Huset Stuart (av lågskotska för Steward, som är en alternativ stavning) var ett skotskt kungahus och klan vars förste regent var Robert II Stuart som hade Skottlands tron 1371–1390. Huset Stuart regerade både Skottland och England innan länderna formellt ingick union, från 1603 till 1707, med uppehåll 1653–1659.
I likhet med andra högättade skottar räknar Huset Stuart sina anor från Fergus Mòr på ett möderne. Deras äldste kände stamfader på fädernet är Flaald I, en normand som levde på 1000-talet.
Det kungliga huset av Stuart utslocknade 1807 med kardinal Henry Benedict Stuart, broder till Charles Edward Stuart. Hertig Francis av Bayern är den nuvarande äldre arvingen.[3] Charles II hade emellertid ett antal oäkta söner vars överlevande ättlingar i den manliga linjen inkluderar Charles Gordon-Lennox, 11:e hertigen av Richmond; Henry FitzRoy, 12:e hertig av Grafton; Murray Beauclerk, 14:e hertigen av St Albans; och Richard Scott, 10:e hertigen av Buccleuch. Dessutom grundade James II:s oäkta son, James FitzJames, första hertigen av Berwick, House of FitzJames bestående av två grenar, en i Frankrike och en i Spanien. Den sista av den franska grenen utgick 1967; den äldre arvtagaren till James II:s manliga ättlingar är Jacobo Hernando Fitz-James Stuart, 20:e hertigen av Peñaranda de Duero.
.svg)
Adel i Storbritannien
Adel i Skottland
Wikimedia Commons har media som rör Huset Stuart.
.svg){kind=small}