsf/5/0033.html
- Anders Wollimhaus' Dido. Upsala. 1881. Libris 2442717 - Utgiven av Karl Warburg.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Leijonstedt, Anders i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Anders (Wollimhaus) Leijonstedt, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 11183, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Nationalencyklopedin, Nationalencyklopedin-ID: anders-leijonstedtnationalencyklopedin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, Kungliga biblioteket, SELIBR-ID: 248234, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Theodor Westrin (red.), Nordisk familjebok : Lee - Luvua, vol. 16, 1912, s. 97, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
- ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Svenska landtmarskalkar – Porträtter och biographiska uppgifter (Stockholm 1854), sidan 38-39.