Runlatin
.jpg)
Runlatin är en övergripande beteckning på inristningar och texter som innehåller det latinska språket återgivet med runor.[1] Runlatin återfinns på flertalet runinskrifter från medeltiden och vidare.
Latinska runor
[redigera | redigera wikitext]För att kunna translitterera latinsk skrift till runskrift finns flera olika lösningar för att täcka de bokstäver som inte dyker upp naturligt i de nordiska språken: C, Q, X och Z, varvid flera nya runor har skapats för att täcka dessa vid behov.
C-runa (knäsol)
[redigera | redigera wikitext]Bokstaven C i runlatin har historiskt återgivits med olika runtecken byggda kring s-runans varianter [sol] (i unicode: ᛋ, ᛍ, ᛎ)[2][3][4] samt stundom med k-runan [kön] (ᚴ).[5]
Under medeltiden får c-runan namnet [knäsol] eller [knäböjd sol] (isländska: [knésól/cnesól]), vilket avser den äldre runformen för s-runan med två veck (knäleder): ᛋ.[2][3][4][5] Namnet anger här att runan kan avge både /k/- och /s/-ljud likt bokstaven c (knä-sol).[3]
Q-runa
[redigera | redigera wikitext]Bokstaven Q i runlatin har historiskt återgivitis med k-runan [kön] (ᚴ)[2] eller varianter av denne, såsom en bakvänd dito (i unicode: ᛩ).[3][5]
Bokstavens ovanlighet har medgivit inget vedertaget namn för runan. Ett möjligt namn är [kviding] (isländska: [qvidingur]).[källa behövs] Johannes Bureus angav 1599 namnet [qua] som älvdalskt namn för q-runan, då som ett motvänt ᚦ [turs], vilket torde härröra samma namn för Q som på svenska [ku] (jämför engelska: [kue]).[6]
X-runa (hårdsol)
[redigera | redigera wikitext]Bokstaven X i runlatin har historiskt återgivits med olika runtecken. En variant är att stava ut /ks/ ljudet: ᚴᛋ.[7] En annan variant har varit att använda h-runan: ᚼ, eftersom den liknar ett X på en huvudstav, samt en variant med stungna bistavar.[7][2] En tredje variant har varit en variant på s-runan: ᛋ, med en tvärgående bistav (möjligen sting från början) i ena eller båda huvudstavarna: ᛪ.[3]
Under medeltiden får x-runan namnet [hårdsol] (isländska: [hárdsól]).[3] Namnet anger här runans ljudvärde /ks/ vilket börjar med ett hårt /k/-ljud som följs av ett /s/-ljud.[3] Johannes Bureus angav 1599 namnet [äcs] som älvdalskt namn för x-runan (okänd utformning), vilket torde härröra samma namn för X som på svenska [äks].[6]
Z-runa (lensol)
[redigera | redigera wikitext]Bokstaven Z i runlatin har historiskt återgivits med olika runtecken byggda kring s-runans varianter [sol] (i unicode: ᛋ, ᛍ, ᛎ).[2][3][4] En tidig variant använder en stungen kortkvist s-runa (ᛍ).[8] Denna variant kom vidare att modifieras till en nedvänd pil eller nedvänd t-runa (ᛎ).[3] En annan använder en manglad s-runa som kan efterliknas vid ett feniciskt s (𐤍), även motvänd.[2][3]
Under medeltiden får z-runan namnet [lensol] (isländska: [linsól]).[3] Namnet avses här beskriva runans ljudvärde /z/, då som ett ”lent” /s/-ljud.[3]
Vidare information
[redigera | redigera wikitext]- Jackson Crawford – Runic Latin (with Prof. Alessandro Palumbo)
- Andreas Fischnaller – Sources of the First Printed Scandinavian Runes
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Doesjka Tilkin (2014-20). ”Ave Maria och Jesus Kristus Nazarenus | Latin i skandinaviska runinristningar” (Magisteruppsats inlämnad för att erhålla graden av Master i historiskt språk och litteratur). Gent Universitet. libstore.ugent.be. sid. 2. https://libstore.ugent.be/fulltxt/RUG01/002/212/678/RUG01-002212678_2015_0001_AC.pdf. Läst 19 december 2024. ”Runlatin är en övergripande beteckning på inristningar och texter som innehåller det latinska språket återgivet med runor.”
- ^ [a b c d e f] Sir Cotton, 1st Baronet, of Connington, Robert (1600-tal). Cotton MS Domitian A IX. England: Wikimedia Commons. sid. 31. https://commons.wikimedia.org/w/index.php?title=File:BL_Cotton_MS_Domitian_A_IX.djvu&page=31. Läst 19 december 2024
- ^ [a b c d e f g h i j k l] AM 413 fol. / Runologia. Island: handrit.is. 1752. https://handrit.is/manuscript/view/da/AM02-0413/116?iabr=on#page/56v/mode/2up. Läst 19 december 2024
- ^ [a b c] AM 749 4to. Island: handrit.is. 1720. sid. 25v. https://handrit.is/manuscript/view/is/AM04-0749/55?iabr=on#page/25v/mode/2up. Läst 19 december 2024
- ^ [a b c] Thomas Karlsson (2009). ”Götisk kabbala och runisk alkemi: Johannes Bureus och den götiska esoterismen” (avhandling). Stockholms universitet, Religionshistoriska avdelningen. su.diva-portal.org. sid. 68, 232, 233. https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:293693/FULLTEXT01.pdf. Läst 19 december 2024.ISBN 978-91-628-8030-9
- ^ [a b] Helmer Gustavson. ”Dalecarlian Runes” (på engelska). Universitetet i Oslo. khm.uio.no. sid. 2. https://www.khm.uio.no/english/research/publications/7th-symposium-preprints/documents/Gustavson.pdf. Läst 25 december 2024.
- ^ [a b] ”Runic Latin (with Prof. Alessandro Palumbo)” (på engelska) (videoklipp). Jackson Crawford, Alessandro Palumbo. youtube.com. 6 september 2024. https://www.youtube.com/watch?v=JCPeKyKYozg&t=1048s. Läst 19 december 2024. ”tidstämpel: 17:28”
- ^ ”GR 43”. christerhamp.se. https://www.christerhamp.se/runor/gamla/gr/gr43.html. Läst 19 december 2024.