Hoppa till innehållet

Walter Quakernack

Från Wikipedia
Walter Quakernack
Oberscharführer
Född9 juli 1907
Senne, Bielefeld, Provinsen Westfalen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död11 oktober 1946 (39 år)
Hameln, Tyskland
Inträdemaj 1933
Tjänstetid1933–1945
BefälChef för krematorierna i Auschwitz I
UtmärkelserKrigsförtjänstkorset av andra klassen med svärd

Walter Friedrich Wilhelm Quakernack, född 9 juli 1907 i Senne, död 11 oktober 1946 i Hameln, var en tysk SS-Oberscharführer och dömd krigsförbrytare. Han var medlem av den politiska avdelningen (Lager-Gestapo) i Auschwitz och chef för krematorierna i Auschwitz Stammlager, även kallat Auschwitz I.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Interiör från Block 11 i Auschwitz.

Quakernack blev medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) 1931 och SS två år senare. Nazisterna inrättade i maj 1940 koncentrations- och arbetslägret Auschwitz och Quakernack anlände till lägret månaden därpå. År 1941 blev han chef för krematorierna i Auschwitz och närvarade i september nämnda år vid den första massgasningen med Zyklon B. Offren var sovjetiska krigsfångar.[2]

Maximilian Grabner, chef för Lager-Gestapo, införde 1941 nackskott som avrättningsmetod. Bland de SS-män som personligen dödade interner på detta vis fanns Quakernack, Bruno Schlage, Wilhelm Boger och Oswald Kaduk. I Block 11 torterades fångar av bland andra Quakernack. Männens testiklar stack han med stålnålar och i kvinnornas vaginor förde han in glödheta stolpiller.[3]

I april 1944 blev Quakernack chef för Laurahütte, ett satellitläger till Auschwitz III Monowitz. När Auschwitz-komplexet utrymdes i januari 1945, fördes internerna i Laurahütte till Hannover-Mühlenberg, som var ett av Neuengammes satellitläger. I april 1945 evakuerades även detta läger och fångarna tvingades på order av Quakernack iväg på en dödsmarsch till Bergen-Belsen. Fångarna anlände dit den 8 april; en vecka senare befriades lägret av de allierade.[4]

Efter ankomsten till Bergen-Belsen begav sig Quakernack till området kring Hamburg för att ansluta sig till en stridsenhet. Han greps i början av juli 1945 och ställdes i maj 1946 inför rätta i den andra Belsenrättegången. Quakernack dömdes till döden och avrättades genom hängning i Hameln den 11 oktober samma år.[1][2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Second Belsen Trial Oberscharführer Walter Friedrich Wilhelm Quakernack” (på engelska). BergenBelsen.co.uk. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2013. https://www.webcitation.org/6KFP0XJAP?url=http://www.bergenbelsen.co.uk/pages/Staff/Staff.asp?CampStaffID=80. Läst 9 oktober 2013. 
  2. ^ [a b] Klee 2007, s. 474.
  3. ^ ”The Auschwitz Extermination Camp: Part III” (på engelska). Web Genocide Documentation Centre: Resources on Genocide, War Crimes and Mass Killing. University of the West of England. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2013. https://www.webcitation.org/6KF7UcYaZ?url=http://www.ess.uwe.ac.uk/genocide/gcpol11.htm. Läst 9 oktober 2013. 
  4. ^ Długoborski & Piper 1999, s. 138.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Benz, Wolfgang; Distel, Barbara; Königseder, Angelika (2007) (på tyska). Der Ort des Terrors: Geschichte der nationalsozialistischen Konzentrationslager. Bd 5, Hinzert, Auschwitz, Neuengamme. München: C.H. Beck. ISBN 3-406-52965-8 
  • Długoborski, Wacław; Piper, Franciszek (1999) (på tyska). Auschwitz 1940-1945: Studien zur Geschichte des Konzentrations- und Vernichtungslagers Auschwitz. Bd. I, Aufbau und Struktur des Lagers. Oświęcim: Verlag des Staatlichen Museums Auschwitz-Birkenau. ISBN 83-85047-76-X 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8