Anders Larsson i Lund
Utseende
(Omdirigerad från Anders Larsson (1839-1888))
Anders Larsson i Lund | |
Född | 2 december 1839[1] Forsa församling[1], Sverige |
---|---|
Död | 14 augusti 1888[1][2] (48 år) Arbrå[1][2] |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Politiker[1], lantbrukare[1] |
Befattning | |
Andrakammarledamot, Norra Hälsinglands domsagas valkrets (1876–1882)[1] Andrakammarledamot, Norra Hälsinglands domsagas valkrets (1882–1888)[1] | |
Politiskt parti | |
Lantmannapartiet (–)[1] Lantmannapartiet (–)[1] Gamla lantmannapartiet (–)[1] | |
Redigera Wikidata |
Anders Larsson (i riksdagen kallad Larsson i Lund), född 2 december 1839 i Forsa församling, Gävleborgs län,[3] död där 14 augusti 1888,[4] var en svensk hemmansägare och riksdagspolitiker.
Larsson var ägare till ett hemman kallat Lund. Han var som riksdagsman ledamot av riksdagens andra kammare 1876–1878 samt 1882–1888 för Norra Hälsinglands domsagas valkrets. Han skrev en egen motion i riksdagen om avskaffande av nämndemännens befrielse från skjutstvång och om kommunal ersättning till nämndemännen[5].
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 148
- Anders Larsson i Lund i Albin Hildebrand, Svenskt porträttgalleri (1913), volym XXVI. Register
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 5, 1985, s. 148, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfOeA, läst: 18 februari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Forsa kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/HLA/1010037/F/3 (1880-1894), bildid: F0009936_00040, sida 62, död- och begravningsbok, läs onlineläs online, läst: 14 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Forsa församlings födelse- och dopbok 1833–1848, s. 16
- ^ Forsa församlings död- och begravningsbok 1880–1894, s. 63
- ^ Riksdagsdokument C92O88 / - Motion 1876:88 Andra kammaren , 28 Januari 1876 - Af Herr Anders Larsson i Lund: Om upphäfvande af den nämndemän förunnade frihet från skjuts' utgörande samt att nämndemän måtte tillerkännas ersättning af kommunens medel för sin ordinarie tjenstgöring.